för naturens skull

"En bydåre, i ordets bokstavliga mening, som verkligen älskar sanningen, är, om han också inte skulle kunna frambringa annat än några stammande ljud, genom sin tanke oändligt överlägsen Aristoteles" (Simone Weil i "Personen och det heliga". s. 35)

 

"Högmod, det är att glömma att man är Gud."

(Simone Weil i "Personen och det heliga")

De civiliserade människorna har trott så mycket på andevärlden att de lever som om världen vore en andevärld (särskilt i Amerika), utan gränser och utan fattiga, ja utan någon fysisk natur som kan lida och skövlas. Jag tror religionen har stor del i den ekologiska krisen, med sin tro på att Gud och Jesus ska komma och ordna upp i det som vi förstört (detta är oerhört infantilt!). Och en stor bov är även religionernas föreställning om att människan får lov att vara herre över naturen och de andra djuren, och behandla dem och utnyttja dem enligt eget förgottbefinnande, så att de tjänar människan. Naturen är bara en död resurs i deras föreställningsvärld, något att exploatera och utnyttja, inte ett levande väsen (Gaia) som kan lida av att bli skövlad.

 

Religiösa människor försvarar sig ofta med tanken på att människan är en förvaltare av naturen och djuren. Men detta passar tyvärr som hand i handske med civilisationen, ja kapitalismen i synnerhet. Den idén går inte till roten av problemet, som är människans canceraktiga hybris, som tillåter henne att häva sig över naturen och djuren, och skövla och utnyttja dessa. Så länge människan har en sådan syn på sig själv, kommer hon att försvara sina brott mot djur och natur, vilket även dessa religiösa människor som anser sig bara vara förvaltare av naturen, i praktiken gör. De uppmuntrar ju ofta civilisationen och kapitalismen, inte minst de som tar sin religion på allvar, dvs. fundamentalisterna. 

Det finns en historia av prästen Richard Wurmbrand från hans tid i fängelset i Rumänien under Ceaucescus styre, att fångvaktarna tvingade en fånge att äta bajs, och att fången blev galen av detta och bad om mer. Detta tycker jag fångar väl in hur civilisationens utbredande går till. Ta t.ex. matematiken, dödens vetenskap, rena "bajset". Vi tvingas i grundskolan att läsa matematik, och de som blir galna av alla siffrorna ber om mer, och läser "frivilligt" lång matematik på gymnasiet och matematikvetenskap på universiteten. De är helt enkelt hjärntvättade att "tycka om" matematiken. Hur kan någon tycka om något så mekaniskt och dött som siffror och matematik? Det finns inget liv i det, inget vilt, ingen revolutionär ande, inget mänskligt, bara livets förvandling till mekanik och robotaktighet. 

 

De kristna har i alla tider fått lära sig att tacka Gud för allt, även för katastrofer. De är liksom sända av Gud för att aga oss och uppfostra oss, så vi luttras genom lidandet. Detta tackande för en gudstyranns tortyr påminner om fången som ville ha mer bajs, och uppvisar liknande psykopatologi. När man blivit tillräckligt plågad och förnedrad, blir man ibland liksom ett med sin plågoande, han flyttar in i ens bröst. Det är så "medberoende" (som bl.a. Tommy Hellsten har skrivit mycket om) uppstår hos barn till destruktiva alkoholistföräldrar  eller till föräldrar med religiös fundamentalism. Jag vet om en flicka som tackade sin (kristet fundamentalistiska) pappa efter att han hade agat henne med riset när hon var liten. Och nu agar hon själv sina barn (eller snarare hennes man gör det med hennes tillåtelse). Förtrycket fortsätter, offren blir ibland förövare p.gr.a. medberoendet och införlivandet i sig själv av tyrannen. Det är så civilisationshelvetet fortsätter och fortplantas. 

"C.S.Lewis säger om Gud: "Han är vild, vet ni!" Och den som vill möta den vilde Guden, han måste själv vara beredd att bli vild." (Richard Rohr, fransiscansk präst i katolska kyrkan)

 

Det civilisationens förespråkare inte har tänkt på i sitt tämjande av allt de stöter på, är att Gud, Moder Jord, Verkligheten, är vild. Gud är inte civiliserad. Gud är inte kristen eller religiös. Gud låter sig inte tämjas. Själva Verkligheten är vild. Därför är det civiliserade projektet ett uppror mot själva Verkligheten. De civiliserade (mig själv inberäknat) är på kant med själva Verkligheten. Kanske är detta orsaken till de civiliserades alla psykiska problem.

 

De civiliserade har glömt att Moder Jord inte har följt med i "utvecklingen", att hon fortfarande är i det tillståndet som rådde på stenåldern. Hon är arkaisk, och har ingen förståelse för "myten om framsteget". Man kan inte tämja och förstöra den vilda naturen utan att komma på kant med Moder Jord, eller med Verkligheten själv. "Nature bats last" (Guy McPherson)

 

Vi måste omvända oss till Gud, omvända oss till verkligheten, bort från alla civilisationens lögner och illusioner om evig tillväxt och annat sånt, och återvända till det vilda, fria livet, till den vilde gudens famn i naturen.

 

 

Någon ropade ur skogen mitt namn
denna silvriga och drypande höst.
Någon ropade ur skogen mitt namn
med spöklik och besvärjande röst.

-en röst som var outsägligt vild
på ett fjärran och utommänskligt vis
och ändå så förledande mild
som ett slöjregn i oktoberdagens dis.

