.

“At any time the Western house of cards could collapse. It (the financial system) is a house of cards."
 
(Paul Craig Roberts, från denna artikel)
 

 “The 2008 collapse was just a dress rehearsal compared to what the world is going to face this time around. This time we have governments which are even more highly leveraged than the private sector was.

So this time the collapse will be on a scale that is many magnitudes greater than what the world witnessed in 2008.”

(John Ing)


Monetary heroin

"“I was calling it (Fed’s quantitative easing (QE) program, min förkl.) monetary heroin in the beginning because I knew that the hangover would be horrific and that’s exactly where we are now,” Schiff said. “The Fed has tried to take away the monetary heroin and now there is withdrawal and we’re in recession.”

Earlier on Friday, former Fed chairman Dick Fisher told CNBC that “we injected cocaine and heroin into the system” to enable a wealth effect."

(Mourad Haroutunian, i denna artikel)


USAs skuld- och derivatbubbla

"During the Great Depression, the U.S. government had debt, but it was not threatening to collapse the entire global economy.  Today the U.S. government has piled up the biggest mountain of debt in the history of the world.

 

During the Great Depression, derivatives were not even an issue.  Today, we have created a derivatives bubble that is now well beyond a quadrillion dollars.

 

Just think about that.

 

Over 1,000,000,000,000,000 dollars.

 

Counting at one dollar per second, it would take 32 million years to count to one quadrillion.

 

In fact, renowned investor Warren Buffett has warned that derivatives are “financial weapons of mass destruction” that could bring down the entire world economic system.

 

And he is right.

 

When derivatives collapse, there is not enough money in the world to fix the mess that will be created.  All of the governments in the world working together would not be able to print money fast enough to even make a dent in the colossal wave of red ink that would be created.

 

The truth is that the U.S. economy (and the world economy for that matter) is teetering on top of a giant pyramid of debt and paper that is on the verge of coming down like a house of cards."

 

 

(Michael Snyder 2010, i detta inlägg)

 

Se även:

Peter Schiff Warns: The whole economy has imploded...collapse is coming."


Den kommande finanskrisen

"So will a massive stock market crash happen this year?  You never know. The truth is that our financial system is even more vulnerable than it was back in 2008, and financial experts such as Doug Short, Peter Schiff, Robert Wiedemer and Harry Dent are all warning that the next crash is rapidly approaching.  We are living in the greatest debt bubble in the history of the world and Wall Street has been transformed into a giant casino that is based on a massive web of debt, risk and leverage.  When that web breaks we are going to see a stock market crash that is going to make 2008 look like a Sunday picnic. "
 
(Michael Snyder 2012)
 
(Jag själv går och hoppas på en rejäl finanskris, det skulle vara en lättnad för klimatet, för naturen och våra barnbarn)

Hur det ser ut på min horisont. Hur jag tror jag kommer att dö

Det finns två stora hot mot mänsklighetens och civilisationens överlevnad. Det ena är sinande oljetillgångar efter att vi passerat Peak Oil, och det andra är ekosystemens kollaps som resultat av skenande klimatförändringar. Det är svårt att avgöra vilka av dessa hot som är störst, men jag antar att klimatförändringarna kommer att ha den största påverkan. Dessa innebär att mänskligheten helt enkelt kan utrotas, medan sinande oljetillgångar inte behöver ha så drastiska följder.
 
Jag tror bägge dessa hot kommer att i första hand resultera i brist på mat. De sinande oljetillgångarna kommer att göra det svårt för mat att fraktas långa vägar, då farkosterna som fraktar den behöver olja. Och de skenande klimatförändringarna kommer att slå ut stora delar av skördarna, mer och mer efterhand.
 
Så här ser det ut på min horisont. Jag tror dessa båda hot kommer att skapa "den perfekta stormen", och de kommer att ta plats parallellt med varandra, ungefär samtidigt. Lägg då till även den ekonomiska krisen, finanskrisen, så kommer vi till de tre E:na som omställningsrörelsen talar om: energi, ekologi och ekonomi, som alla kollapsar parallellt med varann, ungefär samtidigt, och som alla är förknippade med varann, beroende av varann.
 
Och jag tror att allt detta kommer att ske under detta århundrade, snarast om ungefär ett decennium, senast om ungefär ett halvt till ett helt sekel, om femtio till hundra år. Mycket kommer att hända under min livstid.
 
Jag tror att jag inte kommer att dö av sjukdom eller av ålder, utan av svält (om jag inte väljer att frivilligt dö av vattenbrist istället). Men jag är inte rädd för att dö av svält. Det är ett sätt att dö som inte är så smärtsamt. Det är som att fasta, man blir hög av det. Och man kan alltid välja att dö av vattenbrist istället för av svält, vilket är ett ännu mildare sätt att dö.
 
Jag tänker mycket på döden. Jag är förtrolig med den, såsom dikten i det senaste blogginlägget antyder.
 
Jag är inte heller rädd för civilisationens kollaps eller mänsklighetens försvinnande. Jag är förtrolig även med detta. Ondskan kan inte fortsätta i evighet, heller inte cancertillväxten.
 
