Förnekandet av den fria viljan tjänar de fattiga, men inte de rika.

Jag har ett stort inre behov av att förneka den fria viljan, har jag märkt. Vad kan detta bero på? Orsakerna är många. Främst är det det att jag då lättare kan förlåta alla mina fel genom tiderna, som är bra många, och som tynger mig (särskilt det jag gjort i psykos, trots att jag vet att man inte då är riktigt tillräknelig). Sedan är det det att om inte den fria viljan finns, och vi erkänner det i samhället, då kräver vi inte hämnd på brottslingar och våra fiender, och behandlar dom då långt mer humant, vilket jag som gammal radikalpacifist * anser är mycket viktigt. Vi sätter visserligen brottslingar i fängelse för att förhindra nya brott, men "straff" som hämnd är oss främmande, och vi utkräver inte mer straff än det som krävs för att rehabilitera brottslingarna och förhindra nya brott. 
 
Sedan har vi den socialistiska aspekten av att förneka den fria viljan. Tror vi på den fria viljan, att var och en är sin egen lyckas smed, och är själv skuld i sin fattigdom och rikedom, då upprätthåller vi lättare klasskillnader än om vi förnekar den fria viljan. De fattiga förlorar på det, och de rika tjänar på det. Dessutom är brottslingarna i fängelserna nästan alltid fattiga, och det är de rika som bestämmer vilka våra lagar är. De rika tjänar på att skuldbelägga de fattiga och brottslingarna så mycket som möjligt, med böter och fängelsestraff, så att de rika kan regera. Men tror vi inte på den fria viljan, bortfaller allt behov av skuld och skam, och vi har lättare att förlåta både oss själva och andra. På samma gång bortfaller förmågan att försvara grunden för de rikas rikedom. De rika ska ofta boosta sig med sin rikedom och sina förtjänster. Grunden för detta tas bort om vi inte har fri vilja. De rika har mycket att förlora på tviveln på den fria viljan. Kanske det är därför vi hör så lite fri-vilja-skepticism från den intellektuella eliten - eftersom de ofta är rika, globalt sett, och att de vill försvara sina privilegier in i det sista? Kanske de tror att kaos skulle utbryta om alla tvivlade på den fria viljan? Det tror inte jag, för jag har inte upplevt någon minskad strävan efter att handla moraliskt efter att jag förlorade tron på den fria viljan. 
 
Världens mäktigaste och rikaste organisation, Katolska Kyrkan, tror på den fria viljan. Historiskt sett är den kanske även den mest korrupta och omoraliska organisation som någonsin har existerat. Är detta en tillfällighet? Jag tror att vi, snarare än att bli omoraliska när vi förlorar tron på moralisk ansvarighet, blir empatiska och förstående inför våra medmänniskor, intresserade av att se och förstå orsakerna till deras beteende, istället för att bara avfärda och förkasta dem. Detta senare är all omorals grundpelare, och det som matar hämnd och tortyr. Ja, hade katolska kyrkan inte  trott på den fria viljan, hade de aldrig torterat häxor och kättare. 
 
Det är ofta ateister som tvivlar på den fria viljan. Är de mer omoraliska än de som tror på den fria viljan, dvs. ofta de religiösa? Jag skulle säga tvärtom. Studier har visat att ateister uppför sig mer moraliskt än kristna. 
 
 
 
 
* Min privata definition av radikalpacifismen är att den är en sorts pacifism där man är emot allt onödigt våld, ja man ska inte ens döda flugor och mygg om det inte är absolut nödvändigt, vilket det nästan aldrig är. Man ska inte såga ner träd eller döda växter om det inte är absolut nödvändigt. Man ska behandla fångar så humant som möjligt, och man ska inte ta till självförsvar eller försvarskrig om det inte är absolut nödvändigt, vilket det sällan är (bara om angriparen är en riktig tyrann, menar jag att man är berättigad till försvar). Totalt avstånd från våld menar jag är omöjligt, eftersom t.o.m. ätande av växter är en form av våld (växterna tycker inte om att bli uppätna, säger biologin, de försvarar sig ibland med gifter och taggar).

En rudimentär översikt över litteraturen kring den fria viljans problem

Under det senaste decenniet har litteraturen kring den fria viljans problem svämmat över, vilket kan studeras på Amazon. I det här inlägget ska jag lista de viktigaste, både nya och gamla böcker.
 
