Uppdatering av min syn på dödsstraff; jag tror inte längre på det

Kommentar av mig till frågan om dödsstraff för livstidsfångar som Breivik i detta blogginlägg:
 
"Jag har tänkt lite djupare på frågan om dödsstraff, och har kommit på att det nog inte behövs för sådana som Breivik (och inte för andra heller), om det istället skulle bli lagligt för sådana som han att begära eutanasi (smärtlös död med en spruta) om det blir för tungt i fängelset. Men detta betyder inte att man ska ha tillåtelse att behandla honom så illa att han vill begära det. Ingen ska behöva leva i livstids isolering. Man bör också få tillgång till psykoterapeut om man vill det. Men däremot ska man inte behöva göra självmord i fängelset om det ändå blir för tungt, utan man ska kunna begära eutanasi. Så i princip är jag emot dödsstraff, men för frivillig eutanasi, både för fångar och andra lidande."
 
Det var mycket för att spara livstidsfången lidande som jag tänkte att dödsstraff skulle vara bra, nu kom jag på att fången skulle kunna ha eutanasi som utvägen ur detta lidande, alltså tror jag inte längre att dödsstraff behövs. 

Något om hämnd och straff. Om Breivik och inhuman kriminalvård.

Hämnd har aldrig gjort världen bättre, snarare sämre. Det finns en hämndlystenhet i vår samhällsstruktur som gör mig ont. Vi tror fortfarande på straff, trots att allt fler filosofer har kommit fram till att vi inte har fri vilja, och att kriminalvården därför bara borde handla om rehabilitering och om att förhindra att kriminella gör flera brott. Genast när man inser att vi inte har fri vilja, bortfaller behovet av hämnd och straff. Men kriminalvården lyssnar inte på filosoferna, utan fortskrider i en medeltida syn på människan, och dömer människor till jordiska helveten, precis som de kristnas gud eller djävulen. Kriminalvården har tagit guds/djävulens plats här, och plågar de fördömda (dvs. de kriminella) i jordiska helveten, dvs. vår tids fängelser och rättspsykiatriska anstalter. 
 
Kriminalvårdens medeltida syn på de kriminella framgår t.ex. med all tydlighet i fallet Anders Behring Breivik, som mördade 77 människor 2011 i Norge. Han är dömd till 21 år fängelse i isolering (i praktiken livstids fängelse). Han lever i tre celler isolerad från de andra fångarna, med en timmes social samvaro i veckan med en fängelsepersonal, och en träff i veckan med en präst och även med lite kontakt med sin advokat. Han har visserligen TV, TV-spel och tidningar i sina celler (han har inte dator och internet), och får dagligen gå ut på en rastgård som är 50 km2 stor, han får skriva brev och studera (något han visserligen slutat med p.g.a själsliga skador av isoleringen), men i övrigt är han ensam hela tiden. Han har stämt staten för denna behandling, men han lyssnas inte till. Han säger att han lever under omänskliga förhållanden (han hävdar t.o.m. att han torteras). Han skriver i ett brev 2015: "Jag orkar inte mer". Han har även hotat med att ta livet av sig om inte hans förhållanden förbättras. Han har även begärt dödsstraff (och sagt att han förtjänar det), vilket visar att han har något slags samvete i alla fall. 
 
Det här påminner om prästen Richard Wurmbrand, som var fjorton år i isoleringscell, från och till, under Ceaucescus styre i Rumänien i mitten av förra seklet. Han höll på att bli galen av denna behandling, och överlevde psykiskt genom att spela schack (med brödbitar) med grannen i närmaste cell genom knackningar (någon som jag än idag inte fattar hur det gick till), och genom att dikta predikningar till sina församlingsbor, och memorera dem för bruk när han en gång kom ut ur fängelset. Det var gripande att läsa om detta, och idag är det min fulla övertygelse att ingen har begått så grova brott att han är värd åratal i isoleringscell. Denna behandling är rena tortyren, och att tortera folk länge är det värsta brottet man kan göra sig skyldig till, enligt min åsikt, särskilt om tortyroffret hindras från att ta sitt liv, vilket är dock inte är fallet med Breivik och andra sådana fångar (det förekommer på andra håll, särskilt i psykiatrin) 
 