Men jag hoppas slutet blir heligt och höviskt, som titeln på ekopsykologen Carolyn Bakers bok "Sacred demise. Walking the spiritual path of industrial civilisation´s collapse". Jag vill inte ha kaos på gator och torg. Jag hoppas våra ledare är så pass kloka att dom väljer en kontrollerad avveckling istället för ond, bråd död, kollaps och kaos. Att dom nu börjar förbereda sig på det oundvikliga. Jag har ett hopp om att vi kan möta civilisationens slut med jämnmod, inte med panik. Att vi förstår att civilisationens kollaps är något gott för resten av planeten, för ekosystemen. Och kanske dödshjälp blir lagligt då i alla länder? Kanske det inte blir fult och omoraliskt att göra eutanasi när den tiden kommer? Att ta sitt liv när maten inte räcker till och ingen utväg från kollapsen syns på horisonten, kan bli ett sätt att möta kollapsen på ett höviskt, heligt sätt. Det blir individens parallell till civilisationens kontrollerade avveckling av sig själv. Det blir liksom vår sista etiska handling, att offra sig själv för att andra ska få mat, när maten inte räcker till till alla.

Jag kan känna dödens väsen

 
Jag kan känna dödens väsen
när min nakna fot berör jordens mull,
att döden är något naturligt,
inget att vara rädd för.
Döden är vanlig,
vardag i naturen.
tänk på alla myggor som dör hela tiden,
tänk myggorna, som är lika värdefulla som människan
dör i massvis hela tiden,
och ingen begråter dom,
för det är inget märkligt med det,
att myggor dör hela tiden,
deras med-myggor sörjer kanske lite,
sedan flyger de vidare
på nya äventyr.
 
Jag kan känna dödens väsen,
döden är något gott,
den sårar kanske vårt ego för en liten tid,
men för den döende är det ett uppgående i alltet,
den slutliga Föreningen som hela vårt liv har siktat på,
droppen som försvinner i havet.
Vi blir till liv för livet, för maskar och djur, mull och växter.
Har vi inte varit nyttiga tills dess, blir vi nyttiga när vi dör.  
 
 
(idag var jag på swedenborgianprästen Olle Hjerns begravning, därav denna dikt)
 

O LIV!

O LIV!
O du djuriska, levande Liv!
O du växtiska, växande Liv!
O levande berg och hav! O Liv!
Alltför länge har jag levt utanför dig,
levt i mitt huvud allena, utanför dig.
Jag bjuder in dig, o Liv, i min själ,
jag är trött på den levande döden
i civilisationen.
O LIV!
O du späda, hobbitska liv!
Levande jord och mull!
Jag längtar till dig, och till den dag,
då jag slutligen ska förenas med dig,
uppgå i all-livet, hel-livet.

När det blir viktigare att "ha rätt" än att "leva rätt"

Jag tror en viktig orsak till miljöproblemen är en viss mental cancer i civilisationen, som går ut på att det är viktigare att "ha rätt" än att "leva rätt". Vetande är viktigare än moral. Vi ser detta i universiteten och i företagen, som helt och hållet fokuserar på att bygga upp vetande, medan dom försummar moralisk uppfostran totalt. Detta resulterar i moraliska krymplingar, som förstör planeten och tredje världen genom sin verksamhet, särskilt i de olika s.k. multinationella företagen och industrierna.
 
Men är det då så viktigt att ha rätt i allt, att ha gigantiska mängder rätt kunskap i sin hjärna? Jag tror inte det. Vi klarade oss fint utan det i miljontals år, när vi levde som de icke-mänskliga djuren och som jägare-samlare. Vi behöver faktiskt inte alls universiteten, för vi klarar oss fint med våra yttersta förfäders livsstil, med de icke-mänskliga djurens livsstil. Denna hade även den tursamma bieffekten att den inte förstörde planeten, dvs. det var en i grunden moralisk livsstil, som tryggade barnbarnen en planet som de kunde leva på.
 
Kunskap är inte det viktigaste i livet. Kärlek är det, att leva för något som är större än ens ego, för stammen, för naturen. Vi kan vara moraliska även om vi inte har rätt i många vetenskapliga frågor, även om vi är vidskepliga och tror på andar och totemdjur. Förstås är det bäst om vi inte är vidskepliga, men vi klarar oss även moraliskt med lite vidskeplighet intakt. Och när vi går in i civilisationens kollapsfas, och universiteten inte fungerar längre, är vi tvungna att ha en del vidskepelser, för vi har inte längre tillgång till kunskap som förr, särskilt när internet kollapsar. Och när läkevetenskapen kollapsar, är vi kanske tvungna att delvis sätta vår tilltro till gammal folktro inom läkekonsten, vilda örter o.l. Vi blir tvungna att lita på vår intuition i en mängd frågor, när vi inte längre kan göra vetenskapliga experiment. Har vi då inte tränat vår intuition innan dess, utan litat enbart på experter, står vi tomhänta när kollapsen kommer, och faller kanske lättare offer för destruktiv vidskepelse.
 
Dock, jag förespråkar trots allt att vi bevarar så mycket av våra vetenskapliga landvinningar som möjligt när den tiden kommer när vi är tvungna att lämna civilisationen, när den kollapsar. Jag tror fortfarande på den vetenskapliga metoden när vi ska avgöra vad som är sant. Men till syvende och sist måste vi lita på vår intuition, när Babylon faller. Dock kommer vi att ha våra böcker med oss en lång stund efter kollapsen, så vi är i bättre sits än våra förfäder på stenåldern när det gäller att undvika vidskepelse.

En bild säger mer än många ord. Vår förtvivlade klimatsituation.

12998530_1001658036567119_7491220322200472059_n.jpg
 
 
Källa: Paul Beckwiths blogginlägg

Civilisationen och våra efterkommande

save-trees

Our lack of community

"Our lack of community is intensely painful. A TV talk show is not a community. A couple of hours in a church per each Sabbath is not community. A multinational corporation is neither a human nor a community, and in the sweatshops, defiled agribusiness fields, genetic mutation labs, ecological dead zones, the inhumanity is showing."
(David James Duncan)

.

