Studera börsen. En ny finanskris kommer snart.

Jag ber mina läsare studera börsen, eller snarare det viktigaste börs-indexet Dow Jones Index. När du klickar på länken jag nyss gav i förra mening, när sidan kommer upp, tryck på "högst" uppe till höger, och studera börsens utveckling sedan 1970-talet, men särskilt de två senaste börskrascherna, den kring millennieskiftet och den kring 2007-2008. Det ska inte mycket ekonomisk intelligens till för att kunna gissa sig till vad som i stora drag är att vänta på basen av vad som hände de två senaste gångerna. Nu är vi nämligen inne i en ny ekonomisk bubbla, "The Everything Bubble", den största bubblan någonsin (dubbelt så stor som den senaste) som snart kommer att spricka, om vi ska lära oss av historien. 
 
När spricker den nya bubblan? Ja, det kan man också gissa sig till genom att studera de två senaste bubblorna. Alla bubblor spricker efter att bubblans tillväxt har peakat (nått sin topp) och planat ut en tid. Senaste bubblan  2007-2008 sprack efter att den planat ut ungefär tre till sju månader (lite svårt att säga precis när bubblan sprack). Sen kom en våldsam krasch, våldsammare än bubbelkraschen kring millennieskiftet, som också hade längre tid på sig att plana ut på toppen, och heller inte kraschade lika våldsamt. Nu har vår nuvarande rekordstora bubbla peakat och planat ut i sex månader. Man kan räkna ut att den kommer att ha kortare tid på toppen, och krascha våldsammare än de förra bubblorna, eftersom denna bubbla är dubbelt så stor som den senaste (ju större bubbla, desto större och brantare krasch). Då skulle det vara rimligt att gissa att bubblan kommer att spricka under andra halvan av 2018. Ja, egentligen kan den spricka när som helst om vi ska vara riktigt ärliga. Detta understöds av detta blogginlägg på min favoritblogg Peak Prosperity (Chris Martensons blogg), en mycket seriös blogg om ekonomi, energi och ekologi. Jag hänger inte med i allt i det inlägget (de är rätt pålästa), läs slutet av nästsista avsnitt och sista avsnitt om det verkar vara svårt för er. Adam Taggart skriver i detta blogginlägg att
 
"Conclusion: a major decline in the financial markets is due for the second half of 2018/first half of 2019."
 
Dvs. antagligen en ny finanskris, bubblan spricker. 
 
Jag ber mina läsare ta varning av detta, och förbereda sig, så att ni kan göra visa val som inte sabbar det för er. Läs också mina råd för hur man ska förbereda sig för den kommande kollapsen i detta blogginlägg på min blogg, ganska nyligen. 
 
Märk också att även miljardären George Soros anar att en ny finanskris kommer snart. Många tidningar har skrivit om hans dystra utsagor i denna sak, läs en sådan artikel här. Om t.o.m. han varnar, då är det illa, har folk på nätet sagt.  

Ansatser till djurisk teologi: Johannes Müller, en teologisk Nietzsche-lärjunge

(repris från Wildman-bloggen 2010)

Teologin har sannerligen inte många djuriska tänkare, ej heller många Nietzsche-lärjungar. Dom flesta är filosofer, poeter och skönlitterära författare. Men jag skall i serien "Ansatser till djurisk teologi" försöka gräva upp dom teologer som kan vara fruktbara att läsa när man vill skapa sig en djurisk teologi. En av dessa är den tyska teologen och filosofen Johannes Müller (1864-1949), en profetisk förespråkare för en "folklig, naturfrom protestantism", enligt teologen Harald Haury 2005. Jag har själv läst Müller sedan 13-årsålder, och jag skulle säga "naturfrom" med betoning. Få teologer har så som han lagt vikten vid instinkten och spontaniteten som människoväsendets urkälla. Han har något av Franciscus´ ursprungliga friskhet över sig. Jag minns hur jag som trettonåring blev kraftigt utmanad och dömd i mitt innersta av Müllers stränga krav på ursprunglighet, äkthet och naturlighet i människolivet. Jag växte ju upp i en fundamentalistisk kristen rörelse, "Smiths Vänner", där detta var allt annat än vanligt. Vi hade några stora original på våra möten och konferenser, men dom var så alltför få. Och själv var jag i tonåren en hycklerisk blek kopia av min far, som var en obarmhärtigt lagisk domsprofet, alltid med straff och tuktan som sin religions kärna. Müllers hårda krav tog sin utgångspunkt i bergspredikan, som han tolkar lika strängt som själve Leo Tolstoi, den kristna anarkismens förgrundsgestalt. En bokstavlig tolkning, där allt skall efterföljas, och allt är fullt möjligt att praktisera. Denna text blir Müllers grundtext, och gör hans texter helt anarkistiska och pacifistiska. Bergspredikan är ju en av vår civilisations mest anticivilisatoriska och djuriskt ursprungliga texter. Där finner instinkten mycket att hämta. Instinkt, ja. Heligheten som instinkt, istället för lag och regel. Det är en nyckeltanke hos Müller. Bergspredikan är motsatsen till allt vad regel heter, trots att det framställs som en lag, en tolkning av de tio budorden. Gör man bergspredikan till lag, blir den omöjlig att uppfylla, helt i enlighet med vad kyrkoinstitutionen har lärt. Men låter man Gud springa fram ur sitt väsens urkällor, ur sitt väsens naturlagar (ett nyckelord för Müller), då uppfyller man spontant bergspredikan, lika spontant som barnen gör det. Jesu dömande av fariséernas fromhet är viktigt för Müller. Allt liv som inte framspringer spontant och naturligt, utan ansträngning och plikt, är hyckleri. Att följa lagen som en utvärtes regel är hyckleri, medan människoväsendets renhet och ärlighet finns i det omedvetna, oavsiktliga och oberäknade, i det att "den vänstra handen inte vet vad den högra handen gör", såsom Jesus talade om allmosegivandet. Det "omedelbara" och "impulsiva" är två nyckelord för Müller. Detta i motsatsen till det påklistrade, beräknade, avsiktliga och "reflekterade". Müller talade för att vi måste gå tillbaka till vårt väsens ursprung, den barnliga, naiva, omedelbara livsförnimmelsen. Genomgående kritiserar han den förkonstling, det skenväsen och det hyckleri som genomsyrar civilisationen. Vi måste åter finna den äkthet och enkelhet som präglar barnens väsen. Trots sin djuriska, av Nietzsche influerade bergspredikoetik, var Müller inte mer genomträngd av den i praktiken, än att han lät sig luras av Hitler och nationalsocialismen i början. Först senare såg han sitt misstag, och ångrade sig. Han blev trots allt en motståndare av Nazismen, när det gick upp för honom vad den egentligen var.

