för naturens skull

Om atomen är som ett mikrosolsystem där atomkärnan är solen och elektronerna planeterna, som den danske mystikern Martinus Thomsen trodde, och även fysikern Ernest Rutherford, "atomfysikens fader", och om denna mikrosol bär på ett andligt väsen, en ljusvarelse som lyser av kärlek, då kan det förklara en hel del. Är det detta ljus som är Thomas Kellys och kväkarnas "inre ljus"? Guds ljus? Är det detta ljus många möter i sina nära döden-upplevelser? Är det detta ljus som andevärldens ljusvarelser är byggda av, inte minst i den innersta himlen, de som atomerna skapar? Andeskådaren Sadhu Sundar Singh rapporterade en gång att hans andekropp i andevärlden var gjord av ljus (betänk även Kristi ord att "Då skola de rättfärdiga skina såsom solen i deras Faders rike, Matt. 13:43). Enligt min filosofi är människans innersta kärna en atom, och atomen bär på en ljusvarelse, om jag har rätt ovan. Är det detta inre ljus som gör att Johannes i Uppenbarelseboken kunde säga att "Och staden behöver varken sol eller måne, för Guds härlighet strålar över den, och Lammet är dess ljus." (Upp. 21:23). Atomsolen är Kristus i atomen. 

 

Swedenborg talar mycket om den andliga solen, och den finns i himmelens mitt, och allt kretsar kring den, den upplyser hela himlen. Precis som atomkärnans sol finns i vår egen inre himmels mitt, i vår andes kärna. När denna vår egen mitt förenas med alla andras mitt, då uppstår "Gud", "Guds andliga sol".