"Alas, our technology has marched ahead of our spiritual and social evolution, making us, frankly, a dangerous people."
(Steven M. Greer)
 
 

Civilisationen liknar en alkoholist

Vi vet alla om alkoholisternas helvete, hur de pendlar mellan fylla och bakfylla. Jag vill nu komma med påståendet att civilisationen som sådan också handlar om fylla och bakfylla. Bakruset är det slit som man utstår för att man festar loss på sin fritid, med all slags lyx, dvs. ruset. Det hela är manodepressivt. 
 
Är lyxen verkligen värd allt slitet, kan man fråga sig. Samma fråga som man kan fråga alkoholisten; är hans fylla verkligen värd bakfyllan? Är det inte bättre att leva i balans mellan det negativa och det positiva, att jämna ut den överdrivna berg-och-dal-banan? Innebär inte alltför stora svängningar ett lidande? Och det inte bara för en själv, utan även för ens omgivning? 
 
Civilisationens festande på sina resurser liknar verkligen alkoholistens fylla. Och liksom alkoholistens hälsa börjar lida, ser vi också de trista konsekvenserna av civilisationens fyllor - en förstörd natur. Alkoholisten får förstörd lever, hjärnskador och mycket annat, civilisationen får förstörd natur och klimatförändringar. 
 
Skulle det inte vara bättre att leva enkelt, med ett jämnt och litet mått av lidande i vardagen, istället för att festa så mycket och ständigt måste genom djupa lidanden i bakfyllan? För att kunna festa så mycket måste man nämligen slava åtta timmars arbetsdagar eller mer, ett tröstlöst, meningslöst slaveri, som mest gagnar de rika. Och man får så mycket pengar av det att man kan shoppa, lyxa sig och festa alldeles vilt. Och desto mer man lyxar sig, desto fler timmar måste man arbeta per dag. Tolv timmars arbetsdagar är inte helt ovanligt det heller, det är bekant för bl.a. mig i min tidiga ungdom. Man blir som en arbetsrobot i sådana förhållanden, ja även med åtta timmars dagar. Man mister sin mänsklighet. Och man börjar kräva det samma av sina medmänniskor, för att allt ska gå runt. 
 
Oljan tror jag är civilisationens viktigaste parallell till alkoholen. Vi är sjukligt beroende av olja, och samhället skulle kollapsa om inte oljan flödade. För att få olja är länder beredda att kriga (som USA). Men, som Peak Oil-rörelsen har påpekat, så håller den billiga oljan på att ta slut. Ett tydligt tecken på detta är den dyra oljesandsutvinningen i Alberta, Canada. Man har jämfört detta världens största industriella projekt (med 121 500 anställda bara i Alberta, och ett oljesandsutvinningsområde som sträcker sig över 500 km2) med en alkoholist som besöker en bar, men ölen är slut. Då kokar han heltäckningsmattan som ligger på golvet vid disken, för att få ut de få öldroppar som runnit ner på mattan, och dricker denna underliga brygd för att stilla sin ofantliga alkoholtörst. Något liknande kan också sägas om fracking-industrin, som mycket ligger bak det faktum att vi har ett överskott av olja vid det här laget, med låga oljepriser. Men fracking-industrin överlever inte vid så låga oljepriser, vilket ligger bakom den snabba nedgång som industrin har upplevt alldeles nyligen. 
 
David Jonstad på effektbloggen skriver:
"Varje gång jag läser om oljesanden i Kanada ter det sig som ondskan på jorden. Det är som hämtat från den smutsiga gruvbrytningen på planeten Pandora i filmen Avatar, eller från Sarumans orchfabrik i Sagan om ringen. Monstergrävskopor arbetar frenetiskt med att gräva fram blandningen av olja och sand ur Albertas jord. Sjuka mängder energi (särskilt fossil naturgas) går åt i processen, liksom oceaner av vatten. Hittills har verksamheten gett upphov till 136 kvadratkilometer dammar med giftigt avfallsvatten."

Varför jag inte gillar matematik

Jag har tidigare här på bloggen uttryckt ett förakt för matematik, och kallat den "dödens vetenskap". Men när jag tänker djupare på saken, så är det tack vare matematiken som det vetenskapliga tänkandet har kunnat bli så starkt, och tack vare matematiken som ateismen har kunnat rota sig i världen. Och jag är ju ateist. Matematiken har inte funnit någon gud. Och skulle vi ha kunnat komma till den slutsatsen utan matematiken och dess barn fysiken och de andra naturvetenskaperna? Jag tror inte det. Matematiken har befriat oss från mycket vidskepelse, för vetenskapen bygger på matematik. 
 
Men ändå håller jag fast vid min uppfattning att matematiken är en dödens vetenskap. Den är på gott och ont, och jag tror det onda är större än det goda. För det är med matematikens hjälp som vi förstört den här planeten, och det är p.gr.a. matematiken som naturen bara är siffror och resurser för mänskligheten, utan inneboende helighet. Jag skulle hellre valt att förbli i stenåldersvidskepelse med planeten intakt, än vara en vetenskapligt upplyst människa men med en förstörd planet. Livet är viktigare än matematiken och siffrorna, viktigare än att ha rätt om allting. Vi vet ändå så lite att skillnaden mellan oss och stenåldersmänniskan inte är så stor när man ser på oss utifrån en "fullkomlig" kunskap. Det är jäkla mycket som vi inte vet, inte minst om livet på andra planeter i universum med liv på, och andra universum med liv i sig, i det oändliga antalet universum. Inför detta är det inte större skillnad mellan oss och stenåldersmänniskan än mellan en klok och lite mindre klok myra. 
 
