för naturens skull

Sveriges andlighet har hög status i världen idag, p.g.a. Svenska Akademien och nobelprisen, men med dess faktiska värde är det ringa ställt (jag baserar detta på ca. 8-9 års vistelse i Sverige, utrustad med en slags underlig dammsugare efter andligt liv). Finland är definitivt mer andligt och närmare naturen än Sverige, men har långt ringare status. Norge kommer någonstans mitt emellan Sverige och Finland både i status och faktiskt andligt värde. Danmark kan tävla med Finland i faktiskt andligt värde, ja kanske rentav överträffa Finland, med tanke på ekologi, hippierörelsen (bl.a. Christiania) och folkkaraktärens gemytlighet. Danmarks andlighet har heller inte så hög status i världen, de är kanske mest kända för kvantfysikern Niels Bohrs filosofi och mystikern Martinus Thomsens kosmologi, när det gäller andlighet. 

 

Överhuvudtaget kan man säga att ett lands andliga status inget har att göra med dess andlighets faktiska värde, ja rentav verkar det ofta vara så att ju mera status, desto lägre faktiskt värde hos ett lands andlighet (tänk på Amerika). 

 

Stockholm har ingen hippierörelse att tala om idag, och förekomsten av hippien, kristna sådana eller New Age-hippien, är nästan som en katalysator för landets och stadens andlighet. 

 

När det gäller Amerikas andlighet, så lär dess faktiska andlighets värde vara det lägsta som något land någonsin presterat (trots att statusen kanske är den högsta), särskilt med tanke på den George W. Bush-andlighet och den Trosrörelse-andlighet som genomtränger landet så till den milda grad. Men det är något underligt med landet, ty den vackraste andligheten, anarkoprimitivismen, har sina främsta filosofer och författare just i Amerika, tänk på Derrick Jensen, Daniel Quinn och John Zerzan. Detta tror jag har sin grund i att falsk andlighet har en tendens att locka fram motstånd, och radikalt avståndstagande, så att där mörkret är störst, finns de allra klarast strålande ljuspunkterna. Mindre civiliserade länder än Amerika tenderar även att ha mindre anarkoprimitivistiskt sprängstoff i författarna och filosoferna, ty dessa har inte drivits till förtvivlan och radikalt uppror av mörkret.