Har djurismen kommit för sent?
Jag undrar om djurismen med sin vision om avvecklingen av civilisationen har kommit för sent. Hinner inte klimatförändringarna ikapp oss, och sabbar alla försök hos mänskligheten att återvända till det vilda?
Om det är sant det miljöprofessorn Guy McPherson säger, att mänskligheten kommer att dö ut före 2030, då hinner vi inte återvända till det vilda. Jag gissar att det tar minst hundra år om man skall avveckla civilisationen på ett mänskligt sätt, utan att ta till tvång och våld. Och det vill jag inte, som radikalpacifist.
Men det finns en betydlig chans att McPherson har fel, och att vi har långt längre tid på oss. Därför ska vi inte ge upp hoppet.
Dock, även om vi skulle plantera skog överallt där det nu är åkrar, så skulle det inte kunna binda tillräckligt med koldioxid för att det skulle hindra skenande klimatförändringar. Vi borde ha börjat med detta redan 1916. Den indiske kristne evangelisten och sadhun Sadhu Sundar Singh (1889-1929), som jag beundrar mycket, borde ha predikat djurismen.
Kommer djurismen kommer att bli en förtvivlad, desperat dröm om det omöjliga?
Var inte allt som existerar från början en omöjligt dröm...?som sen förverkligades med möda,kraft och tillit ...?Om man börjar se allt som en omöjligt desperat dröm kan man inte förverkliga något man drömmer om...tror att det behövs någon som börjar och visar vägen och när andra ser att det kanske funkar ...så kanske de oxå kan tro på det som verkade omöjligt att förverkliga...vem vet...? men att ge upp utan att ens prova är ju inte så bra...tycker jag.
