för naturens skull

Även under civilisationens kollaps kommer solen att skina som förr. 

Till de som har ångest: Ångesten kan inte beröva dig förmågan att älska, och det är den förmågan som ytterst gör dig lycklig. Att älska mitt i ångesten, det är ett av livets mirakel, och det är kanske snabbaste vägen till läkedom, ty den som älskar får också mycket kärlek tillbaka av livet. Ytterst är det gemenskapen som läker ångesten, ty ångesten är inte ett individuellt problem som kan ses i isolation, utan ett gemensamt problem som vi alla är delaktiga i, ett socialt problem, lite som alla övriga psykiska problem, ty allt hänger ihop. Att försöka vara med och läka världen är därför ett sätt att läka sin egen ångest, på lång sikt. 

Kärleken är Uppståndelsen.

En vacker sommardag på stranden är det svårt att inte tro att solen brinner av kärlek. 

Som anarkisten Pjotr Kropotkin  skrev på 1800-talet i boken "Mutual aid. A factor of evolution" ("Inbördes hjälp"  heter översättningen av K. G. Ossiannilsson 1903), är det samarbete, inte kamp för den egna överlevnaden, som för evolutionen vidare och är dess hjärta. Den senare åskådningen, den om kamp, befästes alltmer allteftersom samhället avlägsnade sig från samarbetet i små byar, och rörde sig mot individualismen och karriärismen, dvs. kampen för den egna expansionen, i städerna. Tävling, inte kärlek, blev tillvarons hjärta. Och att det ständigt förvärrats, ser man av vurmen för fotbolls-VM i år. 

De rika verkar vara de verkligt fattiga, eftersom de är så giriga. Är dom det eftersom de lever ett så tungt liv (de som går i jobb) att de måste ha all tröst de kan få i form av pengar? Och så griper dom girigt efter alla de fattigas pengar?

Romantiken är livets hjärta, därför är det så allvarligt när psykiatrin dödar den romantiska själen med giftpiller. Men romantiken överlever som ett frö i anden (min definition på anden: det som inte psykmediciner kan förstöra, personlighetens kärna), och skall spira och gro en gång. Gråt därför inte, ni som blivit skadade av psykiatrin på detta sätt.  

Jag har studerat många andevärldsupplevelser, och det de flesta har som sin kärna är insikten om att kärleken är tillvarons grund. Det håller för förnuftets prövning, och verkar vara naturens viktigaste budskap till oss, alla religioners kärna, all humanistisk kulturs kärna, något man kan studera i varje hunds väsen. Av detta kan man dra vissa slutsatser om vårt öde i dödsögonblicket, då vi lägges som ett frö i mullen, med naturens ande ruvande över oss som en duva. 

 

 

 

Aldrig var Ditt

minne av mig så skimrande

som här vid månens stilla

rislande vattenfall.

 

Stum jag döljer

ansiktet mitt i händerna

inför Ditt minnes sakta

stammande måneljus.

 

Se, nu är jag här:

detta frö som lägger sig

ner i Ditt minnes mjuka

porlande lövskogsjord.

 

Sakta rinner fröet:

där borta framför mig

faller det ner i en

tillbedjande svanesång.

 

Långt där nere

når mig ej längre rösterna

av dessa aftonsånger

som bara dör och dör.

 

Här är havet.

Här lyser månen harpolikt,

med duvsång ruvande

lågt över vattenfall.

 

"Det är inte de utslagna som ska in i samhället. Det är de inslagna som ska ut."

 

(Tage Danielsson, citerad av poeten och filosofen Carl Uhnbom i ett samtal med mig)

Svar: Poliserna är Babylons "änglar" (dvs. lite som demoner, satans änglar) och insekterna är paradisets, dvs. naturens änglar, de som pollinerar växterna och får allt att bära frukt. Studera dessa två änglatyper, och se om du ser en skillnad mellan humlan och polisen. Den ena livgivande, bara godhet och mildhet, en upprätthållare av naturens paradis, den andra full av våld, straff och hämnd, en upprätthållare av helvetet, dvs. civilisationen.