De som tänkt mest och skrivit mest kring frågan om den fria viljan är två nulevande filosofiprofessorer, som höjer sig långt över de andra. Dessa är Robert Kane (f. 1938) och Derk Pereboom (f. 1957). Båda har skrivit fyra och redigerat två böcker, var för sig, om den fria viljan. De är (till min häpnad när det gäller Derk) båda religionsfilosofer och kristna, dock av en liberal sort. Robert Kane förespråkar libertariansk fri vilja, och Derk Pereboom är fri vilja-skeptiker, av den inkompatibilistiska sorten. Filosofiprofessor Bruce Waller (f. 1946) är också en viktig samtida figur, som skrivit fem böcker i ämnet och redigerat en antologi, dock är han inte lika känd som de två övriga (han förnekar också den fria viljan. Verkar inte särskilt religiös).  
 
Sedan finns det en uppsjö böcker, skrivna av en mängd olika professionella. Jag tar med de viktigaste engelskpråkiga här, nästan alla finns på Amazons virtuella bokhandel. De som främst skrivit (jag ska först räkna upp böcker som förnekar den fria viljan) om det är filosoferna. Jag börjar med de äldre inläggen från kyrkohistorien i debatten:
 
Från gammal tid:
 
Erasmus and Luther: The battle over free will (ny edition och översättning av skrift från 1500-talet, tryckt 2012)                                    (en klassiker i ämnet)
Erasmus and Luther: Discourse on free will (ny edition och översättning av en skrift från 1500-talet, tryckt 2013)                                  (en klassiker i ämnet)
Martin Luther: The bondage of the will (ny edition och översättning av en skrift från 1500-talet, tryckt 2017)
                       (en klassiker i ämnet)
Baruch Spinoza: Ethics (1677) (ny edition och översättning, tryckt 2005)
Voltaire: Philosophical dictionary (1764), Kapitlet "Free will"
Baron d`Holbach: The system of nature (1770), tjugonde kapitlet "Of the system of man´s fre agency" (rolla ner lite så kan du läsa kapitlet)
Joseph Priestley: The doctrine of philosophical necessity illustrated (1777)
Charles Spurgeon: Free will: A slave (ny edition av en skrift från 1800-talet, tryckt 2017)
 
Från nutiden:
 
Filosofer :
 
Derk Pereboom (ed.): Free will (Hacketts Readings in philosophy) (2009)
Derk Pereboom: Free will, agency and meaning in Life (2014)
Derk Pereboom: Living without free will (2001)
Derk Pereboom and Michael McKenna: Free will: A contemporary introduction (2016)
Derk Pereboom, John Martin Fischer, and Robert Kane: Four views on free will (2009)
Derk Pereboom and Maureen Sie: Basic desert, reactive attitudes and free will (2015)
Bruce Waller: The stubborn system of moral responsibility (2014)
Bruce Waller: Against moral responsibility (2011)
Bruce Waller (ed.): You decide! Current debates in criminal justice system (2008)
Bruce Waller: The natural selection of autonomy (1998)
Bruce Waller: Restorative free will. Back to the biological base (2015)
Bruce Waller: Freedom without responsibility (1990)
Ted Honderich: How free are you? The determinism problem (2002, second edition) (en klassiker i ämnet,
                         en komprimerad version av boken under)
Ted Honderich: A theory of Determinism. The mind, neuroscience and life-hopes (1988)
Gregg D.Caruso: Exploring the illusion of free will and moral responsibility (2013)
Gregg C. Caruso: Free will and consciousness. A determinist account of the illusion of free will (2012)
Daniel Dennett: Elbow room: The varieties of free will worth wanting (first print 1984) (kompatibilist)
Daniel Dennett: Freedom evolves (2004) (kompatibilist)
Richard Double: The non-reality of free will (1990)
Sam Harris: Free will (2012)
James B. Miles: The free will delusion. How we settled for the illusion of morality (2015)
Trick Slattery: Breaking the free will illusion for the betterment of humankind (2014)
D.S. Sampson: Without free will (2013)
Jonathan M.S. Pearce: Free will? An investigation into whether we have free will, or whether I was always going to write this book (2010)
Tamler Sommers: Relative justice, cultural diversity, free will and moral responsibility (2012)
 
Jurister:
 
