Några tankar om pengar, roten till allt ont

Pengar, denna rot till allt ont, som de sannerligen är, kan, när de får flöda fritt genom en människa, bli något så underligt som kärlekens smörjmedel. Ge så mycket du kan och så ofta du kan, särskilt pengar, och har du knappt något, ge symboliska summor och gåvor, det gläder hjärtan det också!

A short and easy introduction to American politics and economics

(en slags introduktion på engelska till amerikansk politik och ekonomi, en uppgift jag hade på den engelska-kurs , Engelska 5, som jag går på Komvux vuxengymnasium på ABF-huset. Jag postar den här, eftersom den kan ge bra bakgrundsinformation till grejer jag skrivit på bloggen)

 

Politics and economy in America versus Sweden

 

America is a democracy, like Sweden, and has been so since the country was founded 1776. It´s a republic, unlike Sweden, which is a monarchy, and has a president, nowadays Donald Trump. America has only two parties in the Congress (America´s parliament), the Democrats and the Republicans, unlike Sweden, which has eight parties. The Democrats are the leftist of America, and the Republicans are the right-wings. In Sweden you have Sverigedemokraterna farthest to the right, and Vänsterpartiet farthest to the left. However, the leftists in America are far more right-wing than the leftists in Sweden. And likewise, the right-wings are far more right-wing in America than the right-wings in Sweden. That´s because America always has been the promised land of capitalism, and fear of communism is much bigger there than in Sweden. Sweden hasn´t had a cold war with Soviet, after all. America is the most militarized country in the world and most action-movies come from America. America has a bigger military budget than the next seven biggest countries together (1). America is the military superpower in the world, and has military bases in 80 countries (2). The list of American invasions and occupations of foreign countries is relatively long, and it is the American right which is most aggressive, especially the religious, christian fundamentalist right. Sweden is very little militarized, and has abandoned compulsory military service. Sweden hasn´t been in war for over 200 years.

 

Americas environmental politics are some of the worst in the world, and the country has been very reluctant to cooperate with other countries to curb its carbon emissions, for example America has refrained from ratificing the Kyoto-protocol (3), an important international agreement to curb carbon emissions. President Trump is a climate denier, and has said that climate change is a chinese hoax perpetrated to overturn the American economy (4). His environmental politics are accordingly. Sweden, however, is a leading voice in environmental issues. The Stockholm Resilience Centre, at Stockholm University, a sustainability education centre, is world-famous in its discipline.

 

America isn´t just the military superpower in the world, it´s also its financial centre, and global financial recessions and depressions during the last hundred years have always begun in America, lastly the Great Recession in 2008. Wall Street in New York and the American Stock Market is the hub of the global financial world. Sweden is a hidden corner in comparison. America has a big financial bubble going on right now, which is the biggest in history. Renowned investor Peter Schiff predicts that it will burst soon, and collapse the American economy and lead to a new Great Depression (which is even worse than that), an abandonment of the dollar as the world´s reserve currency, and a much lower living standard for many of the Americans. Some think that the recent little Stock Market crash of 10 % is the beginning of this. Sweden is also a bubble economy, it has had a housing bubble for many years. It will certainly be effected if the American bubble bursts, which is sometimes called ”The everything bubble”, because most assets are involved in it somehow. Before, when bubbles have burst, America and the rest of the world has often solved it by creating another bubble in some other area, but now, if the current bubble bursts, it will be difficult to solve it by creating another, because all assets are in a bubble already. This is, speaking with investment researcher Graham Summers, ”the endgame for central banking policy” (5).

 

 

(1)   An article in ”National priorities project:” ”US military spending vs the world”’

(2)   An article in ”The nation”: The US has military bases in 80 countries. All of them must close,” by Alice Slater 24.1.2018

(3)   A Wikipedia article called ”Kyoto Protocol”

(4)   An article in CNN politics: ”Donald Trump doesn´t think much of the climate, in 20 quotes”, by Chris Cillizza 8.8.2017

(5)   Graham Summer´s book on Amazon: ”The everything bubble. The endgame for central banking policy,” published in 2017.


Recension av Richard Heinbergs bok "The end of growth. Adapting to our new economic reality"

Jag har nyss läst Richard Heinbergs bok "The end of growth. Adapting to our new economic reality" (New Society Publishers 2011). Boken skulle kunna placeras i kategorin "ekologisk ekonomi", och borde vara kursbok i kursen "ekologisk ekonomi" vid naturgeografiska institutionen vid Stockholms Universitet (jag har kollat deras kursböcker, och dom verkar så tråkiga att jag nog inte vill studera där. Hade dom bara läst Heinberg hade jag snart hakat på! Något liknande kan sägas om alla utbildningar vid Stockholms Universitet).
 