 

 

Här är en text av Müller som jag tycker mycket om:

 

Att gripas så av naturkraften att alla konventionella former blir absurda

 

(Ur boken "Vad Jesus talat! del 1: Om efterföljelsen" 1914)

 

"De troende må gärna fortfara i sin religiösa pliktuppfyllelse och sin kyrkogång. Men för oss, som få uppleva den nya tidens annalkande, är det omöjligt att längre fasta och bedja efter föreskrivna ritualer, medan människovardandet överväldigar oss och låter oss blicka in i fullkomlighetens rike. Någon sade till mig: "Jag kan inte vara lika glad som ni, ty då allt kommer omkring, är det endast åt himmelen, som jag gläder mig. Jag förstår nog er glädje, ty ni ser ett stort mål framför er, men själv kan jag ej tro därpå." Och han träffade huvudet på spiken. När vi få erfara att den nya tiden randas och vi med jättesteg närma oss alltings fullbordan, då måste vi öppna vårt hjärta för den ljusflod som strömmar emot oss och låta den utstråla på alla, som vi komma i beröring med. Vi hinna ej läsa uppbyggelseskrifter och förrätta andaktsövningar, ty livsglädjen är vår lovsång och den brinnande längtan vår bön. Såsnart tron för oss blivit en levande verklighet, måste den kyrkliga trosformen förefalla oss lika absurd, som varje konventionell känsloyttring skulle bli det för två människor, vilka gripits av kärlekens naturkraft. Den som äger livet undervisas av Gud och ledes av hans ande."

 

 


Vilhelm Ekelund om bildningen som brevväxling

"Är inte hela den mänskliga "bildningen": en brevväxling? Vi sitta och läsa varandras brev, vi meddela att vi riktigt bekommit dem, och söka svara och tacka efter råd och lägenhet."
 
(Vilhelm Ekelund i "Veri Similia", 1915) 

Varför omvända sig nu?

Man kan fråga sig; om alla kommer till Naturens paradis när dom dör, som jag har uttryckt tidigare här på bloggen, varför omvända sig till Naturen nu? Svaret är att om man dröjer tills döden inträder, går man miste om mycket glädje, missar man att uppleva paradiset som människa, något jag har fått smaka på under dom senaste nio åren, genom att förena mig med djuren. 

Några tankar om pengar, roten till allt ont

Pengar, denna rot till allt ont, som de sannerligen är, kan, när de får flöda fritt genom en människa, bli något så underligt som kärlekens smörjmedel. Ge så mycket du kan och så ofta du kan, särskilt pengar, och har du knappt något, ge symboliska summor och gåvor, det gläder hjärtan det också!

De flesta fångar bör befrias

Minst 80 % av fångarna i fängelserna runt om i världen bör släppas fri, och straff bör ersättas med kärlek som rehabilitering, och fängelseväsendet bör avvecklas med resten av civilisationen på ett sätt som jag beskrivit här.

Kladd VIII. Naturmystiska observationer VIII. 2010

Jag gjorde igår ett fynd i min lilla hydda i Nackareservatet, som jag sov i. Jag hittade en borttappad liten handskriven minibok, en skrift som heter "Kladd VIII. Naturmystiska observationer VIII" (2010). Skriften är nästan förstörd av fukt och naturen har ätit ett stort hål i den (känns som en förstörd handskrift ur Dödahavsrullarna). Jag kan läsa fragment i skriften, och dessa värmer mitt hjärta. Jag skrev skriften i slutet av 2010, strax efter min vän finske anarkoprimitivisten och helige dåren Ronja Aarnialas självmord. Jag ska skriva av här dessa fragment:
 
"Vi bör inte ta vårt inre liv, vår fantasivärld, på för stort allvar. Då kommer vi att förlora sinnet för verkligheten, det sunda bondeförnuftet. De kristna mystikernas kardinalfel är just detta; de tar fantasivärlden, symbolernas värld, på för stort allvar, och kommer in i krampaktiga hållningar, hämningar och tappar kontakten med livets lekfullhet. Vi bör förhålla oss till hela vårt inre liv i dess helhet ungefär som vi förhåller oss till våra nattliga drömmar, något att uppleva och njuta av och sedan glömma. Inte hålla fast vid det, utan vara som vattenfall..."
 
"Det är märkligt att betrakta sig själv utifrån i ens sorgeprocess efter en närståendes död. Man kan inte riktigt hänge sig åt yttre saker, utan störs hela tiden av värken i minnevärlden - man dras hela tiden in i minnevärlden, där man har lust att sitta och gråta. Och värken känns väldigt naturlig, inte destruktiv. Den känns som födslovärk. Ens döda vän håller på att födas ut ur det mänskliga in i det icke-mänskliga, och alla de närstående får vara med och föda ut vännen, som...."
 
"...i detta drömarbete delar de närstående. Alla är förenade i drömvärlden. Födelsen följer sina egna lagar, men de närstående kan gräva ner sig i sin sorg, och vägra släppa taget om de minnesskal som den döde lämnar efter sig. Minnesskalet är moderkakan, resterna efter födelsen. Det skall man inte stirra sig blind på, utan glädjas över det nyfödda livet ute i det icke-mänskliga. Den glädjen får man genom att själv leva i intim gemenskap med det icke-mänskliga redan under sin mänskliga livstid. Då förstår man instinktivt vart den nyfödde tagit vägen, och förlusten av henne är inte total."
 
"Kan någon materie sakna medvetande? Dom som tror på förintelse i döden skulle svara ja.
   Men om vi verkligen betänker detta, så framstår denna föreställning lika absurd som föreställningen om att ett medvetande kan sakna materie, såsom spiritisterna tror, ja som de flesta New Age-are tror.
   Ja, egentligen är föreställningen om materie utan medvetande bara baksidan av spiritisternas absurda tro, och bygger lika mycket på en platonsk och cartesiansk dualism mellan materien och själen, som ...
 