Varför måste Breivik vara isolerad resten av sitt liv? Jag finner inget annat svar på denna fråga än rent hämndtänkande, strafftänkande. Jag ser ingen orsak till varför Breivik inte skulle få umgås med de andra fångarna. Bland dem finns det också grova brottslingar som har dålig påverkan på sina medfångar, såsom Breivik skulle ha haft om han fick befrias från isoleringen. Men att hålla Breivik isolerad resten av sitt liv är att döma honom till ett jordiskt helvete som för dom flesta skulle kännas "evigt". Ser ni parallellen till de kristna fundamentalisternas gud som dömer folk till evigt helvete? Här skulle jag vilja påstå att det är ett värre brott att döma folk till "evigt" jordiskt helvete än att mörda 77 människor. Det är oerhört lätt att själv bli ond när man ska behandla andras ondska, vilket rättssystemen i världen över lag visar goda exempel på, vilket krigen ger goda exempel på. t.ex. de allierades bombningar av Dresden i Tyskland, eller USA:s atombomber över Japan. 
 
Det här skapar våldsspiraler. Vi måste bryta dem genom att älska våra fiender, och bemöta dom humant, så humant vi kan, så humant som det överhuvudtaget är möjligt utan att riskera att de gör mer skada. Då bryter vi våldsspiralen och hämndspiralen, och en dialog kan upprättas istället för ömsesidiga hämndaktioner. 
 
Det är det här tänkandet som har fått mig att förespråka humana behandlingar av fångar såsom mina idéer om ekobyfängelser är exempel på, där allt handlar om rehabilitering och medmänsklighet även med de kriminella. Det är straff nog att bli berövad sin frihet, så vi måste göra allt för att skapa en human tillvaro innanför stängslena (och om hen gick på psykmediciner när hen begick brottet, måste straffet bli ännu lindrigare, för psykmediciner kan förorsaka brott). Kanske det inte avskräcker folk från att begå brott, tänker du. Kanske det, men inhuman behandling av fångarna skapar också hämndtankar och frustration hos dem, som vi senare kommer att få skörda. Det skapar förstörda och traumatiserade psyken, som inte klarar sig ute i det fria. Det skapar narkomaner i fängelset, narkomaner som söker kompensation för de svåra förhållandena i fängelset i droger, ja även utanför fängelset. Droghandeln inom fängelsena är stor, och även större bland fångarna när de släpps fria. Detta skulle en human kriminalvård kunna motverka. 
 
En human fängelsevård är mycket mer rehabiliterande än en inhuman sådan, och uppmuntrar fångarna till att studera och bilda sig, ja till att arbeta. De blir mer vänligt inställda till samhället, och det är detta som vi måste skapa hos dem, allt borde handla om att bygga broar mellan fångarna och resten av samhället, så att de kan komma ur sina destruktiva handlingsmönster. Inhuman kriminalvård skapar fientlighet mot samhället i fångarna. 
 
I fallet Breivik skulle jag t.o.m. säga att dödsstraff är mer humant än livstids isolering. Norge är värre än USA (31 delstater i USA praktiserar dödsstraff) när det gäller kriminalvård.
 
 
P.S. 29.7:
Jag hade nyligen en debatt med Viveca Stenius på Facebook, där vi debatterade huruvida behandlingen av Breivik är för hård. Här är en av mina kommentarer: 
 