Richard Oerton: The nonsense of free will. Facing up to a false belief (2012)
                          The cruelty of free will. How sophistry and savagery support a false belief (2016)
 
 
Psykologer
 
Daniel Wegner: The illusion of conscious will (2003)
Michael S. Gazzaniga: Who´s in charge? Free will and the science of the brain (2011)
 
 
Neurovetenskapsmän (neuroscientists):
 
Sam Harris: Free will (2012)
Michael S. Gazzaniga: Who´s in charge? Free will and the science of the brain (2011)
 
 
Kemister:
 
Ahmad Safavy: No-choice theory. A simplified scientific analysis of the issues of free will and determinism (2017)
 
 
Andra:
 
Paul Kwatz: Conscious robots. I we really had free will, what would we do all day? (2017)
I.M. Probulos: The illusion of free will (2013)
Paul Singh (gynekolog): Great illusion. The myth of free will, consiousness and self (2016)
George Ortega (bussinessman): Free will: Its refutation, societal cost and role in Climate Change denial (2014)
 
 
Här kommer de viktigaste böckerna som förespråkar den fria viljan:
 
Från gammal tid:
 
Augustinus: On grace and free will (ny edition och översättning av skrift från 400-talet, tryckt 2010)
Augustinus: On free choice of the will (ny edition och översättning av skrift från 400-talet, tryckt 1993)
Erasmus and Luther: The battle over free will (ny edition och översättning av skrift från 1500-talet, tryckt 2012)
Erasmus and Luther: Discourse on free will (ny edition och översättning av en skrift från 1500-talet, tryckt 2013)
Henri Bergson: Time and free will. An essay on the immediate data of consciousness (ny edition och översättning av en skrift från början av 1900-talet, tryckt 2012)
 
 
Nutida böcker (de flesta av filosofer):
 
Robert Kane: The significance of free will (1998)
Robert Kane: The Oxford handbook of free will (2011)
Robert Kane: A contemporary introduction to free will (2005)
Robert Kane: Free will (2001)
Robert Kane: Free will and values (1985)
Derk Pereboom, John Martin Fischer, and Robert Kane: Four views on free will (2009)
Thomas Pink: Free will: A very short introduction (2004)
Bob Boyle: Free will: The scandal in philosophy (2011)
Barry Linetsky: Free will: Sam Harris has it (wrong) (2013)
Peter van Inwagen: Thinking about free will (2017)
Kurt Keefner: Free will: A response to Sam Harris (2012)
John Thorp: Free will: A defense against neurophysiological determinism. Volume 4 (2017)
Julian Baggini: Freedom regained: The possibility of free will (2015)
Joseph Keim Campbell: Free will (Key concepts in philosophy) (2013)
 
 
Sedan har vi dem som är agnostiska om den fria viljan, som varken är för eller emot. Bland dessa böcker är t.ex.:
 
Mark Balaguer: Free will (2014)
Alfred R. Mele: Free: Why science hasn´t disproved free will (2014)
 
 
Slutligen har vi en bok som bara introducerar debatten, utan att ta ställning:
 
Meghan Griffiths: Free will: The basics (2013)

Stephen Hawking om den fria viljan. Min kommentar.

“Do people have free will? If we have free will, where in the evolutionary tree did it develop? Do blue-green algae or bacteria have free will, or is their behavior automatic and within the realm of scientific law? Is it only multicelled organisms that have free will, or only mammals? We might think that a chimpanzee is exercising free will when it chooses to chomp on a banana, or a cat when it rips up your sofa, but what about the roundworm called Caenorhabditis elegans—a simple creature made of only 959 cells? It probably never thinks, “That was damn tasty bacteria I got to dine on back there,” yet it too has a definite preference in food and will either settle for an unattractive meal or go foraging for something better, depending on recent experience. Is that the exercise of free will? 