"Förhållandet mellan spiritister och förintelsetroende liknar på förhållandet mellan teister och ateister, mellan religiösa fundamentalister och vetenskapsfundamentalister. Det är bara två sidor av samma mynt. Vad är förintelsetron annat än att låta materiens skenbara orörlighet lura en att tro att den därför saknar medvetande? Vad är det annat än att stirra sig blind på skenet, eller ännu värre; att likställa liv och medvetande med det som rör sig på människors sätt, oavsett hur mycket stenen rör sig och lever i sina mikronivåer?
 
Varför är mikroliv lika med liv utan medvetande? Varför måste något ..."
 
"Förintelsetron är....och antropocentrisk. Allt kretsar kring människan, och det som inte liknar på människan, har inte medvetande. När människan så i döden förvandlas till icke-mänsklig materie, förlorar hon sitt medvetande, individen upphör att existera. Bara för att man lämnar människan. Människan är alltings mått, skapelsens herre. Lämnar man henne är man ingenting längre. Vilken ofattbar idioti, vilken ofattbar nedvärdering av den icke-mänskliga naturen. Vilket hierarkiskt tänkande, lika hierarkiskt som kyrkans tro."
 
"Sorgen efter Ronja Aarniala är mitt livs första riktiga sorg"
 
"...I ljuset av den icke-civiliserade, icke-mänskliga verklighet hon (Ronja) har fötts in i. Kanske är en väsentlig del av sorgen vår förtvivlan över att själv inte få vara med i födelsen? Vi lämnades kvar. Allt vad vi har framstår så futtigt i ljuset av det nyfödda livet utanför vår synkrets.
 
Men min sorg är förunderligt begränsad till mina minnen, alla de minnen som Ronja är invävd i. De är alla från den tid då jag ännu inte var utfödd ur civilisationen in i djurens verklighet. Det är mina minnen som värker, inte mitt nu, mitt djuriska nu. Det är mina minnen av..."
 
"...Och hade inte mina minnen varit så invävda i civilisation, hade de kanske för länge sedan fallit i glömskans bok, då det naturliga minneslivet lever i ett långt snabbare tempo av död och förnyelse, glömska och påfyllning, än det civiliserade, konserverande minneslivet.
 
Jag tror det är min forna personliga civilisation som värker så i mig i sorgen efter Ronja. Jag gråter över min och Ronjas forna civilisation.
 
Övergången mellan död och ny födelse är inte så stor för djuren. De upplever närståendes död på annat sätt än de civiliserade."
 
"De civiliserade.....hindrar oss från att spontant leva oss in i den nyfödda verklighet ute i den icke-mänskliga naturen som den döde har stigit in i, och bygger en onaturlig barriär mellan oss och den döde, vi lämnas ensamma och övergivna, och vi stirrar in i döden utan förståelse, vi ser bara att den döde försvann i ett bottenlöst hål.
 
* * *
 
En orsak till att föreställningen om materie utan medvetande har uppkommit, kan vara att civilisationen bygger på att upprätthålla materiella helheter utan ett organiserande, sammanbindande medvetande. Ett hus har inget medvetande."
 
"...Sönderfaller genom kraften av det mikroliv som lever vidare som mikrohelheter. Ett mikroliv som också förekommer i husen, men som aldrig får bli synligt, aldrig får komma till ytan genom sönderfallsprocessen (förrän om väldigt länge). Därmed uppkommer illusionen om "död" materie, en illusion som sedan projiceras på allt som ser dött ut, stenar, berg, metaller.
   Men om det inte finns död materie, hur kan då själen förintas, den som också..." 
 
 

Djurisk-teologisk nyckeltext av Johannes Müller: Barnens väsen som paradisets väsen

(repris från Wildmanbloggen 2010)

 

(Ur boken "Vad Jesus talat" del II: Om efterföljelsen", 1914, s.178 ff.)

 