Jag kan inte mycket om ekonomi, därför är jag inte rätta personen att skriva en utförlig recension av Heinbergs bok, men något kan jag säga.
 
Huvudtesen i Heinbergs bok är att världens samlade ekonomiska tillväxt tog slut vid "The great recession", finanskrisen 2007-2008. Här och där har tillväxten fortsatt, men i det stora hela har tillväxten stagnerat. Detta är dock svårt att inse om man inte förstår att den tillväxt som man hittar efter 2008 ofta handlar om att artificiellt pumpa upp ekonomin med stora räddningspaket och lån, utan att den samlade faktiska ekonomiska produktionen växer. Ja, tillväxten idag är en finansiell bubbla, en fin fasad, där bakom har allt bara blivit värre och värre sedan 2008. Jag är beredd att hålla med Heinberg. Kolla bara vad som händer i Venezuela, som är ett land som står på randen till brutal kollaps. Ja, kan man inte säga att landet redan kollapsat? Och det är ett land som sitter på de största okonventionella oljereserverna i världen!
 
Varför har vi hamnat i denna situation? Heinbergs svar är att vi har nått flera olika gränser när det gäller hur långt ekonomin kan växa, där den viktigaste gränsen är Peak Oil, oljetoppen. Det handlar inte om att vi inte har tillräckligt med olja, utan att den billiga oljan håller på att ta slut, att oljans nettoenergi (EROEI) blir allt sämre och sämre. Detta tär på ekonomin och får den att sluta växa. Och detta är inte ett problem att lösa, utan ett predikament. Vi måste helt enkelt inse att "festen är över", och att vi måste lära oss att trappa ner i vår livsstil.
 
Det är inte bara oljan som har "peakat", även kolet kommer att peaka inom närmaste framtid, säger Heinberg. Räknar man den energi som man får ut av kolet, har denna redan peakat. Och förutom kolet har vi vatten, mat, metaller och andra mineraler, som alla kommer att stöta på samma problematik som oljan och kolet. Vi kommer att stöta på ett "Peak everything" inom kort.
 
Hur ska vi tackla detta?, frågar Heinberg i slutet av boken. Ja, rörelser finns redan som tar allt detta på allvar och söker lösningar på detta. Omställningsrörelsen är kanske den viktigaste, och den som Heinberg lyfter fram mest. Genom permakultur, lokalisering och ekologisk social ingenjörskonst kan vi göra mycket. Och vi måste finna ett sätt att bedriva ekonomi hållbart, utan tillväxt *, en "steady state economy" *. Men Heinberg menar att detta inte kommer att vara nog. Den globala ekonomin kommer att kollapsa vad vi än gör. Men alla våra ansträngningar kommer att mildra kollapsen, göra landningen mjukare.
 
Heinberg säger i boken att eftersom den globala ekonomiska bubblan hålls uppe genom tillit, kan hans bok komma att påskynda kollapsen, eftersom den visar verkligheten bakom bubbelfasaden. Men han har ändå valt att skriva den, eftersom kunskap om läget är viktigt på lång sikt, för att vi ska kunna förbereda oss inför kollapsen, och mildra den.
 
Heinberg förutsäger i boken, som skrevs 2011, en stor kollaps "in the next few years": "..stock and real estate values will plunge, banks will close, and businesses will shutter their doors. Monetary, financial, and social systems built upon the expectation of growth will simply fail in growths absence. In the worst instance, that failure could take the form of a nearly complete cessation of trade, as occurred nationally in Argentina in December, 2001. Some sort of new economy would inevitably emerge from the wreckage, but in scale and scope it would be a shadow of the one we knew just a few years ago. Measured in GDP, it might correspond to the world economy of fifty, a hundred, or even a hundred and fifty years ago."
 
Sju år har gått efter denna förutsägelse, men ingen sådan kollaps har kommit. Har vi bara skjutit den framför oss? Framtiden får utvisa det. 
 
Jag förundrar mig över att en journalist som Heinberg, som erkänner att han inte har någon ekonomisk utbildning, kan ha en sådan insikt i ekonomin, en insikt som verkar mycket större än den många kända ekonomiprofessorer har. Detta stöder min tes om att specialisering ofta gör oss till fackidioter, oförmögna att se den stora helhetsbilden, såsom ofta är fallet inom vetenskapen.
 