Varför måste man absolut sätta siffror på allting, kontrollera allting med siffror, "ha rätt" om allting? Är det inte bättre att acceptera gränserna för sitt vetande, istället för att hela tiden jaga efter ouppnåelig kunskap? Är det inte det som äkta ödmjukhet handlar om? Varför är det så viktigt att "veta"? Är det inte viktigare att Leva? Vi har i civilisationen distanserat oss från själva Livet med allt vårt vetande, med vår superintellektualism. Livet handlar inte om att övervinna allting med hjälp av vetande, utan om att delta i den ström av liv som omger oss, jämlike med resten av skapelsen. Det överdrivna vetandet gör oss till jordens herrar, och är en del av det kolonialistiska projektet som civilisationen innerst inne handlar om. Det viktigaste vetandet som livet har att erbjuda oss, det ekologiska vetandet, miljöetiken, hade vi som instinkt innan civilisationen föddes. Vi visste instinktivt att leva i harmoni med vår omgivning (i alla fall innan vi började jaga), vilket enligt mig är det överlägset viktigaste vetandet. I jämförelse med det är det matematiska vetandet rena avfallet, rena bajset, som jag har skrivit om tidigare.
 
Vi tror civilisationen har uppfunnit det ekologiska vetandet, trots att det varit i vår instinkt i miljoner år. Och innan det industriella jordbruket var alla jordbruk ekologiska. Den ekologiska vetenskapen kom först som en reaktion på en cancerlik civilisation, som den själv är en del av. Hade det inte varit bättre om vi inte hade ätit av kunskapens träd, och förblivit i vår förciviliserade ödmjukhet? Jag tror det. Kunskapens träd är på gott och ont, och ätandet av det fördriver oss ur paradiset, vårt urtillstånd i jämlikhet med de andra djuren och växterna, vårt djuriska ursprung. Överdriven kunskap är roten till vår civiliserade hybris. Livet handlar om att Leva, inte att sitta och tänka. Våra universitet är cancertumörer på Moder Jord. Den civiliserade tanken är mental cancer, och jag finner den också hos mig, och i innehållet på denna blogg. 
 
Det överdrivna vetandet leder oss oundvikligt till ett robotsamhälle, till rymdteknologi och kloning. Och till att syssla med sånt istället för att mata de hungriga afrikanerna. 
 
 
 
 

Reggaemusik: Sadhu av Kultiration

 
 
 
Text:
 
Tillsammans har vi krupit upp igen
Ja ur den heliga marken
Förvetna och letande efter den sanna vägen
Över de djupa haven
Har vi seglat för att hitta den
Men för att släcka törsten
Måste vi fortsätta fortsätta

Sadhu, till Nibbana Mt Zion
Sadhu, ja, om vi ska ut ur babylon
Sadhu, ja, vi måste finna vägen hem, fort
Låt oss följa den

I dalar har vi vandrat
Höga berg, vi ska bestiga dom
När vi tar oss framåt, 
Tillsammans lämnar babylon 
Och vi har inget tvivel
Bara vaksamma ögon
Även när mörkret faller
Så ska vi fortsätta fortsätta

Sadhu, till Nibbana Mt Zion
Sadhu, ut ur babylon
Sadhu, vi finna måste vägen hem, fort
Låt oss vandra den.

.

"The oil seesaw is now in motion, high prices (broke economies) followed by low prices (broke energy sector) will eventually lead to signs at the gas stations “NO GAS” or alternatively “NO MONEY” in the pockets of unemployed RNA. Just sort of crept-up on our perceptive leaders who now scramble to squeeze oil from rocks and make sure the Middle East jugular doesn’t get cut. That’s the way exponential growth is, it’s the last doubling that catches you by surprise."
 
(James i detta inlägg på bloggen Megacancer)

Ransonering av olja, kol och naturgas

Ett första steg i rätt riktning inom klimat- och energipolitiken vore att ransonera olja, kol och naturgas, som om vi levde mitt i ett krig. Och det är inte bara som om, vi lever också i verkligheten i ett krig, ett osynligt krig, mellan civilisationen och naturen, där naturen verkar ha förlorat. Men ska vi stå på naturens sida, då måste vi ransonera vår energi. Alla onödiga transporter måste slopas. Jag förespråkar att vi skär ner 80 % av vår energi, alltså att vi använder bara 20 % av den energi som vi använder idag, globalt. Alla semesterresor borde slopas om vi ska ta naturen på allvar. Och detta skulle bara vara första steget i en total avveckling av civilisationen.

Historiens ängel, av Walter Benjamin

”Det finns en bild av Klee som heter Angelus Novus. Den framställer en ängel, som ser ut som om han stod i begrepp att avlägsna sig från något som han stelt betraktar. Hans ögon är uppspärrade, hans mun står öppen, och hans vingar är utspända. Historiens ängel måste se ut på det sättet. Han har sitt anlete vänt mot det förgångna. Där en kedja av händelser träder fram inför våra ögon, där ser han en enda katastrof som oavlåtligt hopar ruiner på ruiner och slungar dem för hans fötter. Han ville nog gärna dröja kvar, uppväcka de döda och sammanfoga det som slagit i stycken. Men en storm blåser från paradiset, som gripit tag i hans vingar och är så stark att ängeln inte längre kan sänka dem. Denna storm driver honom oemotståndligt in i framtiden, som han vänder ryggen, alltmedan ruinhögen framför honom växer upp till himlen. Det som vi kallar framåtskridande är denna storm.”
 