Och de buro även små barn fram till honom, att han skulle taga på dem; men då hans lärjungar sågo det, näpste de dem. Men Jesus kallade dem till sig och sade: Låten barnen komma till mig och förmenen dem icke; ty sådana hör Guds rike till. Sannerligen säger jag eder: Vilken som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig där in. (Luk.18:15-17, Matt.18:1-6) ...Detta sjätte sinne eller förmågan att se vad som ligger bakom tingen och sålunda skönja Guds livsyttringar kunna dock icke alla förvärva sig. Förutsättningen härför ha blott de människor, för vilka varje livsskickelse blir ett omedelbart och starkt upplevande. Ty hos dem nå intrycken själen, medan de hos de teoretiserande och reflekterande människorna stanna inom tankens sfär. Hos dessa omformas den levande verkligheten av världsåskådningen och livsuppfattningen; medan den impulsivt levande människan med hela sitt väsen reagerar för varje livsintryck. Hos dessa människor, vilkas inre ständigt står i kontakt med det metafysiska, utvecklas själen till ett fint och elastiskt instrument för de gudomliga livsyttringarna. Denna förnimmelsens omedelbarhet är just kännetecknande för barnens livsart. Därför säger Jesus: "Sådana hörer Guds rike till. Och den, som icke mottager Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig därin". Han kan varken intränga i Faderns dolda livssfär eller tingens sanna väsen. Att Jesus åsyftade denna barnens egenart framgår tydligt ur de ord, i vilka han prisar de enfaldiga i motsats till de visa och kloka. Men därmed är icke sagt att Jesus avsåg endast detta. De enfaldigas mottaglighet beror icke blott på upplevandets omedelbarhet utan också på det enkla och osammansatta i deras väsen. En sammansatt och i sig söndrad natur är blott tillgänglig för ytliga, oklara och brutna intryck, medan ett enkelt väsen djupt och helt genomtränges av varje upplevelse. Och intrycket motsvaras av den verkan det framkallar. I en förvirrad och komplicerad själsförfattning uppslukas även de starkaste livsimpulser av allehanda tankar, begär och intressen. Ty för att intrycken skola framkalla ett personligt liv, måste de mötas av en lugn och samlad kraft och därför är ett enhetligt och osammansatt väsen den bästa jordmån för det nya livets tillväxt. Den splittrade människan kan väl någon gång känna sig starkt gripen, men blott för stunden; stämningen förgår och det som återstår är en känsla av vanmakt att ej kunna fasthålla vad man fått uppleva. Och sist med icke minst är naiviteten ett utmärkande drag hos barnasinnet, denna omedvetna, enkla oskuld, som utan betänkande ger sig hän och med ungdomens oförbrukade kraft insuper livet och dess företeelser. I samma mån människan förlorar sin naivitet, blir hon misstänksam och rädd för allt som är nytt och ovanligt, och ju mera hon instänger sig i sin tankevärld, desto mera utestänges för henne det verkliga livet. Och det uppstår en kritisk självsäkerhet grundad på den allmänna opinionen, ett mer eller mindre individuellt betraktelsemanér eller på religiösa och filosofiska teorier. Därigenom förlorar sinnet sin friskhet och blicken sin iakttagelseförmåga och med blaserad liknöjdhet gå vi mot händelser och intryck. Intet i livet förvånar oss mera eller gör oss tveksamma. Allt blir smått och obetydligt. Innan livet hunnit gripa oss, avskaka vi redan intrycket; allt som möter expedieras kort och gott. Hur skall gudsuppenbarelsen då kunna tala till oss och omgestalta vårt liv? Den jungfruliga jorden är den bördigaste. Och i naiviteten ligger hjärtats jungfrulighet. Ju mindre berörd och missbrukad denna är, desto starkare och renare genljud skall livsropet finna. Men barn äro naiva ej blott till sinnet; de äro det ock i hela sitt sätt att vara. Och detta göres oss lika mycket behov för att de nya impulser, vi emottagit, skola kunna omsättas i personligt liv. Såsom jag ser saken, utgör den bristande ursprungligheten i vårt väsen huvudorsaken till att vår tid så sällan framföder nya människor. Den okyska självbetraktelsen, detta beskådande och prövande av varje livserfarenhet, det ständiga övertänkandet av alla intryck dödar det nya livets spirkraft. Ty reflexionen upplöser den ursprungliga förnimmelsen och berövar den dess äkthet och renhet. Och frukten blir då ej mera densamma. I stället för det ursprungligt framspirande livet träder en konstprodukt, i stället för ny skapelse en efterbildning. Den som har ögon att se kan ej undgå att märka dessa kopior av typiska förebilder, varav det vimlar i vår tid - misslyckade nya människor. I stället för den nyfikna självgranskningen, det intellektuella missbruket av våra intimaste upplevelser och det omogna kritiserandet av en ny värld, som håller på att upplåta sig, måste något helt annat vakna och utvecklas inom oss, ifall livsimpulserna skola bära frukt. Med vilja och avsikt skall den nya uppenbarelsen läggas till grundval för vårt personliga liv. Vi måste leva i ljuset av den sanning som gått upp för oss, omsätta den ursprungliga förnimmelsens friska drivkraft i personlig livsgärning. Och för att detta skall kunna ske, måste vi vara fullt uppriktiga. På denna sinnes- och väsensuppriktighet beror allt. Ty Guds rike tillhör de barnsligt sinnade. Hos barnen finna vi denna omedvetna, instinktiva öppenhet i allt vad de göra och låta. Helt omedelbart och naturligt följa de sin inre förnimmelse. Och den som hos sig bevarat denna barnsliga egenart kan med skäl prisas lycklig. Ty i hans ursprungsfriska väsen spirar den unga brodden fram och det geniala livet utvecklas genom en omedelbar omsättning av intryck och gärning i hela dess impulsiva kraft. Sålunda är barnasinnet det enda, som består provet under vandringen på den nya vägen. Ej blott i början, då livsropet väcker oss till en ny människovärdig tillvaro, utan lika mycket under det nya livets fortgående utveckling. Men barnaväsendet äger också alla betingelser för att kunna danas till den högre väsensart, som kännetecknar Guds barn. Ty en gryende början till alla de egenskaper, vilka utmärka den sanna människan, finnes redan här. Jag vill endast påpeka den nya sedlighet och livsart, som bergspredikan framhåller, och jämföra den med barnens sätt att leva. Barnens liv består av källfriska livsrörelser, som de impulsiva känslorna framkalla. De reflektera ej över sina livsyttringar, så starkt genljud alla händelser än väcka i deras inre, utan omsätta varje ögonblick de friska intrycken i handling. Där finnes intet konstlat och avsiktligt betonat, så länge barnens omedelbarhet ej störes av deras omgivning. Barnens liv är alltid personligt, ty i allt vad de syssla med inlägga de hela sin själ. Blott det som utifrån påtvingas dem, göres med delat intresse och olustigt. Och allt, vad barnen känna, får ett omedelbart och naturligt uttryck. Då de få vara sig själva, leva de direkt, helt och oförbehållsamt. Och å andra sidan är deras sätt att vara osökt, enkelt och rakt på sak. Deras liv är ja, ja, och nej, nej. Allt hos dem är öppet och friskt, utan krus och komplimanger. Och allting förefaller dem så naturligt, så som det bör vara. I sanning, man behöver blott ge akt på barnen för att få en föreställning om den nya människans väsensart. Vidare är barnets benägenhet att leva i nuet också den ledande principen i den nya människans liv. Barnen hängiva sig helt åt ögonblicket, ja, så fullständigt, att tid och rum försvinna, det förflutna genast faller i glömska och framtiden knappast kommer i fråga. Därför glömma barn så hastigt och övervinna lätt de svåraste motgångar. Därför trycka dem ej heller bekymmer och sorg. Ty ur nuet och den intensiva livsrörelsen tillströmma ständigt nya glädjekällor. Livet är dem en lek, emedan intet främmande och obehörigt ur det förflutna eller kommande tynger ned dem. Men livet är dem också därför lätt, att de ej hänga fast vid något utan förbli oberoende. Barn ha en naiv överlägsenhet över tingen. De glädjas åt allting men kunna även lämna allt, emedan livets tyngdpunkt ligger inom dem själva. I och för sig äro föremålen värdelösa, men med en kunglig överlägsenhet skänker barnet dem ett personligt livsvärde. Ett stycke trä kan i barnens ögon fördunkla den vackraste docka, emedan det däri ser något eget och dyrbart. Och denna barnets syn på tingen är riktig, ty den är oberoende av alla konventionella värdesättningar och opåverkad av andras färgläggning.

