Vi borde uppoffra mer för verkligheten än de religiösa uppoffrar för sin Gud
Sadhun * i Indien offrar allt för Shiva eller någon annan gud, ger bort allt de äger för någon som inte finns, medan vi ateistiska västerlänningar, som tror på naturen och på Moder Jord, dvs. på verkligheten, vi offrar nästan ingenting för det vi tror på, utan lever i lyx och bekvämlighet. Vi borde ju vara de som offrade mest, vi som offrar för det som faktiskt finns.
Det finns en underlig förlamning hos icke-religiösa i att uppoffra sig för de fattiga, djuren och naturen. Man stämplas även som fanatiker om man gör för stora uppoffringar. Man får gärna vara fanatisk i idrottsutövning, i krig för fosterlandet eller i business och teknologi utan att kritiseras för det, men så snart det kommer till att göra stora uppoffringar för naturen (t.ex. genom aktivism) stämplas man som fanatiker och "miljöextremist". Är inte detta underligt?
* En sadhu är en indisk helig man, en asketisk, hemlös, barfota helig tiggare.
Nej, tycker inte det är underligt ...Religion,Idrott,m.m är redan etablerade och accepterade förteelse och har mer med vår vilja att hitta,förverkliga och etablera oss själva medan *ofta* medan att bry sig om Natur,Djur , är inte så lönande utan kräver att man glömmer /uppoffra sig själv för ngn annan och eftrsom många anser sig stå över fattiga,djur och Natur måste de sätta dåliga "eticketter... " på dem som gör det, för att skydda sig själva...
