Min idé för hur vi ska avveckla av civilisationen

Jag har skrivit mycket om att avveckla civilisationen och återgå till naturen, vilket vi måste göra för att rädda planeten och mänskligheten. Det är ett högt ideal, men går det att genomföra? I takt med att jag har utvecklat och förfinat djurismen, till att bli alltmera detaljerad, har det också utmejslat sig en idé för hur man skulle kunna avveckla civilisationen på ett någotsånär realistiskt sätt. Jag menar att vi måste bygga broar tillbaka till naturen, vi kan inte bara genast lämna civilisationen, och störta ut i det vilda. Följande idé är en sådan bro. Jag vill ingalunda påstå att detta är möjligt att genomföra (tiden kanske inte räcker till), bara att detta är vad som krävs för att vi ska kunna rädda världen. Idén ser ut som följande:
 
Det första steget måste vara att inställningen till döden måste ändras hos allmänheten, att döden inte längre får betraktas som en fiende att bekämpa, utan som en vän som upprätthåller balansen i ekosystemet, och som skapar plats för att annat liv än mänskligheten kan växa.
 
Det man borde börja med sedan, vore att internationellt (i ett världsparlament som man tillsätter för detta ändamål) besluta om  en drastisk minskning av den globala befolkningsmängden, till ungefär en tiondedel av det nuvarande. Detta kunde man lyckas med genom att göra preventivmedel och aborter gratis, samt uppmuntra folk att inte få barn genom att belöna dem för det, t.ex. ge 10 000 kronor varje år åt kvinnor som inte får barn under deras fertila tid (pengarna till detta skulle delvis komma genom förhöjda skatter för dom rika, inkomster från utsläppsrätter och från böter till miljöbrottslingar, såsom oljebolagen). Man skulle också belöna sterilisering, t.ex. genom att låta dom som genomför sterilisering slippa betala skatt. Det ska löna sig att vara barnlös! Målet skulle vara att största delen av mänskligheten slutade få barn (över en lång tidsperiod), och bara en liten del fortsatte, så att man garanterade mänsklighetens överlevnad, helt tills vi har blivit tio gånger färre.
 

Eutanasi bör bli lagligt i alla länder. Eutanasi avslutar inte bara outhärdligt lidande på ett värdigt sätt, det är också samtidigt en välgärning för planeten, djuren och människorna på den, eftersom vi blir färre, och därmed lättar trycket på planeten och tredje världen. Men jag vill inte veta av något påtvunget eutanasiprogram, som nazisterna hade, eutanasi skall alltid vara frivilligt. Och eutanasikandidaten bör alltid belönas, eftersom det är en välgärning på flera sätt. Även de närmaste bör få kompensation. Det skulle upprättas eutanasikliniker.  

 

Om ni kommer på bättre sätt att snabbt få ner befolkningsmängden, välkomnar jag detta. Det får dock inte vara ekofascistiskt. Men antingen begränsar vi befolkningen frivilligt, eller så förstör vi naturen och politiken så att krig, Peak Oil och klimatförändringar tar kål på oss.
 
Samtidigt med att man försöker minska befolkningsmängden, skulle man även genomföra en koldioxidransonering (eller personliga utsläppsrätter, som det också heter), ungefär enligt den modell som David Jonstad förespråkar i boken "Vår beskärda del" (Ordfront 2009) Och sakta avvecklar man även industrierna. Ransonernas mängd skulle sänkas med tiden, efterhand som befolkningsmängden minskar. Och allt ransoneras till sist, även kaffe, socker och vetemjöl (socker- och kaffeimporten, bl.a., bör till slut avvecklas helt), såsom det var under andra världskriget.
 
Det skulle genomföras en gigantisk avfolkning av städerna, genom att uppmuntra folk till att flytta till landet, genom att tilldela dem gratis en åkerareal att odla sin egen mat på, så att de kan bli självförsörjande. En väldig avurbaniseringskampanj skulle sättas igång. Folk skulle i massvis flytta ut på landet och bilda små byar av tipin, jurtor och hyddor (centrerade kring gårdar) på de åkrar där de odlar sin egen mat, småskaligt, enligt permakulturens principer. Transporter skulle bli så gott som onödiga, och man uppmuntras även att spara på transporterna i och med koldioxidransoneringen. De som inte reser kan sälja sina ransoner till dom som ännu måste resa.
 
För att få liv i den lokala ekonomin, och i landsbygden, upprättas det lokala valutor (jämsides med de nationella och övernationella valutorna), som enbart fungerar lokalt, i ett litet område. Internationellt, genom världsparlamentet, införs det "basinkomst" för alla människor i världen, också kallad "medborgarlön", genom att man varje månad sätter ett antal "poäng" (av den lokala valutan) på ett konto till varje människa i världen (det skulle finansieras av bl.a. inkomster från utsläppsrätter och energiskatter), eller ger varje människa ett antal poängkuponger. Detta, parat med koldioxid-ransoneringen, skulle sätta fart på den lokala ekonomin, samt bidra till att utjämna skillnaderna mellan rik och fattig i världen.
 