 

 


Kristna böcker och texter som jag rekommenderar åt kyrkan att bilda sig i

Här är ett litet bibliotek och en litteraturlista på nätet för den kristna kyrkan, de kristna som besöker min blogg, sånt jag rekommenderar som kan fördjupa deras tro och leda dem vidare. Alla böcker är hämtade ur kristendomen, ur kyrkohistorien. Där bör de kristna börja. Vissa böcker kan man bara köpa, andra går att läsa gratis på nätet. Jag skriver ut när man kan läsa böckerna gratis på nätet (klicka på bokens namn, så kommer boken som du kan läsa på nätet, upp). Det är en fortsättning på min förra lista, som även innefattar en del av den.
 
 
Ekoteologi:
 
(säg inte att inte teologerna arbetar hårt! Här finns resurser!)
 
Matthew Fox: Original Blessing: A Primer in Creation Spirituality (1983)
 
Nils Tägt mfl.: David Petander - en svensk Franciskus. En bok om exemplets makt (1996)
 
Leonardo Boff: Ecology & Liberation: A New Paradigm (Ecology and Justice) (1995)
 
Leonardo Boff: Cry of the Earth, cry of the poor (1997)
 
Leonardo Boff: Toward an Eco-Spirituality (Church at the Crossroad) (2015)
 
Thomas Berry: The Great Work: Our way into the future (2000)
 
Thomas Berry: The Sacred Universe: Earth, Spirituality and Religion in the Twentieth century (2009)
 
Pelle Strindlund och Annika Spalde: Varje varelse ett Guds ord (2005)
 
Ched Myers: The fall (2005) Gratis att läsa
 
Ched Myers: Anarchoprimitivism and the bible  (2005) Gratis att läsa
 
Lars Larsen: Djurisk teologi. Paradisets återkomst (2010) Läs den gratis här.
 
Andy Lewis: Anarchists against civilization: Rewilding, the roots of christian faith. Gratis att läsa 
 
 
 
Ekoteologi i praktiken: Helig dårskap
 
Johannes Jörgensen: Den helige Franciskus av Assisi (2004) Kan läsas gratis på engelska här. 
 
Harald Olsen: Pilgrimer i öst. Eremiter och heliga dårar i den rysk-ortodoxa traditionen (2001)
 
Per-Arne Bodin: Skruden och nakenheten. Essäer om Ryssland (2009)
 
Per-Arne Bodin: Language, Canonization and Holy Foolishnes. Studies in Postsoviet Russian Culture and the Orthodox Tradition (= Stockholm Slavic Studies, 38). Stockholm, 2009, 322 sidor. Kan läsas gratis här.
 
Priscilla Hunt and Svitlana Kobets: Holy foolishness in Russia. New Perspectives (2011)
 
Varlaam Novakshonoff: God's Fools: The Lives of the Holy "Fools for Christ" (2017)   
 
Sergey A. Ivanov: Holy Fools in Byzantium and Beyond (Oxford Studies in Byzantium) (2006)                                                                                       
 
Holy Transfiguration Monastery: The Life of Saint Symeon of Emesa, the Fool for Christ (2014)      
 
Catherine Doherty: Urodivoi: Holy Fools (Madonna House Classics)  (Vol 5) (2001)         
 
Vladimir Tsurikov: Hieroschemamonk Feofil: Fool-for-Christ's-Sake. Ascetic and Visionary of the Kiev-Caves Lavra (1998)     
 
Harriet Murav: Holy Foolishness: Dostoevsky’s Novels and the Poetics of Cultural Critique (1993)                 
                                               

 

 

Övrig kristen litteratur, mest uppbyggelselitteratur

Bibeln (1917) 

 

Johann Arndt:
Den sanna kristendomen, del 4; Naturens bok, (1600-t.) Finns att läsa gratis på gammalnorska här, på engelska här

 

Dietrich Bonhoeffer:
Efterföljelse (1937)

 

John Bunyan:
Kristens resa, (1885). Gratis att läsa

 

Challoner, Richard:
The lives of the Fathers of the Eastern Deserts, or, The wonders of God in the wilderness, 1852. Gratis att läsa

Pierre Teilhard de Chardin: 
Hymn of the universe (Innehåller bl.a. Mässa för all jorden) (1961). Gratis att läsa

 

Henry Drummond:
Naturens lagar i andens värld. (1890) Finns att läsa gratis på engelska här

 

Gunnar Edman:
Den stora bejakelsen, (1977)
Grundvattenkällan, (1977)
Ett litet grönt ord, (1985)

 

E.J.Ekman:
Evangelii fullhet och de ändlösa straffen (ny upplaga från 2010, ursprunget från början av 1900-talet)

Hjalmar Ekström: 
Den stilla kammaren : brev, (1988)
Den fördolda verkstaden: Själavårdande brev, (2003)
Antoon Geels: Det fördolda livet : mystikern Hjalmar Ekström (1885-1962) - liv och lära (1995)

Jacques Ellul:
The Betrayal of the West.  (1978). Gratis att läsa.
The Humiliation of the Word. (1985). Gratis att läsa.
Money and Power.  (1984). Gratis att läsa
The Technological Bluff.  (1990). Gratis att läsa
The technological society, (1954). Gratis att läsa
The Technological System. (1980).
Violence: Reflections from a Christian Perspective.  (1969). Gratis att läsa
What I Believe. (1989).
The  presence of the kingdom. (1989). Gratis att läsa
To Will and to Do. (1969).

F.W.Farrar:
Mercy and judgment (om universalismen) (1881). Gratis att läsa

 

George Fox:
Läs skrifter av och om honom här, gratis, på engelska
Rufus Jones: The story of George Fox (1919) Gratis att läsa

 

Foxe, John (1516-1587): Fox's book of martyrs : or, a history of the lives, sufferings, and triumphant deaths of many of the primitive as well as Protestant martyrs .. (1846) Gratis att läsa 

Franciscus av Assisi:
(alla följande böcker går att läsa gratis)

The writings of St: Francis of Assisi
Little flowers of St. Francis of Assisi
Thomas of Celano: First and second lives of Saint Francis (medeltida källskrift)
Jacobus de Voragine: The golden Legend: St.Francis (medeltida källskrift)
Life of St: Francis of Assisi, by Paul Sabatier (1919)
The Life and Legends of Saint Francis of Assisi, by Father Candide Chalippe (1917)
Johannes Jörgensen: St. Francis and his brethren (1957)
Johannes Jörgensen: Saint Francis of Assisi A biography (1913)

G.K.Chesterton: St.Francis of Assisi (1923)
Solsången

 

Emil Gustafson:
Samlade skrifter (1929) Gratis att läsa

 

John Wesley Hanson:

Universalism the prevailing doctrine Of The Christian Church During Its First Five Hundred Years. (1899). Gratis att läsa. (var till stor hjälp för mig under min mörka tid Nov. 2011-Juli 2012, där blev jag övertygad om att de flesta kyrkofäderna lärde universalism)

The New Covenant. An accurate translation of the New Testament. (1888) del 1. Gratis att läsa (fantastisk översättning, särskilt med tanke på universalismen, den återger troget ordet "aion", det grekiska ordet för "tidsålder", som så felaktigt översatts med "evighet")

Ulrika Ljungman:
Gud-och intet mer. Levnadsteckningar och brev från den mystika flodbergskretsen. (1984)

 

Thomas a Kempis:
Kristi efterföljelse, (1895). Gratis att läsa

 

Sören Kierkegaard:
(hans skrifter finns alla att läsa gratis på nätet på danska här)
Till Selvprövelse, samtiden anbefalet (1851) Gratis att läsa

C.S. Lewis:
Narnia (1950-1956)

Jonas Lundström:
Jesus-breven. Ett anabaptistiskt sökande efter kristen radikalitet. (2015)

Poul Madsen:
Det gaelder gudsmennesket
Nåde over nåde, (1952)
Galaterbrevet, (1973)

 

Dimitri Meresjkovski:
Tolstojs och Dostojevskis religion.(1906-1907)  Gratis att läsa


Müller, Johannes:
Barnens väsen som paradisets väsen
Bergspredikan tolkad för vår tid, (1922)
Vad Jesus talat, (1914-1916)

 

Harry Månsus:
Vägen hem, (1986) 
Hem i kosmos, (1989)
Den kosmiska katedralen, (1996)
Livet har en framtid, (2001)

Nathan Odenvik:
Lars Ulstadius. En pietismens banérförare i fångenskap för sin tro. (1940)

 

David Petander:

Hulda Nygren: David Petander. Hans liv och förkunnelse. (1960):
Olof Seger: David Petander. En skildring av hans vandringsår.(1929).
Olof Seger: David Petander. Vandrarprästen. (1929)
Sigge Swensson:Vandrarprästen. David Petanders liv och förkunnelse. (1933).
Sigge Swensson: David Petander, vandrarprästen, riksförkunnaren. Brev, anteckningar, förkunnelse.(1952)
Nils Tägt:  David Petander. En svensk Franciscus. (1996)


Sadhu Sundar Singh:
Wisdom of the Sadhu (2007). Gratis att läsa
B.H. Streeter/A.J.Appasamy: The message of Sadhu Sundar Singh, a Study in Mysticism and Practical Religion, (1921). Gratis att läsa
C.F.Andrews: Sadhu Sundar Singh. Personliga minnen, (1934 )Gratis att läsa på engelska

C.O. Rosenius:
Dagliga betraktelser (1897) Gratis att läsa.

 

Viktor Rydberg:
Bibelns lära om Kristus (1904) Gratis att läsa
Till läran om de yttersta tingen.(1904) Gratis att läsa. (Rydbergs försvar för apokatastasisläran, universalismen)

 

Hannah Whitall Smith:
The unselfishness of God and how I discovered it (tre sista kapitlen). (1903) Gratis att läsa (en frikyrklig helgelseförkunnare berättar om sin omvändelse till universalismen)


Maria Suutala: 
Kvinnor och andra djur, (1997)
Kettu luumupuussa, (2004)
Lyckliga kor och kloka människor, (2008)

 

The wisdom of the desert. Sayings from the desert fathers of the fourth Century, (400-talet) Gratis att läsa

LeoTolstoj:
The Kingdom of God is within you. (1894). Gratis att läsa
Religiösa skrifter (1927) (finns på Libris och Stockholms stadsbibliotek)
My religion (1885) Gratis att läsa

N.P. Wetterlund:
Andens lag I-II (Ny upplaga från 1987, ursprungsupplagan från början av 1900-talet)
Uppsatser och tankar, m fl texter 
Guds vredes skålar 
Jesu lära 
De tre fasta frälsningsorden 
De sju domstolarna 
Guds tempel 
Guds trälar
Sändebrev till vänner
Nu-och-nog-nådens liv
Jultankar
De två vilddjurstågen

 

Pontus Wikner:
Tankar och frågor inför menniskones son, (1872)

 


Något om ekoteologi och befrielseteologi

"Naturens ande" arbetar för miljön i många olika verkstäder i civilisationen, den ena underligare än den andra. En del av detta arbete är i det fördolda, med rubriker som ingen skulle koppla till miljöarbete. Kyrkans folkbildningsarbete är ett sådant fält som många har svårt att koppla till miljöarbete när det inte har ekorubriker, men ändå ser jag Jesus som en mytologisk vägvisare tillbaka till naturen.
 
Detta blir allt tydligare när man ser på det arbete bland kyrkans teologer som går under begreppet ekoteologi. Där ser man att Jesusandlighet leder i sina yttersta konsekvenser till omsorg om miljön och djuren, ja till återförening med naturen. Jesus kallas ju "den andre Adam" i Nya Testamentet, den som återställde Adams syndafall. Adam var ett naturbarn före fallet, det är svårt att förneka, särskilt när man tolkar honom mytologiskt, som urmänniskan, stenåldersmänniskan innan civilisationens uppkomst ("Adam" betyder "människa" på hebreiska). Om Adam var ett naturbarn före fallet, då måste den som återställde Adams fall vara ett naturbarn, och leda oss tillbaka till att bli naturbarn. Edith Södergran är en av dem som kallar Jesus för "naturbarnet":
 
"Om vi icke bliva naturbarn komma vi icke i himmelriket, ty de religiösa hemligheterna äro naturhemligheter.  De trivdes icke i de judiska templen, men väl hos det fåkunniga naturbarnet, som kände med liljorna i Saron." (Edith Södergran i skriften "Tankar om naturen" 1922.
 
Det är här kristendomen och kyrkohistorien blir omåttligt intressann, även för en ateist. Man kan i kyrkohistorien följa hur naturanden har verkat för människans och djurens och naturens frigörelse, genom otaliga väckelser, profeter, martyrer och helgon. Allt har lett åt ett håll, när man granskar det noga; återförening med naturen, med naturtillståndet, det vi hade på stenåldern innan civilisationens uppkomst, då vi levde som fria och ädla vildar. 
 