(Walter Benjamin)

Något mer om min syn på internet

Trots att jag överlag är kritisk mot datorer och internet, menar jag dock att internet innehåller och innebär såpass mycket bra grejor att det är värt att spara dess nedläggande till det allra sista (när vi skall lägga ner civilisationen, om vi alls kommer att påbörja något sånt), i stil med nedläggningen av sjukhusen och det ekologiska jordbruket, som vi naturligtvis sparar till sist.
 
Internet är något av det bästa civilisationen har hittat på - i stil med hur sjukhusen och den medicinska vetenskapen är något av det bästa och nyttigaste vi har hittat på. Internet kan ha en väsentlig funktion i den förhöjning av de civiliserades medvetandenivå som jag tror den globala uppvärmningen och oljetoppen kommer att resultera i om inte allt för länge. När vi står öga mot öga med vår egen förintelse, då kommer detta, tror jag, att ha en väckande effekt på vårt medvetande, och kanske vi då äntligen kan förena oss med det döende livet, och abdikera från vår herretron. 

Djurismens och anarkoprimitivismens inneboende barmhärtighet

En stor del av mitt liv har gått till att söka efter barmhärtighet. Först var det sökandet efter en barmhärtig Gud, sedan blev det mer och mer sökandet efter ett barmhärtigt samhälle, en barmhärtig mänsklighet. Jag såg att det var något ohyggligt obarmhärtigt med den nuvarande rådande ordningen. Den är tyrannisk. Den är en slavdrivare, som piskar oss till slaveri och lydnad. Jobbar du inte, får du inga pengar, och då måste du leva som tiggare och hemlös.
 
Jag blev hemlös för att slippa piskan över mig, för att kunna göra det jag älskade. Och det visade sig vara en väg som ledde till min frigörelse och utveckling som människa, trots att detta gick genom en mängd psykoser. Men till slut har jag lyckats frigöra mig från religionen, och från det tyranniska samhället, och skapa en barmhärtig sfär runt mig, vara barmhärtig mot mig själv och andra. 
 
Vad som utvecklades i mig under allt detta, var det jag har kallat anarkoprimitivism och djurism, en barmhärtig livsstil, barmhärtig mot mig själv, barmhärtig mot andra, barmhärtig mot natur och djur. Jag kräver inte av mig själv att jag ska jobba åtta timmars dagar, slita ut mig dag efter dag. Och jag kräver inte det av någon annan heller. Jag kräver inte av djuren att de ska slava under oss människor, eller vara i fångenskap för vårt nöjes skull. Och jag kräver inte av naturen att den ska finnas till bara som en resurs för mänsklighetens nöje, eller som en bakgård och avfallsplats att dumpa vårt avfall och våra utsläpp i. 
 
Vad jag förespråkar i arbetsvägen, är (i övergångsfasen mellan civilisationen och återgången till Naturen) högst fyra timmars volontärarbete  per dag, med det som är meningsfullt och nyttigt, såsom sjukvård, ekologiskt jordbruk, trädgårdsodling och permakultur, åldringsvård, tält- och tipimakeri, självförsörjning osv. Jag förespråkar att vi lägger ner största delen av våra industrier, som bara är ett slit för att putsa på de rikas rikedom, totalt meningslöst, tröstlöst, ohyggligt omänskligt. 
 
Om inte detta är barmhärtighet, vet inte jag vad det ordet betyder. Och om inte vårt samhälle är obarmhärtigt, vet jag inte vad det ordet betyder heller. Samhället är mycket obarmhärtigt mot de flesta människorna, ja t.o.m. delvis mot de rika själv, som också måste slava i många fall. Men tredje världen får bära den tyngsta bördan, och de skulle vara de första att jubla om vi i väst lade ner civilisationen, så att tredje världen befriades till att leva som sina yttersta förfäder, ett självförsörjande liv, istället för att måsta tjäna den rika delen av världen, som de rikas slavar. Slaveriet har nämligen aldrig lagts ner, det har bara ändrat form, det har bara förskjutits till civilisationens periferier (och även i centrum frodas slaveriet i många fall).
 
Denna barmhärtighet mot mig själv och andra gör att jag hellre lever som hemlös än går i vanligt jobb. Jag tycker nämligen den hemlösa vägen är mycket, mycket mer barmhärtig än slaveri och lägenhet, särskilt då jag kan bo i hydda och tält i skogen. För den bevarar min frihet att få göra det som är meningsfullt, det jag älskar, som är att läsa, skriva och odla permakultur (särskilt att plantera fruktträd).
 
Jag står nu inför ett vägskäl, i och med att jag har blivit för frisk för att få sjukpension (rehabiliteringsstöd). Nu måste jag antingen söka jobb för att få arbetslöshetsunderstöd, eller bli hemlös om jag inte vill söka jobb. Jag har valt det senare alternativet. Jag har en lång erfarenhet av detta alternativ, och jag vet att jag verkligen lever upp när jag väljer det, det andra alternativet (som jag också har provat på) är andlig död för mig, förlorandet av min autonomi, stannande upp i min utveckling som människa, det som bäst sker i frihet, inte under tvång och piska.  
 
 
 
 
 

Något om Peak Oil

"The problem is with those “reserves”. Today’s reserves are just not the same as those earlier reserves. All the good cheap stuff has already been sucked up. We are now left with dregs at the bottom of the barrel. All today’s new oil is harder to find, depletes a whole lot faster, and costs many times as much to produce. None of the cheap stuff is left except in a few old super giant fields that are undergoing infill drilling like there is no tomorrow.