 
* Jag tycker dock att en "steady state economy" är allt för lite radikal i ekologiskhet, eftersom vår ekonomi just nu är så gigantisk, att om den skulle få leva vidare ungefär lika stor i hundra år till, utan att växa, skulle den likförbannat förstöra vår planet, bara saktare än om den växte. Jag förundras över att Heinberg inte inser detta i boken (jag har dock hört honom förespråka "nerväxt" (som jag förespråkar) i föreläsningar på youtube, men det tror jag var flera år efter denna bok. I denna artikel 2014 förespråkar Heinberg nerväxt).

Något om de civiliserades underliga lathet

Det är underligt, samtidigt som de civiliserade jobbar stenhårt, åtta timmars dagar, har de också blivit övermåttan lata. Eller vad ska man säga om att vi inte orkar gå i trappor, utan har hissar och rulltrappor istället (förvisso behöver invalida hiss, men inte vanliga människor). Vad ska man säga om att vi inte orkar öppna dörrar, utan har automatiska dörröppnare (så i mitt och Tittis höghus, men även i många andra, och särskilt i butiker)? Eller om att man tar bilen eller kollektivtrafik den fem kilometer långa vägen till jobbet eller butiken, istället för att gå eller cykla?
 
Teknologin behandlar oss som om vi vore ettåringar, som inte orkar något som helst. Vi får dålig kondition på kuppen. Och vem ska betala för all denna bekvämlighetsteknologi? Vem ska jobba för att producera alla dessa maskiner? Det ska förstås arbetarklassen, som inte sällan är vi själva. Tänk på logiken i att slita åtta timmars dagar för att producera en rulltrappa som gör att vi sparar lite fysisk träning och får dålig kondition på kuppen. Långt bättre vore att jobba fyra timmar istället, och gå uppför trappan. Då sliter man mindre på kroppen (arbetsskadorna är legio), och får fysisk träning och god kondition på kuppen.
 
Men varför gör man allt detta? Jag tror det är den sjuka tron på evig tillväxt som ligger bakom detta. Däri ingår att "skapa jobb". Inte för att jobben är nyttiga. Nej, man ska skapa jobb bara för att få ökad tillväxt. Utan tillväxt kollapsar ekonomin. Så uselt är vårt system alltså. Får den inte nästa fix, kollapsar den. Detta måste reformeras grundligt, så att vi inte kollapsar om tillväxten uteblir. Många ekologiska ekonomer arbetar med att lösa detta, t.ex. den tidigare världsbanksekonomen Herman Daly.

Alf Hornborg om moderna ekonomer, del 2

"Jag har funnit anledning att reflektera över varför jag inte kan påminna mig att jag någonsin har träffat en svensk nationalekonom som uttryckt indignation över orättvisorna i världen. (Alf Hornborg i "Nollsummespelet. Teknikfetischism och global miljörättvisa" s. 291)

Alf Hornborg om moderna ekonomer

"Vare sig det handlar om medeltida teologer eller moderna ekonomer är standardreaktionen mot meningsmotståndare att de saknar den utbildning som krävs för att förstå deras insikter om världens beskaffenhet. Men vi bör inte låta oss övertalas att viga våra liv åt att fördjupa oss i de beräkningsmetoder och lärosatser som nu hotar såväl världssamhället som själva livet på vår planet. De sofistikerade metoderna har redan tagit alldeles för många liv i anspråk. Låt oss i stället diskutera de underliggande axiomen: "Är evig tillväxt möjlig? Är fri marknadshandel ett ideal? Bör allting vara utbytbart på marknaden? Hur kommer det sig att priset på en viss människas tid kan vara tusentals gånger högre än på en annans?"
 
(min guru Alf Hornborg i "Nollsummespelet. Teknikfetischism och global miljörättvisa" (Daidalos 2015), s.19.)

Något om humanekologen Alf Hornborg och en av hans texter

Alf Hornborg, professor i Humanekologi vid Lunds Universitet, är en av mina gurun. Jag blev mycket påverkad av hans bok "Myten om maskinen" som kom ut 2010 på Daidalos, och är en av hörnstenarna i mitt tänkande nuförtiden. I den gjorde han upp med de föreställningar om tekniken och maskinen som är rådande. Han menade att västerlandet lider av teknikfetischism, precis på samma sätt som primitiva folkslag hade sina fetischer. Vi mystifierar maskinen och tror att den är ett ymnighetshorn, produktiv i sig själv, medan sanningen är att den bara är ett redskap för omfördelning av tid och rum från civilisationens periferier (tredje världen och västvärldens fattiga) till dess centrum (den rika delen av världen), så att det vi sparar av arbetskraft och resurser i den rika världen, det tas från den fattiga delen av världen. Detta ojämna utbyte mystifieras och skyls över av det rådande paradigmet, av nationalekonomer som inte kan tänka utanför de ramar som sattes upp av den klassiska nationalekonomin på 1700-talet.
 