Ekoteologin har idag blivit så populär, att t.o.m. den nuvarande katolska påven Franciskus (påvestolen har alltid varit omåttligt konservativ) har skrivit en encyclika om klimatet, översatt på svenska, kallad "Lovad vare du" (2015). Jag tycker vi har tidernas bästa påve just nu, en som känner mycket varmt för de fattiga och naturen, i Franciskus av Assisis efterföljd (påven tog Franciskus av Assisis namn av respekt och beundran för honom).
 
Den katolska befrielseteologin, som vår nuvarande påve är mycket befryndad med, har givit oss mycket viktiga bidrag till ekoteologin. Dess huvudtes är att naturen tillhör de fattiga, är en av de fattiga som ropar om upprättelse och befrielse från förtryck, och att ingen befrielseteolog är värd namnet utan att ta naturens lidande på allvar. Man måste ha ett helhetssyn på förtryck, och ta allt med. Befrielseteologin är mycket utbredd, särskilt i Latinamerika (vår påve är hemma i Argentina), och har även inspirerat de andra kyrkosamfundena i världen. En av dess mest kände förespråkare, och även en av dess grundare, är den brasilianske teologen och f.d. franciskanerprästen Leonardo Boff, som skrivit flera viktiga böcker i ämnet (se min litteraturlista, ekoteologiska avdelningen, i mitt förförra inlägg).

Något mer om "vilan i Gud"

Jag skrev i ett blogginlägg nyss att bakterier "vilar i Gud" (jag menar Gud metaforiskt, som liktydigt med Naturen). Det finns tyvärr inte mycket om detta i ateistisk och vetenskaplig litteratur, men Bibeln och den kristna litteraturen har vissa texter och böcker om något som angränser till detta (finns säkert i andra religioner också). Jag kan ju bara nämna några sådana böcker:
 
Richard Baxter: The saints´ everlasting rest (1650) Gratis att läsa
 
Elias Aslaksen: Hvile i Gud (norska) 1965, denna skrift läste jag i min tidiga ungdom. Kan läsas gratis på nätet.
 
John MacArthur: Entering God´s rest (1987) 
 
Mark Buchanan: The rest of God: Restoring your soul by restoring Sabbath (2007)
 
 

Litet djuristiskt-anarkoprimitivistiskt bibliotek och litteraturlista

Följande litterära resurser har jag funnit för att vårda om en naturlig andlighet (jag tar inte bloggar med här, de finns i länklistan på min blogg), vissa går att läsa gratis, vissa måste köpas (jag sätter ut i texten vilka texter som är gratis att läsa). Det är de bästa jag vet om, som jag rekommenderar mest:
 
(Som den biblioman jag är måste jag väl hjälpa er på traven! Kom med tips ni också!)
 
 
De centrala tre skattkamrarna av gratis djurisk läsning på nätet:
 
Litteraturlistan i The Anarchist Library: Anti-civ. (ett hundratal titlar, kolla särskilt John Zerzans och Derrick Jensens texter) 
 
Green Anarchy-texter på Internet Archive (58 böcker/texter, bl.a. av Zerzan och Jensen) 
 
Primitivism.com (88 böcker/texter)
 
 
Övrigt:
 
 
Ekofilosofi åt New Age-hållet:
 
David Abram: Becoming Animal: An earthly cosmology (2011)
 
Llewellyn Vaughan-Lee: Spiritual ecology: The cry of the earth (2016)
 
Joanna Macy and Chris Johnstone: Active hope: How to face the mess we´re in without going crazy (2012)
 
Tidskriften "Vargatid. Ett zine för återknytning till Moder Jord", fyra nummer i början av 2000-talet. Gratis att läsa
 
John Michael Greer: The retro future: Looking to the past to reinvent the future (2017)
 
John Michael Greer: Mystery teachings from a living earth: An introduction to spiritual ecology  (2012)
 
Leslie E. Sponsel: Spiritual Ecology. A quiet revolution (2012)
 
Emilie Cajsdotter: Zander och tiden. Samtal med djur. 2002 (Ett försök att tolka djur, fast jag inte tror man kan prata med djur på det där sättet)
 
 
 
Ekoteologi:
 
(säg inte att inte teologerna arbetar hårt! Här finns resurser!)
 
Chief Seattles thoughts (1854) Gratis att läsa
 
Seyyed Hossein Nasr: Man and nature. The spiritual crisis in modern man (1968) Läs den gratis här
 
Matthew Fox: Original Blessing: A Primer in Creation Spirituality (1983)
 
Nils Tägt mfl.: David Petander - en svensk Franciskus. En bok om exemplets makt (1996)
 
Leonardo Boff: Ecology & Liberation: A New Paradigm (Ecology and Justice) (1995)
 
Leonardo Boff: Cry of the Earth, cry of the poor (1997)
 
Leonardo Boff: Toward an Eco-Spirituality (Church at the Crossroad) (2015)
 
Thomas Berry: The Great Work: Our way into the future (2000)
 
Thomas Berry: The Sacred Universe: Earth, Spirituality and Religion in the Twentieth century (2009)
 
Pelle Strindlund och Annika Spalde: Varje varelse ett Guds ord (2005)
 
Ched Myers: The fall (2005) Gratis att läsa
 
Ched Myers: Anarchoprimitivism and the bible  (2005) Gratis att läsa
 
Lars Larsen: Djurisk teologi. Paradisets återkomst (2010) Läs den gratis här.
 
Andy Lewis: Anarchists against civilization: Rewilding, the roots of christian faith. Gratis att läsa 
 
 
 
 
Ekofilosofi:
 
Henry David Thoreau: Walden and on the duty of civil disobedience  Gratis att läsa här
 
Arne Naess: Ecology, Community and Lifestyle: An outline of an ecosophy (1990) Gratis att läsa.
 
Bill Devall: Simple in means, rich in ends. Practicing Deep ecology (1988) Kan lånas som e-bok på Internet Archive
 
Watson, David: Against the megamachine (1997) (Finns delvis att läsa gratis, här)
 
Lemm, Vanessa: Nietzsche´s animal philosophy (2009)
 
Peter Hercules: Liberating the caged human animal. Del 1. Gratis att läsa
 
Paul Kingsnorth/Dougald Hine: The dark mountain manifesto (2009) Gratis att läsa.
 