Though we feel that we can choose what we do, our understanding of the molecular basis of biology shows that biological processes are governed by the laws of physics and chemistry and therefore are as determined as the orbits of the planets. Recent experiments in neuroscience support the view that it is our physical brain, following the known laws of science, that determines our actions, and not some agency that exists outside those laws. For example, a study of patients undergoing awake brain surgery found that by electrically stimulating the appropriate regions of the brain, one could create in the patient the desire to move the hand, arm, or foot, or to move the lips and talk. It is hard to imagine how free will can operate if our behavior is determined by physical law, so it seems that we are no more than biological machines and that free will is just an illusion.” “
 
(Stephen Hawking and Leonard Mlodinow, from the book "The grand design" (Bantam Books, New York, 2010, p. 32)
 
Min kommentar:
 
Jag skulle säga att Stephen Hawking är den mest kände vetenskapsmannen idag, och åtnjuter något av den status som Einstein på sin tid åtnjöt (ibland betraktas han som världens smartaste nulevande person). Därför måste vi höra extra noga på vad han säger, även om den fria viljan. 
 
Idén om fri vilja åtskilt från fysikens lagar påminner mycket om idén om själen som något åtskilt från kroppen, en idé som har samma problem som den förstnämnda, nämligen "När i evolutionen uppkom själen? Har djur en själ? Har bakterier en själ? Om ej, varför inte?" Det är svårt att argumentera för den fria viljan om man inte förutsätter något som kan intervenera i naturlagarna, och som står över dessa. De som inte tror på den fria viljan är ofta determinister (att allt står i ett orsakssamband) och naturalister (att bara det naturliga existerar, inte det övernaturliga), och om de är s.k. kompatibilister (dvs. sådana som tror att den fria viljan är förenlig, dvs. kompatibel med determinism) är de det ofta genom att vrida på meningen med den fria viljan, de definierar den lite annorlunda än s.k. inkompatibilister (sådana som tror att den fria viljan inte är förenlig, dvs. kompatibel med determinism, s.k. "hard determinists") *. De flesta som tror på den fria viljan har religiösa skäl för detta (och förnekar ofta determinismen), ateister förnekar den fria viljan i större utsträckning än religiösa, vilket är förståeligt. 
 
Du kanske reagerar på Hawkings sätt att tala om oss som bara biologiska maskiner, och undrar kanske om detta inte är lite för reduktionistiskt. Jag tycker inte heller om detta sätt att tala om det levande livet, men man måste komma ihåg att detta är metaforer, Hawking menar inte att vi är riktiga mekaniska robotar. Vi bara påminner om sådana när det gäller den fria viljan. Och det kan jag hålla med om. Men det kommer alltid att finnas en väsensskillnad mellan det mekaniska och det organiska, som vi aldrig kommer att överbrygga. 
 
 
* Sedan har vi också den tredje huvudskolan, förutom kompatibilister och inkompatibilister, nämligen förespråkarna för libertariansk fri vilja (även de är inkompatibilister, men av en annan orsak än "hard determinists"). De som förespråkar detta senare är tror ofta inte på determinismen, utan är ofta religiösa, med tro på själen som något åtskilt från kroppen. 

Svar til Håkon Risnes om den fria viljan. Skillnaden mellan determinism och fatalism

Håkon Risnes, min norska vän från den tidiga ungdomen, undrar varför jag kämpar för en bättre värld om jag inte tror på den fria viljan. Här kommer mitt svar, som en fördjupning av föregående inlägg: 
 
 
"Håkon, jag tror att jag kan välja att göra gott, och förändra världen, men detta har alltid sina bestämda orsaker i ett kausalt sammanhang, därför tror jag inte att jag har fri vilja. Men jag måste ändå välja, och det jag väljer har betydelse. Jag tror du blandar mellan determinism och fatalism här, som man lätt gör om man inte har läst på om ämnet. Sekulära filosofer som inte tror på den fria viljan, tror väldigt sällan på fatalismen, som är en tro på att allt är förutbestämt av ödet eller en gud, och det spelar ingen roll vad man gör. Jag vet inte om en enda ateistisk filosof som är fatalist, det är ofta religiösa människor (som vissa muslimer) som är fatalister. Jag är determinist, och det betyder att allt som sker, sker i ett orsakssammanhang, vi kan inte häva oss över detta, vi är bundna till detta sammanhang, och är därför inte fria. Men låt oss ändå kasta oss i den dans som verkligheten dansar med oss, där vi inte har kontrollen, och inte är fria, eftersom det är verkligheten som leder dansen. Låt oss reagera på verkligheten och allt som är gott, så att vi gör de rätta valen, dock utan att ta ära för det, eftersom det trots allt var verkligheten som orsakade det, alla dom faktorer som skapar oss i varje enskilt tillfälle. Det är dessa faktorer vi har att tacka om vi gör det goda, inte oss själva, som inte är fria."
 