Vi skulle efterge alla statsskulder, företagsskulder, och personliga skulder, globalt, i ett slags gammaltestamentligt bibliskt "jubelår", ett "nådens år" då alla slavar frigavs och alla skulder avskrevs. 
 
Vi skulle även få in naturens rättigheter i juridiken, så att miljöbrott förebyggs och straffas. Oljebolag och liknande företag skulle genom detta stoppas i sin verksamhet. 

Alla floder och älvar skulle befrias från sina dammar, så att fiskarna i dem (särskilt laxen) kan återhämta sig.

I takt med att befolkningsmängden börjar minska, skulle man kräva mindre arealer till jordbruket. Överskottsmarken skulle göras om till skogsträdgårdar och skogar (inte trädåkrar, utan skogar med stor biodiversitet!) överallt i världen, så att allt flera åkrar efterhand skulle bli till skogar. Till slut, när bara en tiondedel av befolkningen är kvar, skulle även de sista åkrarna göras om till skogsträdgårdar/skogar, och sedan skulle befolkningen enbart leva på vad skogsträdgårdarna ger, som särskilt rymmer mycket nötträd. Man skulle även sluta äta kött (man skulle dock ännu fiska), och sakta släppa de domesticerade djuren lösa i de stora skogarna. Man skulle lägga stor energi ner på att forska kring djurens "rewilding", och bygga upp lösningar för hur djuren skulle klara vintrarna. Skogsträdgårdarnas frukter och bär skulle bli en viktig källa till mat för dessa djur.
 
Sedan, när man har släppt de sista djuren fria (av dem som kan leva i det klimatet), skulle största delen av människorna (och vissa djur) i de nordliga delarna av världen sakta förflytta sig till de varma länderna *, mest genom att vandra dit under sommarmånaderna, men även i tåg, båtar och bilar. Då skulle hela Europa vara täckt av stora skogar, mest skogsträdgårdar, och de vandrande skulle livnära sig på frukt- och nötträden i dessa skogar. De skulle främst vandra till tropikerna (som också numera har en hel del skogsträdgårdar) längs Nordafrikas kust, Israel och Nilen, men även till medelhavsområdena. Något liknande skulle ske i Amerika och Asien. 
 
Klimatet har vid det här laget stabiliserat sig, p.gr.a. att utsläppen av koldioxid har minskat radikalt, nästan till noll, (koldioxidransoneringen har bidragit starkt till detta), och p.g.a.att det mesta av jordens landyta nu är täckt med skogar, och träden och växterna i skogarna har bundit en hel del av koldioxiden i atmosfären. Detta var en del av orsaken till varför man planterade så mycket skogsträdgårdar.
 
De flesta människor bor nu i tropikerna. Det skulle dock stanna en del människor i Nord, för att vakta kärnkraftverken som ännu kräver tid för att stängas helt ner. De skulle också arbeta med att finna trygga slutförvaringsställen för kärnavfall. Men alla andra industrier i Nord skulle läggas ner. Den sista civiliserade instans som stängs ner är sjukhusen, och detta bara i Nord. I Syd upprätthålls sjukhusen ännu en tid efter att Nordborna har anlänt, för att försäkra att allt går bra  (i själva verket bör de upprätthållas så länge det går, för att sedan övergå till "moderna sekulariserade medicinmän/kvinnor"). Man skulle också upprätthålla eutanasiklinikerna en tid till. 
 
Efter en tid börjar även städerna i syd överges, och alla människor (både i Syd och i Nord) organiserar sig i små stammar, bosatta i de stora skogarna så att maten (fisken, frukterna och nötterna från skogsträdgårdarna) räcker till alla. Man bor i små byar oftast på högst 150 personer, boende i tipin, jurtor, kåtor och hyddor. Man bor också i vanliga hus på landet så länge det går. Byarna är ofta centrerade kring sådana vanliga hus på bondgårdar, där huset är centrum, omringad av tipin, jurtor och hyddor, som ekobyar. Alla bedriver täckodling och skogsträdgårdsodling enligt permakulturens principer. 
 
Kläderna på kroppen börjar slitas ut, likaså ryggsäckarna, och efterhand börjar alla gå nakna (i tropikerna), eftersom det inte finns några klädindustrier längre, alla industrier i syd har lagts ner, och människorna vill inte jaga skinnkläder i onödan. Människor i Sydeuropa gör kläder av djurskinn för att skydda sig mot kylan om vintern (de dödar inte djur för att skaffa dem, utan tar dem av as, av djur som självdött eller dödats av andra djur). Människorna vill inte ha andra redskap än gamla dolkar eller knivar, enkla stavar och påkar att försvara sig med mot rovdjur (eventuellt även enkla stenyxor och stenspjut). De jagar inte, för att hitta balansen med andra arter, ty de är ännu så många att de skulle kunna utrota andra djurarter om de använde sig av civilisationens vapen (dock jagar dom som alltid bott i vildmarken, i stora urskogar, såsom urfolken, bara dom inte blir för många). Människorna livnär sig på frukter, nötter, bär, saftiga stjälkar, insekter, larver och småkryp, allt som apor äter, och som man kan få tag i med händerna. Man fiskar även en hel del, men det är småskaligt fiske för att inte utfiska vattendragen.
 