(utdrag ur Bertil Malmbergs dikt "Ropet")

 

Jag vet inte om Moder Jord är en kännande, medveten varelse. Men jag tycker om att föreställa mig henne så. Jag hoppas att hon är det. Att hon är en slags gud för de vilda djuren i skogen. Att de alla har hemliga band till henne som vi bara kan fantisera om. 

 

Är Moder Jord medveten, då är hon den vackraste och mildaste gud jag någonsin har känt! Då är hon en gud som inte straffar. Då känner jag att hon har förlåtit alla mina synder, utan att jag har bett om det. Och då är mina synder mitt liv som civiliserad, inte alla rackartyg som jag gjorde under mina år som vildman. Jag tror att Moder Jord älskade mig som vildman, också alla mina rackartyg. Det påminde henne om de vilda djuren och alla deras hyss. För henne är det de civiliserade synderna som är de enda egentliga synderna, inte de hyss de vilda djuren gör. Inte att djuren äter varann. För Moder Jord består moralen i att leva i balans med ekosystemet. Inte som de kristna fundamentalisternas moral, med deras syndakataloger, men där de totalt ignorerar miljöetiken.  

 

Om Moder Jord är medveten, hur mild och icke-krävande är hon inte! Hon kräver inte att vi ska jobba för henne åtta timmars dagar, så som de kristna fundamentalisternas gud kräver. Hon vill att vi skall leva som aporna och de vilda djuren, som inte jobbar. I hennes ögon är aporna och de vilda djuren våra äldre bröder och förfäder, vars visdom vi måste lyssna till. 

 

Det är bara de civiliserade som jobbar. Det djuren gör är inte jobb, inte ens myran jobbar. Detta eftersom de bara följer sina instinkter, och lever från hand till mun. De civiliserade tvingar sig själv till att jobba åtta timmars dagar, de gör det inte instinktivt. De gör det av rädsla för straff, för att komma till helvetet, mista sitt hus eller sin bil, eller för att hamna utanför samhället. Och deras jobb är urtråkiga, de gör samma saker hela tiden. Ingen är skapad att utföra samma saker hela tiden. Inget djur gör något sånt. Detta är straffet man får ta om man vill vara civiliserad. Och det är ett straff som man tar på sig själv. Ingen tvingar de civiliserade till detta, allraminst Moder Jord, som ville att vi skulle njuta av frukterna och nötterna på hennes träd i tropikerna, likt aporna, utan att behöva jobba för det. 

 

Jag har blivit mer mild mot mig själv och andra sedan jag blev vildman och skogsman. Detta eftersom jag inte kräver att jag ska slava för någon eller att någon skall slava för mig, precis som Moder Jord inte kräver att någon ska slava för henne eller för människorna. Man blir som sin gud. 

Jag saknar de stora skogarna från den gång de var talrika på jorden. Jag offrar gärna mycket för att få tillbaka något av de  forntida stora urskogarna, även om det skulle betyda att jag måste ge upp min bekvämlighet. Jag drömmer om en mänsklighet som är ädel nog för "avskapelsen" - Simone Weils term för att stiga åt sidan för att annat liv än en själv kan få plats. Det var så hon tänkte sig att Gud skapade världen. Jag drömmer om att mänskligheten skulle stiga åt sidan, så att icke-mänskligt liv kunde blomstra igen, att vi kunde bli som Simone Weils (1909-1943) Gud. Jag drömmer om att vi läte åkrarna bli till skogar igen. Så Naturen kunde göra comeback. Vi behöver nämligen ingen människas återkomst, ingen Jesu återkomst. Vi behöver Naturens återkomst, innerligen. Att Moder Jord kunde överleva febern, klimatförändringarna, efter att mänskligheten dött ut, och repa sig igen.

Ett av de klaraste bevisen för at Gud inte existerar, är att han tiger om vår tids största problem, miljö- och energifrågorna, särskilt klimatförändringen och oljetoppen. Kunde inte Gud ha varnat oss lite i förväg, så att vi kunde undvika dessa gigantiska problem? Kunde han inte ha sagt något om det redan på sjuttonhundratalet, då de processer inleddes som ledde till klimatförändringen och oljetoppen? Kunde han inte ha sagt något om det genom Swedenborg, den store andeskådaren? Men inte ens nu, när vi står mitt uppe i problemen, säger han tydligt ifrån genom sina anhängare. Det är förunderligt tyst kring miljöproblemen bland de religiösa, inte minst fundamentalisterna. Och de menar sig vara själva planetens moraliska elit, Guds utvalda folk!! Hör inte miljöetiken till Guds utvalda folks etik? Varför så mycket motstånd mot abort på vår överbefolkade planet, medan man tiger om det väsentliga, miljöproblemen?

   Varför varnar inte Gud för miljöproblemen genom sina berömda nutida profeter, t.ex. Benny Hinn? Varför är det vetenskapssamfundet som har kommit med de flesta varningarna, medan de religiösa sover som stockar? Miljöproblemen är ju vår tids själva ödesfrågor, det som kommer att avgöra mänsklighetens framtid på ett brutalt sätt. Varför handlar de religiösa väckelserna aldrig om miljöväckelse? Allt tyder på att det inte finns någon Gud som bekymrar sig för mänsklighetens framtid. Vi måste själv ta tag i dessa frågor. Även om det verkar vara för sent. Men jag tänker i alla fall kämpa även om allt hopp är ute, till mitt sista andedrag.