 
Sedan undrade Håkon Risnes om inte allt ansvar för våra handlingar tas bort med detta tankespår, och om inte ont och gott försvinner. Till det svarade jag såhär:
 
 
"Håkon Risnes, jag tror inte vi kan äras eller lastas för våra gärningar, vi är ytterst sett inte moraliskt ansvariga för våra handlingar, hur konstigt det än låter, eftersom vi inte har fri vilja, men står bundna i ett orsakssammanhang som vi inte kan häva oss över. Men detta betyder inte att det inte finns gott och ont, att dessa två finns, förnekar jag inte. En handling kan vära nyttig, även om vi inte kan äras för den. Och likaså kan en handling vara skadlig även om vi inte kan lastas för den. Och angående att vara ansvarig för sina handlingar, så tror jag människan bör ses på samma sätt som vi ser på djuren, vi lastar ju inte en hund som biter en människa. Den har inte fri vilja, men handlar på instinkt och efter fysikens lagar. Och eftersom människan zoologiskt sett är ett djur, tror jag vi lyder under samma lagar som djuren, vi handlar också mycket på instinkt och enligt fysikens lagar."
 
 
 
 

Varför jag inte tror på den fria viljan

Underligt, jag har forskat lite kring debatten kring den fria viljan, och jag har inte hittat någon känd ateist på nätet som skulle tro på den fria viljan (förutom Robert Nozick, Michael Shermer, Noam Chomsky, John Searle och till en viss grad James Randi), det verkar nästan alltid vara de religiösa som har denna tro, och som behöver denna tro för att rättfärdiga sin religion. Inte ens ateisten Daniel Dennett, som av vissa anses tro på den fria viljan, tror egentligen på den, utan han använder bara ett vilseledande språk, och vill inte att man ska berätta åt folk att dom inte har en fri vilja, för att inte göra dom moraliskt slappa (läs en diskussion om detta här).
 
Men jag tror inte man blir moraliskt slapp om man inte tror på den fria viljan. Jag tror istället att man får empati och förståelse för alla sina egna och andras fel och brott. Man kommer att behandla andra mer humant, behandla fångar mer humant, och man kommer definitivt att ha mindre hat till andra, mindre agg. Det får oss att tänka att ingen är värd att lida eller torteras, ingen är värd att förtryckas i stor fattigdom och nöd, att ingen förtjänar det. Och ingen förtjänar heller att vara rika och leva på andras arbete. Det får oss att kämpa för en mer rättvis och human värld, mot ojämlikheter. Om fler inte skulle tro på den fria viljan skulle många krig ha kunnat undvikas. 
 
Jag tror överhuvudtaget detta hjälper en att försonas med livet och döden, istället för att hela tiden strida emot dessa. Och det gör inte att man slutar kämpa för rättvisa och för planeten - att vi inte har fri vilja innebär inte att vi inte kan förändras och eller att vi inte kan påverka andra. Vi tar bara inte åt oss beröm för det goda vi gör, precis som vi inte skuldbelägger brottslingar. Vi kunde inte ha gjort annorlunda, ingen kunde ha gjort annorlunda. 
 
Det är bara att hänge sig åt den underliga dans som Moder Jord har bjudit upp oss till, och där vi inte har kontrollen, och aldrig någonsin har haft det. 
 
 
 
Uppdatering 15.9.: När jag forskat lite noggrannare i fri-vilja-debatten, hittar jag flera ateister som tror på den fria viljan (i libertariansk bemärkelse), så mitt inledande antagande att jag inte hittar kända ateister som tror på den fria viljan, stämmer inte längre. Tro på och förnekande av den fria viljan är även ett hett debattämne bland ateisterna själva. Men jag håller fortfarande fast vid att religiösa långt oftare tror på den fria viljan än ateister. Och att de ateister som fortfarande tror på den libertarianska fria viljan, är sådana som inte tänkt så mycket på frågan, och många ateister finner sig även i någonslags gråzon mellan libertarianism och fri-vilja-skepticism, ofta någon form av kompatibilism
 
Jag finner också alltfler teologer och kristna som inte tror på den fria viljan, kända sådana är Martin Luther och Charles Spurgeon. Så religiösa fri-vilja-skeptiker finns förvisso. 

RSS 2.0