Jonas Lundström: En förtryckares frihetliga fantasier (2014)
 
Lars Larsen: Åter till det vilda. En uppgörelse med civilisationen (2017). Läs den gratis här. 
 
 
 
Ekoteologi i praktiken: Helig dårskap
 
Johannes Jörgensen: Den helige Franciskus av Assisi (2004) Kan läsas gratis på engelska här. 
 
Harald Olsen: Pilgrimer i öst. Eremiter och heliga dårar i den rysk-ortodoxa traditionen (2001)
 
Per-Arne Bodin: Skruden och nakenheten. Essäer om Ryssland (2009)
 
Per-Arne Bodin: Language, Canonization and Holy Foolishnes. Studies in Postsoviet Russian Culture and the Orthodox Tradition (= Stockholm Slavic Studies, 38). Stockholm, 2009, 322 sidor. Kan läsas gratis här.
 
Priscilla Hunt and Svitlana Kobets: Holy foolishness in Russia. New Perspectives (2011)
 
Varlaam Novakshonoff: God's Fools: The Lives of the Holy "Fools for Christ" (2017)   
 
Sergey A. Ivanov: Holy Fools in Byzantium and Beyond (Oxford Studies in Byzantium) (2006)                                                                                       
 
Holy Transfiguration Monastery: The Life of Saint Symeon of Emesa, the Fool for Christ (2014)      
 
Catherine Doherty: Urodivoi: Holy Fools (Madonna House Classics)  (Vol 5) (2001)         
 
Vladimir Tsurikov: Hieroschemamonk Feofil: Fool-for-Christ's-Sake. Ascetic and Visionary of the Kiev-Caves Lavra (1998)     
 
Harriet Murav: Holy Foolishness: Dostoevsky’s Novels and the Poetics of Cultural Critique (1993)                 
                                                                           
                                                                                                                                                                                     
Kollapslitteratur:
 
John Michael Greer: The long descent: A users guide to the end of the industrial age (2008)
 
David Jonstad: Kollaps. Livet vid civilisationens slut (2012) Finns i billig pocketupplaga. 
 
David Jonstad: Jordad. Enklare liv i kollapsens skugga (2016) Finns i billig pocketupplaga. 
 
Richard Heinberg: The End of Growth. Adapting to our new economic reality (2011)
 
 
 
Anarkoprimitivistisk (eller sådan som lutar åt det hållet) skönlitteratur
 
(sådana som man antagligen finner i sin stads bibliotek)
 
Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke (1834)
 
Mark Twain: Tom Sawyers äventyr (1876)

Mark Twain: Huckleberry Finns äventyr (1884)
 
Howard Pyle: The merry adventures of Robin Hood (1883)
 
Johanna Spyri: Heidi-böckerna, startande med "Heidi, eller Den lilla schweizerflickan: en berättelse för barn och barnavänner" (översattes 1882)
 
Rudyard Kipling: Djungelboken (1894)
 
Edgar Rice Burroughs: Tarzan-böckerna (från och med 1912)
 
Elin Wägner: Väckarklocka (1941)
 
J.R.R.Tolkien: The Lord of the Rings, Sagan om ringen (1937-1949)
 
Blomberg, Harry: Stackars vår kärlek (modern franciscuslegend), 1948
 
 
Harry Martinson:  Vägen till Klockrike, (1948)
 
Harry Martinson: Aniara, 1956.
 
Harry Martinson: Tuvor, dikter 1973
 
Harry Martinson: Vildbuketten. Naturlyrik i urval (1974)

Något om kyrkohistoria

Den ateist (jag är ateist) som inte förstår värdet av kyrkohistorien, att det är tack vare alla martyrers (som Dirk Willems, t.ex), profeters och helgons uppoffringar som vi har det så bra när det gäller religionsfrihet, yttrandefrihet och dylikt, som vi har det, den ateisten har inte förstått mycket historia.

Något om deckaren, litteraturens bottennapp

Romanen är den tråkigaste och otympligaste litteraturformen, och deckaren är den tråkigaste romanformen. Ändå är det deckaren som säljer mest av all litteratur, denna platta schablontext, frossande i våld och ondska, konstgjord spänning gjord för konstgjorda människor utan smak för godhetens spänning, ja det är ju godheten och naturen som är det verkligt spännande.

Livsflodens sång

(Mel. "Herre, la toner rinne", norsk andlig sång)
 

1. Ut ur det tysta, milda
rinner en varsam sång:
Drömmande om det vilda
:/: liv som ska segra en gång :/:

2. Så har den drömt så länge,
helgonens rad är lång.
Paradisets förhänge
:/: tjockt blev av stadens betong :/:

3. Dock rinner här Livsfloden
än som i gammal tid.
Men blyga återstoden
:/: blivit försiktig i strid :/:

4. Där på det stela viset,
prästen går i en lund,
ser inte paradiset
:/: ens i en fågel, en hund :/:

5. Djurmissionärer länge
arbetat har bland oss.
Så att vi ur det stränge
:/: slavriket kan komma loss :/:

6. Helgonen har sett floden
med sina drömmars syn.
Och sett dess blyga ljussken
:/: skimra vid granskogens bryn :/:


Om

Min profilbild

Lars Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan). Kallar mig även "Skogsmannen Snigelson", eftersom jag sover en del i skogen i en grotta och en liten hydda/håla, och känner mig lite som en naturens och djurens son, både stora och små djur. Jag är städare och byggmålare till yrket, studerar halvtid vid vuxengymnasiet Komvux för tillfället (har en paus just nu). Jag bor hos min flickvän Titti Spaltro i Stockholm centrum (fast min egentliga bostad är en liten hydda/håla i Nackareservatet. Jag bor inte officiellt hos Titti. Jag har bott i hyddan/hålan på heltid under många år som hemlös). Jag är också miljöaktivist, är med i Greenpeace som volontär. Intresserad av naturen, djuren och de fattiga, av vilda ursprungsbefolkningar, klimatet, oljetoppen, naturmystik, politisk ekofilosofi (bl.a. anarkoprimitivism och djupekologi), humanekologi, självförsörjning, ekologiskt hållbar livsstil, mänsklighetens, planetens och andra arters överlevnad i framtiden. Man når mig på: naturensbarn(at)yahoo.com, samt i kommentarfältet på bloggen. Jag avstår från copyright till allt jag skrivit här på bloggen. Bilderna är copyrightade av Titti Spaltro. Annars är texterna här en del av "public domain".

RSS 2.0