Det fanns människor som hade med sig sin lilla laptop eller smartphone på resan till syd, och laddade den med solpaneler på sin ryggsäck. Men i och med att de industrier som tillverkar dessa läggs ner, så kan de inte köpa nya (pengar finns inte heller längre) när de gamla maskinerna är utslitna. Sakta men säkert vittrar tekniken och internet bort, ungefär som kläderna på kroppen. Även vetenskapen (den akademiska) vittrar bort. "Conservation biology" är den sista vetenskapsgrenen som vittrar bort. Vetenskapen behövdes för att rädda världen, men när världen är räddad behövs den inte längre. Bildningen fortsätter dock genom vad man berättar åt varann ur minnet, samt genom besök i de talrika, söndervittrande biblioteken i städerna i Syd. Även det senare får ett slut när byggnaderna faller ihop och böckerna möglarbort. Tåg, segelbåtar, sjukhus och förnyelsebar energiteknik blir de kvarlevor från civilisationen som överlever längst. Kanske ett par hundra år? Men efter hand som alla drar sig tillbaka till landsbygden och stadskulturen försvinner (det är på landsbygden allt händer nu!), blir det allt svårare att upprätthålla och förnyas dessa teknologier. De flesta vill också vara självständiga nu, så staten och världsparlamentet vittrar sakta bort, och med den högteknologin, som ofta kräver ett centraliserat styre. Men framför allt är det den allt knappare tillgången till reservdelar som får dessa teknologier att sakta vittra bort. Samt att ingen längre vill förslava djur för att det hela ska gå runt, för att varorna ska nå alla vrån i landet. Vi har fått nog av slaveri, och vårt bästa sätt att betala vår skyhöga skuld till boskapen är att låta dem gå fria. När fordonssystemet vittrar bort, och vi vägrar spänna hästen för vagnen, så är det bara en sak kvar; att leva som urfolken. 
 
Cirkeln är nu sluten. Människan har återgått till naturen och blivit ett djur bland andra djur. Eden har återvunnits, hotet mot Moder Jord har försvunnit. De ursprungliga skogsträdgårdarna och skogarna i Europa förvandlas efterhand till jättelika urskogar (1), och en ny istid ser dagens ljus. Istider kommer och går, likaså naturkatastrofer och massutdöenden, men planetens balans upprätthålls ända tills solen börjar slockna. Då är det inte mycket kvar av städerna, husen och vägarna från civilisationens tid. Naturen har återerövrat allt. 
 
 

*  När nästa istid kommer, måste vi ändå återvända till Syd. Och det är betydligt bekvämare på vintrarna i Syd. Det är svårt att leva som urfolk i norr. Alla vill skapa en värld som är bättre för ens barnbarn, och betala något av sin skuld till den vilda naturen. 

 

Jag skrev i inledningen till inlägget att min idé är det som krävs för att vi ska kunna rädda världen. I princip krävs det inte att vi emigrerar till syd, vi skulle även kunna rädda världen genom att stanna i Nord. Men det har däremot många fördelar att emigrera till Syd, det blir mycket bättre för både naturen och våra barnbarn, naturen får förvilda sig i Nord, och våra barnbarn får en försmak av paradiset, min s.k. ”paradisism”. Att leva i skogsträdgårdar i Syd, med varma vintrar och gemenskap mellan många folkslag, är något jag personligen längtar efter. 

 

Om klimatet i Syd är instabilt p.g.a. klimatförändringarna, kan vi först emigrera till Mellaneuropa, tills klimatet blir bättre. Emigrationen till Syd bör gå sakta, över flera hundra år.

 

Man kan alltid diskutera hur långt tillbaka till ursprunget vi ska gå (t.ex. om man ska emigrera till Syd), men själva riktningen mot naturvänlighet och urfolkens livsstil, anser jag hävd över varje tvivel.

 

(1)  När ekosystemet har återhämtat sig tillräckligt, och människorna blivit tillräckligt få, så att de inte riskerar att utrota vilda djurarter, kan de sakta börja jaga vilda djur igen, såsom de gjort under största delen av sin historia. Men som radikalpacifist menar jag att det bara bör göras när det är absolut nödvändigt, när inte maten eller kläderna räcker till, för att skapa så lite lidande som möjligt. Skogsträdgårdsodlingen bör fortsättas med, och man bör alltid föredra fiske framför jakt, eftersom mindre djur lider mindre än större djur, särskilt när man jagar med primitiva metoder. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0