Once again, we are at peak oil right now. The peak will straddle the 2014 and 2015 time line. 2016 will be the first full post peak calendar year. It really doesn’t matter how many barrels of oil are left in the ground. The point is we will never again pull it out of the ground at the same rate we are pulling it out right now."

(Ron Patterson, i detta inlägg)


.

"The current boom in fracking natural gas and the extraction of petroleum products from tar sands weren’t anticipated in the 1970s, but the expansion of new technologies to exploit resources pushes back the collapse “one to two decades” but “when it occurs the speed of decline is even greater.”"
 
(Peter Dolack, citerande Graham Turner på följande blogginlägg)
 
“A challenging lesson from the [Limits to Growth] scenarios is that global environmental issues are typically intertwined and should not be treated as isolated problems. Another lesson is the importance of taking pre-emptive action well ahead of problems becoming entrenched. Regrettably, the alignment of data trends with the [Limits to Growth] dynamics indicates that the early stages of collapse could occur within a decade, or might even be underway. This suggests, from a rational risk-based perspective, that we have squandered the past decades, and that preparing for a collapsing global system could be even more important than trying to avoid collapse.”
 
(Graham Turner, citerad i samma inlägg som ovanstående)
 
" As long as we have an economic system that allows private capital to accumulate without limit on a finite planet, and externalize the costs, in a system that requires endless growth, there is no real prospect of making the drastic changes necessary to head off a very painful future."
 
(Peter Dolack, i samma inlägg)

"We have been living like gods"

"We have been living like gods. Our task now is to learn how to live like humans. Our descent will not be easy."
(Randy Udall, 2013)

Civilisationen

ambiente-01

.

"“Can the very markets that have led us to the brink of the abyss now provide our parachute? McKibben points out that under this system, those with the money have all the power. Then why are we trying to reform this system? Why are we not transforming it?” “… if you focus solely on eliminating fossil fuels without changing the underlying system, then very bad things will take their place because it is the system itself that is unsustainable. It is a system designed to transform ‘natural capital’ and human labor into gargantuan profits for an elite few: the so-called ‘1%.’ Whether it’s driven by fossil fuels or biofuels or even massive solar and wind installations, the system will continue to devour ecosystems, displace forest-based communities, Indigenous Peoples and subsistence farmers from their lands, crush labor unions and generally make life hell for the vast majority of the world’s peoples. That is what it does."
 
(Anne Petermann)

Our relationships are broken

"And why relationships?  Because everything else – all your disasters and triumphs as a species -- flows directly from the quality of your relationships.  That's where everything got messed up and that's how everything can be fixed: relationships.  Relationships with yourself, your family, your human community, the land.  A big messy web of relationships.  Well...it should be a big messy web.  These days, it's more like a few grotesquely-enlarged superhighways to nowhere, with a frayed and withered tangle of broken connections.  It's ugly.  Dangerously ugly and distorted – especially since your continued existence depends on the health of these relationships.  [Illegible]  ...Hence your dire predicament.  ...Hence my intervention."
 
(Dan Allen i följande artikel, där han skriver ett brev från Guds perspektiv till mänskligheten)

Myggans död och min död

En mygghane lever bara några veckor. 
Sen finns den inte mer.
Men det är inte tragiskt.
För den har verkligen LEVT.
Sen när den dör,
ja, då är det inget mer med det. 
 
Så vill jag att min död ska vara.
Jag vill LEVA,
så att min död inte blir tragisk.
Ja, har jag LEVT,
då är min död som myggans,
jag finns inte mer, 
men så är det inget mer med det.
 
Jag tror också att man vänjer sig snabbt
vid att inte finnas mer. 
 
Man uppgår ju i Alltet, 
smälter samman med naturen,
blir till LIV för andra,
det är floden som uppgår i havet,
i en sakta, mild extas,
som liknar lite på 
när man släpper en fjärt, eller bajsar, efter att ha hållit sig länge,
man släpper sig helt enkelt när man dör,
man känner: äntligen!

"We have a climate change emergency". Video av Paul Beckwith

Paul Beckwith is a part-time professor with the laboratory for paleoclimatology and climatology, department of geography, University of Ottawa. He runs a blog, where he writes and talks about abrupt climate change. He says we are in abrupt climate change right now. This is something few climate scientists want to publicly admit, although it´s common to speak about climate change happening "faster than expected". The following youtubevideo is one of the latest on his blog:
 

Ett rop till alla hippien där ute

O ni hippien där ute! O ni övervintrade idealister!
Ni anarkistaktivister av alla slag, som kämpar för utopin!
Ge inte upp! Ni är min orsak att leva...
Att ni finns, gör att jag också orkar finnas.
Ni som ser igenom fasaderna, ser ruttenheten,
kämpar en förtvivlad kamp mot det överlägsna systemet,
ni sköra, ni småfolk, ni sanna hobbitar, ni hjältar!
Ni Naturens ögonstenar! Som tror på en radikalt annorlunda värld!
 
Hade det inte varit för er, vet inte jag om jag hade orkat
här i en förstelnad civiliserad verklighet, som enbart en sällan gång
nås av det gudomliga, det sant Naturliga.
 
Halloj alla hippien där ute!! Jag ropar
från min båt över till era båtar
här på internets hav;
håll ut, och låt er inte förborgerligas!
Jag vet att det är svårt, särskilt när man blir äldre,
jag fruktar själv ett sådant öde,
men er kamp skall hålla liv i min glöd!
 
O ni barfotafolket, ni rastafolket, ni reggaefolket, ni omställningsfolket!
Tack att ni finns även här på internet, så att det finns
något värdefullt att läsa även här, 
det är så tråkigt här annars, mest skräp,
ja civilisationen har ju flyttat in här, 
det är ingen ro att få här heller, för reklam och annat skräp,
men jag ropar här ett barnsligt litet kamratrop över 
till er båt,
ni Naturens ögonstenar, ni som håller liv i en död värld. 
 