 

P.S.: Jag ser även spindlar, myggor och fästingar som paradisets änglar, hur konstigt det än låter. Även de upprätthåller paradiset, om än på ett sätt som är mindre behagligt för oss människor. Vi människor är inte alltings centrum. Även andra varelser behöver änglar. Men allt tjänar till det bästa för den som älskar "Gud".

Jesus sa: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger." (Matt. 7:12) Och "Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt. 22:39)

 

Om vi inte behandlar djuren så som vi själva vill bli behandlade, kommer vi inte in i himmelriket under detta liv, om vi inte omvänder oss. Djuren är nämligen bland dem som är vår nästa.

 

Tänk därför två gånger innan du slår ner på djurrättsaktivister som gör olagliga saker för djurens bästa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den civiliserade människan blir destruktiv även i sin naturlängtan. Hon försöker tillfredsställa denna längtan genom att turista i Syd, vilket förstör både natur och utsuger fattiga i landet, och genom att bygga hus i skogen, vilket gör att skogarna krymper. Man måste ställa sin naturlängtan under Kristi herravälde, och följa i Kristi fotspår, det är enda vägen för oss i västvärlden.

Varför ägande är fel: Det är den som behöver saken mest som bör få saken, inte den som gör anspråk på att äga saken. Och blott "Anden" vet vem som behöver saken mest, det kan inte vi avgöra. Var därför milda mot de fattiga som stjäl!

Med de riktigt bra böckerna är det boken som läser mig, inte jag som läser boken.

Folkbildning är den bästa medicinen mot "psykos" och galenskap. När det blir en demonstration i Stockholm mot psykiatrins förtryck, ska jag gå med en stor plakat där det står: "Ge oss folkbildning, inga jävla psykmediciner."

Vårt språk är så klumpigt (som att trampa omkring i stora stövlar) och fyllt av Babylon att vi måste famla oss fram i mörkret när vi trevar oss ut ur civilisationen. Tillåt dig att göra det och anklaga inte dig själv om du gör fel. 

"Jesu återkomst" behöver inte vara märkvärdigare än historiens och bildningens återkomst till civilisationens fackidioti och specialisering. En i sanning mossig och ödmjuk och varm återkomst. Jag känner en sådan naturens värme i  bildningen och på biblioteken och i antikvariaten. Det är dessa som kommer att avslöja de stora dragen av vad som hänt i historien, dvs. det "domedagen" handlar om. 

Läs Apostlagärningarna i Nya Testamentet om hur de första kristna förföljdes med hot om tortyr (som att stenas till döds) och fängelsestraff, och tro inte att det blir lättare för "brudeskaran" (Kristi kropp) under "den stora vedermödan" (Matt.24:27) under Antikrists (teknologins) styre, den jag upplever att vi befinner oss i nu. Vad förföljelserna handlar om idag är fördolt för många. Idag försöker man dräpa själen i psykiatriska fängelser, på de första apostlarnas tid satt man stundom i fängelset och lovprisade Gud, ty själen fick man i alla fall behålla. Såhär svårt har det aldrig någonsin varit i kyrkohistorien, och kanske är det ett tecken på att Babylon nått sitt klimax, och att "Jesus" kommer snart, dock inte som en diktator ovanifrån, utan underifrån som en skara fattiga hemlösa tiggare, precis som senast på Nya Testamentets tid. Han kommer aldrig att sätta sin fot i nåt tempel i Jerusalem, för att regera världen som en diktator. Aldrig. Han inspirerar istället, med sitt exempel. 

Att det inte någonstans i Stockholms innerstad (man måste ut på Djurgården och trakten däromkring) går att gå ner till havsvattnet och ta sig ett dopp, utan alla stränder är byggda som hamnar (man kommer inte upp om man hoppar från muren ner i vattnet, inga stegar finns uppför muren) detta har en djupare, symbolisk betydelse; Stockholm har stängt vägen till Livets vatten för sina invånare. 

Naturmystikens djupare skikt; att kunna skåda in i naturens moraliska väsen i dess kontrast till civilisationen, lite som de kristna mystikerna skådade Gud och Kristus i sitt inre, för att helgas och renas och bli lika det de skådar. Naturlig helgelse, kallar jag det förra, att åter bli natur på ett moraliskt plan, ett själsligt plan.