"Viveca, jag vill nog inte att Breivik går fri, jag vill snarare att USA och andra krigsbrottslingar får stå för det dom gjort, precis som Breivik. Jag vill nog inte gå på kaffe med honom, och smittas av hans nazism. Det enda jag vill är att han får lindringar i sin isolering, eller får dödsstraff. Det skulle t.ex. vara lätt för fängelsepersonalen att ge honom en timmes samtal per dag med någon, låt oss säga turvis av fängelsepersonal, präster, advokaten, psykoterapeuter/psykiatriker. En timmes samtal per dag istället för en timme i veckan skulle hjälpa avsevärt, och göra så att han står ut med isoleringen och inte drivs till självmord. Eller är det rätt att behandla folk så illa att dom drivs att ta sina liv? Då är det bättre med ett hederligt dödsstraff, avlivning utan smärta. Men psykoterapi borde han definitivt få (det har du rätt i), vilket jag inte fattar att han inte fått hittills. Det vore lärorikt för samhället att få veta samband och vad som skapar sådana brottslingar som han, så att vi kan lära oss något av detta. Det skulle vara en win-win-situation, bra både för Breivik och för resten av samhället."
 
Och här en till kommentar:
 
"Han får väl inte så stora chanser att propagera för sin nazistiska ideologi i samtal med fängelsepersonal eller psykiatriker? Kanske advokaten och prästen kan han predika för, men vi behöver inte blanda in dom om han predikar för mycket för dom. Men fängelsepersonalen och psykiatriker borde väl kunna samtala med honom en timme om dagen utan att riskera för mycket? (Bara han inte blir tvångsmedicinerad, jag tror inte han skulle stå ut med det) Eller varför inte bara spela schack med honom? Något som kan lindra den värsta ensamheten? Det ska så lite till, har jag för mig. En minimal ansträngning från fängelsets sida. Men en timmes samtal i veckan skulle jag aldrig orka med, jag skulle ta mitt liv om jag var år ut och år in i sådan fångenskap."
 
 
En kommentar av mig 16.8.2017: "Jag har tänkt lite djupare på frågan om dödsstraff, och har kommit på att det nog inte behövs för sådana som Breivik (och inte för andra heller), om det istället skulle bli lagligt för sådana som han att begära eutanasi om det blir för tungt i fängelset. Men detta betyder inte att man ska ha tillåtelse att behandla honom så illa att han vill begära det. Ingen ska behöva leva i livstids isolering. Men däremot ska man inte behöva göra självmord i fängelset om det ändå blir för tungt, utan man ska kunna begära eutanasi. Så i princip är jag emot dödsstraff, men för frivillig eutanasi, både för fångar och sjuka."

Något om övervåld och nödvändigt, oundvikligt våld. Och något om kriminalvården

Som radikalpacifist är jag emot alla former av övervåld. Jag definierar övervåld som onödigt våld. Att skapa onödigt lidande. Jag anser t.ex. att jakt och slakt är former för övervåld, eftersom maten räcker till även om vi inte jagar och slaktar. Vi kan nämligen t.ex. bara odla mer istället för att jaga och slakta, och bl.a. använda säd och frukt som går åt till alkoholindustrin (och mat som går åt till foder för djurindustrin), till mat för människor. Och vi kan ta vara på all mat som slängs. Jag tror dock att vi måste fiska om vi ska överleva. Många fattiga är helt beroende av att fiska. Men mark som betas på kan alltid användas till matodling, och det med mycket bättre och större matproduktion, som ger mycket mer mat än köttproduktion.
 
Allt krig utom försvarskrig mot en eventuell ny Hitler anser jag också som övervåld. Om något lands ledare vill ha vårt land,  så får han varsågod att ta det (vi äger inte landet, anser jag, landsgränserna finns bara i vår sjuka fantasi), bara han inte är en ny Hitler. Den nya regeringen blir då inte så mycket värre än den nuvarande svenska regeringen, som är nog så illa, i alla fall utifrån ett ekologiskt synsätt. Att vara god och moralisk är en mycket effektivare politisk kraft än att försvara landet mot fienden (bara han inte är som Hitler), och det kan sprida sig som ringar på vattnet till den nya utländska regeringen.
 