Ett av de underliga äventyren jag har varit med om

När jag var hemlös och luffare var jag med om många underliga äventyr, inte minst på mina resor ner till sydeuropa. Nu ska jag berätta om ett av dem, som tog plats i Sverige:
 
Det hände våren 2010, efter att jag kommit hem från min luffarresa till Sicilien. Jag hade rest utan någon ryggsäck, utan några pengar, som fripassagerare på tåg. Jag hade rymt från sinnessjukhuset i Milano, och suttit fängslad i Schweitz ett par dagar för att jag inte hade pass. Nån gång i Maj kom jag hem till Sverige med tåget. Jag steg av i Rimforsa, tio kilometer från Nya Slottet Bjärka Säby, Peter Halldorfs kristna kommunitet, som jag hade tänkt besöka. Jag började vandra dit, men träffade på inhägnade får på min vandring, som jag släppte fri. Jag tror jag släppte alltsomallt ungefär ett hundratal får fri. Det var på den tiden då jag släppte fri alla fångna djur jag bara stötte på.
 
Sent omsider kom jag till en bondgård. Jag öppnade även där grinden till korna. Bonden såg det, och kom och hälsade på mig och bad mig stänga grinden. Jag vägrade, och då började bonden springa efter mig. Jag blev livrädd och sprang för mitt liv, in i skogen, och lyckades komma undan. 
 
Det började bli mörkt, och jag sökte ett ställe att sova på. Jag lyckades hitta en liten lada, och försökte sova i halmen som jag hittade där (jag hade bankat på bostadshuset i närheten, men ingen öppnade). Men halmen kliade på huden, och jag fortsatte att vandra genom skogen, nu ganska vilsen. Jag hade blött ner mina byxor också när jag försökte hoppa över en liten bäck. Det var mitt på natten nu, och jag hade hittat en liten skogsväg som jag gick på. Och nu hände något av det märkligaste som hänt i mitt liv. Några rådjur och en grävling blev nyfikna på mig, och kom ganska nära, kanske på tio, tjugo meters avstånd. Jag hade aldrig sett en grävling i mitt liv! Jag har tänkt i efterhand att kanske orsaken till deras nyfikenhet var att jag hade lämnat civilisationen och återgått till naturen den natten! Kanske var det det att jag var en äkta vildman som fick dom att komma nära? 
 
Efter detta, tog jag av mina byxor, för det var lite kallt, och de blöta byxorna kylde ner mig. Jag hukade mig på vägkanten, kröp in under min tröja, för att värma mig. 
 
Just då kom en polisbil åkande på vägen. Polisen hade letat efter mig hela natten p.gr.a. mina djurbefrielser. Polisen upptäckte mig, och stannade bilen. Jag fick åka med dom. Jag sade att jag skulle till Nya Slottet Bjärka Säby och träffa Peter Halldorf. Det blev till att polisen körde mig till Peter Halldorfs villa som var inte så långt från Bjärka Säby. Polisen knackade på, och Peter Halldorfs fru öppnade. Polisen frågade om Halldorfs kunde ta emot mig i natt, men Peters fru sade att dom hade bröllop i morgon, så dom kunde inte ta emot mig. Jag fick inte träffa vare sig Peter eller hans fru den natten. 
 
Efter det åkte polisen med mig till polisstationen. Jag fick tillbringa natten i en väntcell. Jag kände mig som ett nyfött barn där, och kissade på golvet. Poliserna märkte det inte.
 
Nästa morgon satte polisen mig på en buss som skulle till Stockholm, virad i ett täcke som jag fått av polisen. Jag fick inget straff för mina djurbefrielser. Aldrig har polisen varit så tolerant som den gången. 
 
I Stockholm betedde jag mig så underligt att jag snart blev satt på sinnessjukhus. Jag kastade bajs ut över gräsmattan från en bajskompost på ekobyn Gebers i Stockholms utkant, och söndrade staketet till en häst. Jag proklamerade att jag var messias, att Jesus hade kommit tillbaka i mig. På sinnessjukhuset fick jag hemska mediciner som gjorde att jag inte visste hur jag skulle hålla mina läppar. Jag fick kramp i läpparna av medicinerna, men jag var tvungen att ta dom. Jag rymde från sinnessjukhuset i Gubbängen, två gånger. Varje gång blev jag fast igen, p.gr.a. att jag uppförde mig så konstigt. Till slut rymde jag till Finland. Där fortsatte äventyren, men det är en annan historia. 

Man kompromissar inte med fascister

Ibland är det bra att kompromissa, det medger jag. Utan kompromisser skulle allt vara kaos. Men man ska inte kompromissa om vad som helst. Det är här jag menar att politikerna är ute och cyklar, med sin eviga "diplomati". Man kompromissar inte om planetens överlevnad, om klimathotet. Man kompromissar inte med dom som tänker förinta naturen.
 
Skulle politikerna kompromissa med nynazister om de satt i riksdagen och utgjorde en betydande del av regeringen? Jag tror inte det. De skulle hoppa av hellre än att kompromissa. Förlora sin politiska karriär hellre än att kompromissa.
 
Men den underliga situationen är den att många politiker inte är långt från fascismen, så att kompromissa med dem betyder att man säljer sin själ, säljer planetens välmående för att inte förlora sin karriär.
 
