Något om min komplicerade relation till datorer
Jag är som ni vet en antiteknologisk fanatiker, men hur kommer det sig att jag håller på så mycket med datorer? Ja, jag är förstås egentligen emot datorer, särskilt p.g.a. det slaveri och den naturförstörelse och det slöseri med naturresurser dessa innebär. Men det underliga med datorer är, att de har gett oss vår största chans någonsin att sprida nyttig information på ett otroligt snabbt och effektivt sätt. Jag, med mitt folkbildarpatos, har svårt att inte se min chans här. Då får jag bara väga fördelarna med att jag jobbar med datorer, mot de nackdelar som jag räknade upp. Jag har inte svårt att räkna ut detta. Om min verksamhet på nätet kan få minst två människor att avstå från privat dator, menar jag att jag nyttan uppväger skadan med att jag bloggar på nätet från ABF-husets och bibliotekens datorer. Räkna själv; två mindre datorer, mot att jag sliter på vissa datorer som används gemensamt. Att jag inte skaffar egen dator, handlar just om mitt hat till datorer; det första steget vi måste ta för att avskaffa datorväldet, är att vi måste avskaffa den privata datorn, och dela på alla datorer (jag skrev om detta på Wildman-bloggen 2010/2011). Det nästa steget är att vi måste sluta tillverka nya datorer, och bara reparera på de gamla, så länge det går. Eftersom datorerna är så fina folkbildningsverktyg, ska vi inte kasta dem i soporna i vredesmod, utan bara reparera så länge det går, och använda den förnyelsebara energi vi har till att driva dem. Men datorväsendet bör till slut läggas ner, ty städerna bör överges, och tillverkning av nya datorer bör förbjudas. Då kommer datorerna att vissna bort till slut.
Kommentarer
Trackback