för naturens skull

När människan sättes i fångenskap
och yttre stimuli tas bort
då tvingas hon möta det som flödar
fram som ett inre stimuli.
Då blir hennes inre så tydligt, så klart,
det speglar sig mot väggarnas vita duk,
det är som en mini-domedag
och en mini-skärseldsflamma.
Den skärselden gör henne mer beredd
på den yttersta, den efter döden.
Ty fångenskap är som en liten död
som bereder för Stora Döden.
När flamman svett bort det sista slagg
då tynger ej mer att vara fången.
Ty då går man in i djupet, dit
där hundar i fångenskap lever.

(skriven 2.8.2011)