Ja, jag menar det. Det är inte bara Sverigedemokraterna som påminner om fascismen. Att Sverige-demokraterna överhuvudtaget ryms med i riksdagen säger något om riksdagens ruttenhet. Hur kan de släppa in fascister i riksdagen? Jo, genom att de själva inte är långt från fascismen. Som jag har skrivit förr, så är själva civilisationen en fascistisk företeelse, och teorin om att vi har lämnat fascismen bakom oss är en myt.
 
Man skall inte idka diplomati med fascister, och heller inte med såna som vill offra naturen på kapitalismens altare. Sådana skall man ta kraftigt avstånd från. Och det är det jag gör här. Jag tar kraftigt avstånd från den politik i vilket fascister kan trivas och växa till sig, såsom Sverigedemokraterna har gjort. Hela riksdagen är totalt moraliskt bankrutt. De stöttar de rika, stöttar fascister, stöttar naturförstörare. Den enda vettiga politik är den som förespråkar nerväxt och avveckling av civilisationen, och det skulle enligt min åsikt endast kunna ske genom ett världsparlament som utgjordes av FN, ett organ som tar den globala uppvärmningen på allvar, det viktigaste hot mot planeten som vi har. Vår svenska regering tycks däremot leva i en förnekelse av klimathotet, i alla fall i praktiken. De ser inte hur allvarligt det är, att det hotar själva planetens överlevnad, och att vi därför måste avveckla civilisationen så snabbt som möjligt. Jag har tidigare gjort en begynnande skiss till en plan för avvecklingen av civilisationen.

Jag har börjat gå barfota! Fem flugor i en smäll med att gå barfota

Idag har jag börjat gå barfota igen! Det är rekordtidigt för mig, jag brukar annars börja med det i Maj. Men jag har inte frusit ett dugg!
 
 
Fem flugor i en smäll med att gå barfota:
 
1) Man sliter mindre på skorna, och behöver inte köpa nya skor lika ofta.
 
2) Man sliter mindre på strumporna, och behöver inte köpa nya lika ofta.
 
3) Man använder mindre av naturresurser och arbetskraft.
 
4) Man får gratis fotmassage och gratis zoneterapi på fötterna.
 
5) Man luktar inte fotsvett.
 
 
Att gå barfota är mitt sätt att vara i kontakt med jorden. Jag jordar mig då, och känner att livet är lättare att leva. Jag har lättare för att leva i nuet som djuren, när jag går barfota. Jag får också kontakt med min djuriskhet då, jag känner mig som ett djur! Alla djur går ju barfota, har du tänkt på det?

Fyra flugor i en smäll med att leva enkelt

Fyra flugor i en smäll med att leva enkelt:
 
1) Man behöver jobba mindre.
 
2) Man förstör naturen mindre.
 
3) Det är bra för tredje världen (man utnyttjar inte billig arbetskraft i tredje världen, eller tär på tredje världens resurser) och för våra efterkommande, som då får mer att röra sig med.
 
4) Tredje världen blir inte avundsjuka på oss, utan kan följa oss som ett gott exempel, vilket gör att planeten kan överleva (den överlever inte om tredje världen får samma livsstil som den rika världen).
 
 
Och sedan, som en sammanfattning av detta; man kan lägga sig om kvällen med gott samvete!

Den rika världen har förlorat det viktigaste; community

Hur dum människan är, som bygger stora hus och höghus, sliter ut sig för att bygga grandiosa byggverk, när man skulle kunna bo i små tipibyar, som kräver minimalt arbete för att sättas upp! Och i och med de stora byggnaderna blir det opersonligt och kallt mellan grannarna, de förlorar det viktigaste; community. Det hade vi när vi ännu bodde i kåtor och tipibyar för flera tusen år sedan. Community-andan trivs inte i det stora och grandiosa, den måste ha det småskaliga för att trivas. Den trivs i ödmjukheten och enheten med naturens karghet och småskalighet.
 
Jag tror att community, liksom kärlek, hör till de viktigaste i livet, och bör prioriteras därefter. Allt behöver planeras så att community skall kunna uppstå. Men i den rika delen av världen har vi sålt vår community, offrat den på marknadens och kapitalismens altare. Vår belöning har blivit att man inte ens känner sina grannar, för det mesta. Snacka om andlig död.
 
Ekobyarna är en motreaktion mot detta. Där finner man ansatser till restaurering av den gamla community-andan. Där sås fröna till den nya mänskligheten. Men ekobyarna är förtvivlat få. Alla gårdar och jordbruk borde vara ekobyar. Och människorna i staden borde flytta ut till dem, och vara med om att odla jorden enligt permakulturens småskaliga principer. Och åkrarna borde göras om till skogsträdgårdar, med ekobyar i sig (i stil med tipi-byar). Så att man bor på det ställe där man får sin mat ifrån, så att man inte behöver bilar och civilisation.
 
Staden har ingen community. Staden är en ekokatastrof och den andliga dödens centrum, där jakten efter makt, status och grandiositet har omöjliggjort sant samarbete och community. Staden är tävlingens centrum. Man tävlar i allt, även i sånt som poesi (tänk poetry slam), även i sånt som är heligt. Man förgiftar allt med sin tävling. Det sanna livet hittar man inte i tävling, utan i samarbete och community. Det är samarbete som gör oss evolutionärt levnadskraftiga, inte tävling. Det att den ska tävla i allt har gjort civilisationen dödsdömd, ty man blir blind och döv för livets helighet när man tävlar, och det gör att man förstör naturen och allt som är sant och äkta. Bara fasaden blir kvar, och staden är som ett uppstoppat lik, ett hav av fasader, med ruttet innehåll.

RSS 2.0