En spansk Mowgli
Ordensregeln i "Den Heliga Naturens Orden" uppgraderad
Sommaren 2005, medan jag ännu studerade teologi vid Åbo Akademi, grundade jag en munkorden för mig själv, "Den Heliga Naturens Orden". Under årens lopp har jag behövt uppgradera ordensregeln, och jag gör det nu igen:
Den Heliga Naturens Orden
Stiftad: Sommaren 2005 i en av skogarna i Kråkkärret, Åbo, då Lars Larsen gifte sig med ett träd, tallen Shekina.
Syfte: Vårt syfte är att arbeta för helandet av Moder Jord. "En ekologiskt hållbar mänsklighet" är vårt motto.
Huvudprincip: Troheten mot Moder Jord. Moder Jord är vår gud och vårt enda fosterland som vi ger allt för. Vi erkänner inte något land som vårt fosterland. Vi är radikalpacifistiska anarkoprimitivister. Vi vill helt enkelt underminera staten och civilisationen på fredligt vis, med civil olydnad och passivt motstånd. Vi ser oss inbegripna i ett osynligt krig, där civilisationen krigar mot naturen, och vi väljer att stå på naturen sida i kriget.
Medlemmar: Det här är ingen "sekt", vi har inga egentliga medlemmar. Orden är ett lekfullt, poetiskt ramverk kring Lars Larsens arbete. Men inofficiellt, på lek, har vi tre medlemmar: Lars Larsen, Titti Spaltro och Skogs-David. Alla djur är självskrivna medlemmar i vår orden, ty de lever alla i den av vår orden avkrävda fattigdomen och troheten till Moder Jord.
Kloster: Naturen är vårt enda kloster. Vi bor i skogarna. I små kojor, hyddor, grottor, kåtor och tält. Naturen är vår borg, vår sista fristad, och vi kämpar för att de sista skogarna och vildmarkerna skall bevaras intakta och vilda. Vi gör detta bättre när vi bor med naturen.
Abbotar/Abbedissor: Våra ledare är djuren, de vilda och de tama, myggan och spindeln såväl som räven och björnen. Djuren har en tendens att leva i harmoni med Moder Jord som vi uppskattar högt. Det är på tiden att djuren lyssnas till i politiken, att de får sin röst hörd. Alltför länge har vi rusat på som om djuren inte fanns. Alla djur vill ha det vilda, fria livet i skogarna, som dom är skapade för, och vill nog också att civilisationen läggs ner. Vi lyssnar på dessa böner med våra mystiska, inre öron.
Människoförebilder: Franciskus av Assisi är vårt största mänskliga exempel. Vår orden gillar hans Franciscanerorden, sådan som den var i begynnelsen, på Franciscus tid, fast utan den katolska fundamentalismen som präglade honom. Andra mytiska och icke-mytiska förebilder är Jesus, Robin Hood, Tarzan, Mowgli, Jean Jacques Rousseau, Henry David Thoreau och Andris Fågelviskare Hansen.
Ordensregler: Vi avger de tre traditionella klosterlöftena: Fattigdom, kyskhet och lydnad.
1) Fattigdom: Vi tar efter Franciskus fattigdomsideal. Eftersom vi försöker
leva i små hyddor, grottor och tält i skogarna kan vi inte äga
mer än vi kan bära med oss. Vi vill ha lösa band till civilisationen.
Vi lönearbetar helst inte, för vi ser vanliga pengar som något ont,
och vi vill inte att detta onda ska sprida sig. .
Att betala för någon tjänst är ofta att göra anspråk på
´ att någon ska slava för oss, och vi vill befria alla
till ett självförsörjande och ekologiskt hållbart liv. Vi
motsätter oss det moderna löneslaveriet. Vi arbetar istället
idéellt, utan lön. I alla fall till största delen. Om vi skulle
få en större summa pengar, tillhör dessa de hemlösa och
tiggarna i våra storstäder, samt organisationer som
Föreningen Naturliv eller omställningsrörelsen. En sak som vi också prioriterar,
är att bekosta spridningen av information som kan "rädda världen",
genom olika trycksaker, tryckta på återvunnet papper.
Vi använder också större summor pengar till att investera i
naturen och i primitiv livsstil, investera i verkligt viktiga saker
som är med och räddar världen, istället för att investera i börsen och
annat sånt, som skall förgå.
2) Kyskhet: Vi säljer inte vårt fria liv i skogen mot att få en kvinna/man.
Vi är trogen naturen och skogsboendet även om vi skulle
finna oss en make. Vi förbjuder inte detta, men om vi skulle
finna någon att leva tillsammans med, får det bli under särbo-
förhållanden, om inte mannen/kvinnan flyttar ut i skogen
också. Vi vägrar alstra barn, p.g.a. överbefolkningsproblemet
(de flesta i vår civilisation borde avstå från att skaffa barn).
3) Lydnad: Vi lyder våra abbotar och abbedissor, djuren, och ingen
annan. Vi tar emot deras tysta befallningar längs den inre,
mystiska vägen. Vi vet av att se en orangutang i
ögonen, vad den vill. Den vill frihet för alla, civilisationens
avveckling, åkrarnas återvändo till att bli skogar, det radikala
krympandet av antalet människor och det vilda livets
comeback.
