Små famlande krafs efter syftet med varför vi är här
"PLANEN
Begynnelsen
När civilisationen började, reste det sig en Plan bland djuren och hos Naturen. Denna Plan reste sig alldeles i början, samtidigt som civilisationen. En Plan för att besegra civilisationen.
Sedan dess har allting i naturen kretsat kring denna Plan. Ingenting har blivit till utanför denna Plan.
I denna Plan fanns LIV!!, och livet lyste över civilisationen. Ljuset lyste i mörkret, och kunde inte förintas.
Vilden Johannes
En apa lät sig återfödas som människa inne i civilisationen. Hans namn var Johannes. Han kom för att berätta för människorna om detta ljus, så att alla kunde återvända till naturen. Johannes var inte själv en apa då han var bland oss, men han berättade om dem, om deras ljus. Och på det sättet lyckades naturens ljus, som upplyser alla, tränga sig in i civilisationen.
Nu befann sig ljuset inne i civilisationen, bland människor som kommit till enbart genom detta ljus - och ändå såg man inte det. Naturen kom till sina barn, men de förkastade sin Mamma. Men alla som ville fick bli hennes barn igen, och födas av henne, inte genom sitt eget beslut, utan genom Naturens beslut: Planen.
Planen förverkligas
Och Planen förverkligades, och blev kött och blod, som levde tillsammans med oss. Och vi såg Planens härlighet, så skön och så sann som om den vore Naturens ögonsten, det enda den var upptagen med. Vi har känt denna överflödande kärlek skölja över oss, våg efter våg. Först kom Moses med sin lag, sedan kom Jesus, apornas son, med sina sköna sanningar. De talade alla om Naturen, som de civiliserade inte kunde se. Men den Ende (Allah), Fadersfamnen, visade sig för oss genom dem. "
Citat slut.
Ja, detta var ett famlande, poetiskt försök att förstå den plan som naturen har för oss, på bibliskt-mytologiskt språk. Djuren vet antagligen något om denna plan, det är väl därför de är så lugna mitt i naturförstörelsen, men de kan inte tala till oss om den, ty de kan inte vårt språk, de tänker inte med ord. Men atomerna har nog viskat ditt och datt till deras själar, hoppets ljuvliga budskap, att naturen kommer att segra till slut, på underliga vägar.
Undrar om mina mystiska andliga visioner(som jag fick för flera år sen när jag mediterade mycket och var medlem i Zensamfundet kan ha något med nära döden upplevelser ...?dvs när jag mellan dröm och halv vaket tillstånd fick underbara visioner (stor blomma som expandrade i slow motion) och jag upplevde så starkt kärlek och så var det som tiden stannade till och (trodde jag skulle dö) jag såg så underbara (som jag aldrig har sett) former och mönster med så fantastiska färger ...nu i efterskott så kan jag likna lita det till samadhi(alltså lugnet och välbefinnande ) ...och så upplevde jag också stor frid (dock inte första gången då jag var lite rädd jag skulle dö ...)Nu när jag inte mediterar lika mycket får jag dem inte lika ofta och inte med så stor styrka...