Alf Hornborg är, som kulturantropolog, mycket insatt i ekologisk ekonomi, och även i ekologiska frågor överhuvudtaget. Han menar att utvecklingen är på väg käpprakt åt helvete, och att vi rentav koloniserar framtiden, använder den olja som framtidens människor skulle behöva till långt viktigare ting än att bygga motorvägar. Han hoppas rentav på en finanskollaps, för det skulle lätta bördan för våra efterkommande. Han förespråkar i denna youtubefilm medborgarlön och lokala valutor, som skulle förstärka den lokala ekonomin och göra oss mer oberoende av oljan.
 
Hornborgs nyaste bok "Nollsummespelet - teknikfetischism och global miljörättvisa" (Daidalos 2015) är en vidareutveckling av "Myten om maskinen", och har följande viktiga text:
 
"Det är människans unika förmåga att utveckla abstrakta symbolsystem som har möjliggjort pengar. Pengarna blev grunden för modernitet som ett sociologiskt tillstånd som förstärker upplevelsen av individualism, alienation och avskärmning från omgivningen. Avskärmningen från den natur som därmed upplevs som ett främmande objekt har gått hand i hand med den europeiska vetenskapens framgångar sedan 1600-talet. Pengarna utgör samtidigt ett semiotiskt system som genom att göra värden av väldigt skilda slag utbytbara mot varandra griper in i ekosystemen på destruktiva sätt. De kom redan under förindustriell tid att bli utgångspunkten för olika strategier för kapitalackumulation. Trots att de ytterst endast är mänskliga fantasier har de tillmätts större betydelse än den solenergi som möjliggör allt liv på jorden. De är förutsättningen för den föreställning om en fri och rättvis marknad som grundlades i 1700-talets världssystem men som alltjämt präglar nationalekonomin trehundra år senare. Vad denna föreställning bortser ifrån är att ackumulation av pengar motsvaras av produktionsprocessernas obönhörliga nedbrytning av biofysiska resurser. Det finns en ovedersäglig, positiv korrelation mellan ekonomisk tillväxt och takten med vilken människan ökar entropiproduktionen på jorden. Våra begrepp om pengar och tillväxt måste alltså skärskådas, men också våra begrepp om teknik. Den s. k. industriella revolutionen möjliggjordes av globala prisskillnader på arbete och natur. Det var billig arbetskraft och billiga markarealer på andra kontinenter som erbjöd förutsättningarna för den nya brittiska tekniken. Övergången till fossila bränslen i England gjorde det möjligt för nationalekonomin att i stort bortse från vårt behov av biologiskt produktiva markytor. Det moderna, teknologiska samhället kunde hädanefter förskjuta sin miljö-och arbetsbelastning i tid och rum. Förskjutningen i rummet blev tydlig runtom i det brittiska kolonialväldets periferi, medan förskjutningen i tiden kommer att bli alltmer uppenbar för kommande generationer. Som alla tillväxtprocesser har framväxten av moderna industrisamhällen förutsatt en nettoöverföring av tillgänglig energi (exergi) till de områden där infrastrukturen ansamlas. Eftersom denna nettoöverföring har möjliggjorts av världsmarknadspriserna kan den betraktas som ett "ekologiskt ojämnt utbyte" i betydelsen av ett asymmetriskt flöde av biofysiska resurser som konsekvent mystifieras av de prislappar som nationalekonomin intresserar sig för. Den teknik som dessa flöden möjliggör i världssystemets kärnområden framstår som oberoende av prisrelationer och som produktiv i sig själv, trots att dess egentliga funktion är att bespara dessa områden tid och rum, på bekostnad av människotid och naturutrymme som förloras i periferin. Denna fetischiserade föreställning om teknik är vad jag har kallat "myten om maskinen". De förändringar som de globala hållbarhetsdiskussionerna har genomgått under senare år har haft en tendens att i stora drag bekräfta mina här återgivna utgångspunkter. Verkligheten håller på att göra det tidiga 1800-talets världsbild allt mera ohållbar." (s. 285-286)
 
 
 

RSS 2.0