för naturens skull

Jag har undrat om inte frågan om den fria viljan är mer komplex än jag har trott, och att om det finns någon frihet här, är det den frihet vi får när vi återvinner vår plats i naturen och får följa vår innersta natur. Jag skulle säga som så, att den som syndar är alltid fången, en slav, ju mer han syndar desto mindre gör han det av fri vilja, utan desto mer av Babylons kedjor runt hans ande. Och ju mer lik Jesus och djuren en människa blir, desto mer fri blir han, fri att vara sig själv och följa sin verkliga natur, sin egen innersta vilja. Detta är ungefär så som Martin Luther såg på den fria viljan, han som skrev boken "Om den trälbundna viljan", där han menade att vi inte har fri vilja under synden, utan blir fria genom frälsningen.

 

Men i frågan om vi ytterst sett har en fri vilja, i metafysisk bemärkelse, även som befriade från synden, om det finns ett mirakel som gör oss fria från naturlagarna och kausaliteten, så menar jag att detta är en ungefär lika svår fråga som att veta vad som sker med oss efter döden, det är nästan lika svårt att fatta som telepati och andra paranomala fenomen. Kanske vår vilja är något paranormalt, som ligger bortom vetenskapens och filosofins möjligheter att greppa?