Aforism om läsning

Med de riktigt bra böckerna är det boken som läser mig, inte jag som läser boken.

Den bästa medicinen mot psykos och galenskap

Folkbildning är den bästa medicinen mot "psykos" och galenskap. När det blir en demonstration i Stockholm mot psykiatrins förtryck, ska jag gå med en stor plakat där det står: "Ge oss folkbildning, inga jävla psykmediciner."

Något om språkets klumpighet

Vårt språk är så klumpigt (som att trampa omkring i stora stövlar) och fyllt av Babylon att vi måste famla oss fram i mörkret när vi trevar oss ut ur civilisationen. Tillåt dig att göra det och anklaga inte dig själv om du gör fel. 

Vad "Jesu återkomst" kan vara

"Jesu återkomst" behöver inte vara märkvärdigare än historiens och bildningens återkomst till civilisationens fackidioti och specialisering. En i sanning mossig och ödmjuk och varm återkomst. Jag känner en sådan naturens värme i  bildningen och på biblioteken och i antikvariaten. Det är dessa som kommer att avslöja de stora dragen av vad som hänt i historien, dvs. det "domedagen" handlar om. 

Läs Apostlagärningarna

Läs Apostlagärningarna i Nya Testamentet om hur de första kristna förföljdes med hot om tortyr (som att stenas till döds) och fängelsestraff, och tro inte att det blir lättare för "brudeskaran" (Kristi kropp) under "den stora vedermödan" (Matt.24:27) under Antikrists (teknologins) styre, den jag upplever att vi befinner oss i nu. Vad förföljelserna handlar om idag är fördolt för många. Idag försöker man dräpa själen i psykiatriska fängelser, på de första apostlarnas tid satt man stundom i fängelset och lovprisade Gud, ty själen fick man i alla fall behålla. Såhär svårt har det aldrig någonsin varit i kyrkohistorien, och kanske är det ett tecken på att Babylon nått sitt klimax, och att "Jesus" kommer snart, dock inte som en diktator ovanifrån, utan underifrån som en skara fattiga hemlösa tiggare, precis som senast på Nya Testamentets tid. Han kommer aldrig att sätta sin fot i nåt tempel i Jerusalem, för att regera världen som en diktator. Aldrig. Han inspirerar istället, med sitt exempel. 

Stockholm har stängt vägen till Livets vatten

Att det inte någonstans i Stockholms innerstad (man måste ut på Djurgården och trakten däromkring) går att gå ner till havsvattnet och ta sig ett dopp, utan alla stränder är byggda som hamnar (man kommer inte upp om man hoppar från muren ner i vattnet, inga stegar finns uppför muren) detta har en djupare, symbolisk betydelse; Stockholm har stängt vägen till Livets vatten för sina invånare. 

Att skåda in i naturens moraliska väsen

Naturmystikens djupare skikt; att kunna skåda in i naturens moraliska väsen i dess kontrast till civilisationen, lite som de kristna mystikerna skådade Gud och Kristus i sitt inre, för att helgas och renas och bli lika det de skådar. Naturlig helgelse, kallar jag det förra, att åter bli natur på ett moraliskt plan, ett själsligt plan.

Aforism om kapitalismens underliga, irrationella väsen

Kapitalismen får de styrande (särskilt ekonomerna) att se människor som döda ting och maskiner som levande varelser, ja behandla människor som illegalt avfall och mekaniska slavar (om de är tillräckligt långt nere i hierarkierna) och behandla maskinerna som gudar med magiska krafter, självständiga och produktiva i sig själva, lösryckta från den exploatering av fattiga och natur som har skapat dem.
 
(aforismen inspirerad av Alf Hornborg)

Hemkänsla i verkligheten

Den som går "den undre och inre vägen" (för att tala med poeten Gunnar Ekelöf) och lierar sig med naturen och djuren, blir kanske ensam bland de flesta människorna i västvärlden, en outsider och en främling, särskilt i finkulturen, men han får i gengäld en hemkänsla i det som ligger på botten av den traditionella samhälleliga hierarkipyramiden, ja det som ligger under det och bortom det. En hemkänsla i det mesta av livet, ja i kosmos och verkligheten själv. Det är tröst nog, och gör att man blir mindre benägen att bli karriärist.

Något om borgerlig konst

Först har vi borgerligheten som är verklighetsfrämmande. Sen har vi operor och teatrar som skildrar borgerligheten på ett verklighetsfrämmande sätt. Sen, till sist, har vi dålig lyssnare/åskådare och dåliga kritiker.

Något om svartsjuka

Svartsjuka är relationell girighet, att vilja äga en annan människa som om den vore ett ting (detta benämns ofta av den svartsjuke som "kärlek"), och hålla fast vid denna egendom med näbb och klor. Att solidarisera sig med livet, bli frivilligt fattig, släppa hästen fri i skogen och ge bort alla sina pengar till tiggaren, kan vara ett första steg till att bli fri denna sortens girighet, som kan vara mycket svår att bli av med, och kan förstöra en kärleksrelation, göra den till en enda stor maktkamp, där den som utsätts för svartsjukan ständigt måste kämpa för sina frihetliga rättigheter, att få bestämma över sitt eget liv.

Något om att spara njutningen

Om man sparar njutningen, så att man bara njuter lite varje dag, räcker njutningen livet ut.

RSS 2.0