Valpsången

(mel. "Livet är skjönt når Jesus med meg går", norsk andlig sång)
 
1. Lyssnande afton, över vida fält
går den sin gång, att sova i sitt tält.
Den sveper allting in i valpars sång,
alla blir lika av dess stilla gång. 
Morgonen tolka skall vad gräset drömt,
med gryningsljusets silverflöjt så ömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren.
 
2. Skulle du börja frukta livet självt,
låt valpens väsen vagga dig så snällt.
Av denna ton som livets harpa bär
kan du dig sluta till hur sången är.
Morgonen tolka skall vad gräset drömt
med strålklar glans, ur solens vinglas tömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren.
 
3. Aftonens vana är att gå omkring
lyssnande till vart hjärtslag, i vart ting,
i varje myra, varje loppas bröst
för att dem ge en stilla valpsångs tröst.
Morgonen tolka skall vad gräset drömt,
med daggvåt sång som natten hade gömt.
Så skall din själ få liv av aftonen
medan du går din gång mot sommaren. 

Jag vill tacka min kropp

Jag vill tacka min kropp
att den varit så god
mot mig uti drygt trettitre år.
Den har burit mig opp,
den har gett mig stort mod,
som en bris från en himmelsk vår.
 
Jag vill tacka min kropp
att den kämpat för mig
och har läkt alla blödande sår.
Den har varit mitt hopp
och har svikit mig ej
fast jag legat på sjukhusbår.
 
Jag vill tacka min kropp
och bakterier små,
de är värda nobelpris de med.
Högt på Nebos* topp
vill med dessa jag stå
och se med deras silverblickar (1) ned. 
 
 
 
*Berget Nebo var det berg där Mose, enligt den bibliska myten, skådade in i det förlovade landet, Kanaan, och där han dog och begravdes av Gud.
 
(1) Uttrycket "silverblick" användes av mystikern Hjalmar Ekström för att beteckna en blick som ser värdet i det lilla, som ser alltings sanna väsen, Kristusblicken som ser värdet även i skräp och avfall.

Religionen är ateismens/naturalismen vagga. Något om ateismens relation till religionen

Religionen förhåller sig till ateismen/naturalismen som språket förhåller sig till poeten. Poeten kan göra uppror mot språket, sabotera språket, bryta språkets regler, men den gör det på det språk den gör uppror mot. Likaledes är religionen ateismens yttersta modersmål, idéernas vagga, som gett ateisten den vokabulär varmed hen frigör sig från religionens herravälde. Föreställningen om att ateisten/naturalisten vore helt fri från all religion, är en illusion som hen genomskådar den dag hen slutar vara kulturell fadersmördare. All kultur har uppkommit i religionens vagga (jag vet inte om några vilda urfolk, nu och historiskt, som inte varit någon slags animister), och bär dess märken livet ut. Själva språket är en nästan religiös, mytologisk företeelse, uppsprungen ur myten, med den kulturella mytologin invävd i sig för alltid. 

En spansk Mowgli

Intressann tidningsartikel om "en spansk Mowgli", som uppfostrades av vargar i sin barndom. Läs den här.

En fabriks "ande"

Jag såg en gång i min fantasi
en fabriks "ande".
Denna ande var någonting ohyggligt tungt,
ett tyst metalliskt vrål av fångenskap,
slaveri och förtappad instängdhet i materien.
Det var som om fabriken ropade efter befrielse,
efter civilisationens fall
och naturens återkomst. 

Kulturens omistliga själsbuffert

All värdefull kultur,
alla värdefulla böcker vi producerat
samlas till en själens buffert,
jag ett själens sparkapital
som vi kommer att finna oumbärligt
i hårda tider,
som kommer att ge oss kraft
att härda ut.
Som ibland rentav kan bli viktigare
än mat, rent vatten och pengar.
En själens nattvard, en själens gudomskälla.

Bra citat av Honore de Balzac

"Girigheten börjar där fattigdomen slutar"
 
 

Horisonten

En svala sänker sig majestätiskt stilla
mot gråtens slut, den fjärran horisonten,
historiens horisont, ja korsets hjärta,
förlåtelsens horisont, där är den stora
 
förbrödringens tecken, bildningssältan,
i perspektivens kosmiskt stumma gravskrift.
En svala sänker sig, svagt jag hör den snyfta,
den bär en brottslings och ett helgons böner
 
ner till den blodbestänkta gränsen
där skillnad utplånas för evigt.

RSS 2.0