Sen finns det såklart nödvändigt, oundvikligt våld. Man kan aldrig vara 100% radikalpacifist. Det bara går inte. Man trampar på myror på stigen, man kan döda en mygga eller ett knott i misstag när det kliar på kroppen av deras krypande och stickande, och man instinktmässigt kliar sig (jag tycker dock att man helst inte ska döda insekter med flit, utan vifta bort dom, om det är möjligt, samt använda myggnät). Sen har vi problemet med kriminella. Även om jag tycker att kriminalvården bara tar bort symptomen, och vägrar gå till roten med sakerna, så tycker jag att man bör förhindra kriminalitet med att fängsla kriminella, bara man ger dem tillräckligt med stimuli i fångenskapen, och behandlar dom humant (vilket jag tycker ofta inte sker). Man borde låta dem få bo i något slags ekobykollektiv med stora odlingslotter och boskapsskötsel, och lära dem permakultur, så att dom blir självförsörjande på mat. Det skulle förvandla dem från kriminella till nyttiga, ekologiska samhällsmedborgare. Odling och gårdsbruk ger rikligt med stimuli och torde kännas meningsfullt för vem som helst. För alla dessa skulle det också vara läkande med boskapsskötsel, att sköta om kor, får, getter och höns. Och så skulle de självfallet också få ha hundar och katter. I ekobyn skulle det inrättas bibliotek, och de skulle få träffa och samtala med psykoterapeuter en timme, två, tre gånger i veckan. Sen skulle fångarna om vintern syssla med olika former av hantverk, målarkonst och skrivarkonst. Man skulle låta fångarna få utbildas i olika konst- och hantverksformer om de vill. De skulle ha ett snickeri. Det skulle också finnas möjlighet till bollsport. Allt som jag räknat upp skulle förstås vara frivilligt, för något eko-koncentrationsläger vill jag inte veta av (alla fångarna skulle få välja mellan vanligt fängelse eller ekobyfängelse). Men fångarna skulle få ordentligt betalt för allt de gör av staten och dom som köper deras produkter (hantverksföremål, målningar, manus, mjölk, grönsaker och frukt från de egna odlingslotterna). De skulle inte minst få lov att bygga skogsträdgårdar, att vara med om att omvandla monokulturell odlingsmark till försmak av paradiset. Och de skulle uppmuntras att bygga tipin runt huvudgården och experimentera med att bo i små tipibyar. Detta borde kännas väldigt meningsfullt för vem som helst.
 
Det skulle också hållas kurser för fångarna och psykpatienterna om den globala uppvärmningen och oljetoppen, om "Conservation biology", humanekologi och djupekologi, samt, som nämnts redan, om permakultur. 
 
Ekobyarna skulle drivas av ekobönder och permakulturexperter utifrån från det fria livet, så att fångarna skulle få vara lärlingar till dem, och ledas sakta in i arbetet av dem, lockas in i arbetet av dem. De skulle få vara med i ekosamhällets försök att återuppbygga landsbygden och avfolka städerna. Det skulle inte vara så svårt att göra om en gård till ett ekobyfängelse, det skulle räcka med att bygga stängsel kring området. Och det skulle finnas många av dom, och inte för många fångar i varje ekobyfängelse (det skall vara väldigt småskaligt, och inte likna koncentrationsläger). Man skulle också ta i bruk fotbojan, så att vissa fångar kan få röra sig ute på åkrar och ängar, så de kan sköta om boskapen och odlingarna utanför ekobyfängelsernas stängsel. 
 
Jag är dock inte för fängelser i och för sig. De tar bara bort symptomen på brottsligheten, och går inte till roten. Ytterst sett vill jag avveckla civilisationen, och därmed också fängelseväsendet. Men ekobyfängelserna ser jag som en bro tillbaka till naturen, till det hanterandet av brottslighet som vi hade när vi levde på stenåldern, ja det plus den tolerans vi har utvecklat sedan dess. Och jag är definitivt för icke-våld. Brottslingar ska inte straffas med inlåsning och våld, utan med "utlåsning", de får inte ingå i gemenskapen och får inte mat av gemenskapen tills dom bättrar sig och lovar vara hyggliga. Men jag erkänner att det här är en oerhört svår fråga.

RSS 2.0