Ordbonden
Det vandrar en ordbonde, farbror Bok,
som plöjt genom böckerna hela sitt liv.
Ja, litteraturen har varit hans ok,
men ock gjort honom mild och klok.
Om ordjorden varit förhärdad ibland
och pliktläsning tärt på läslust och kropp,
har ordjorden varit hans Helge And´,
som gett säd i ett bistert land.
Han vandrar, och ryggen är krökt av ord,
ord var hans lott, ord var hans del.
Han vandrar, och se, hans panna är smord
med en solsalva, hemmagjord.
En salva av längtan och mild fantasi,
ett skydd mot vår verklighets brännande sol,
som i och med köttet för varm kunde bli.
Då tar ordbonden ordens parti.
I mycken overklighet plöjer han,
säden smakar ock ofta som plast eller tvål.
Men han lär vara undantagens man,
som av särlingar näras kan.
När orden blir sanna, det är för herr Bok,
som plöjt genom böckerna hela sitt liv,
som om verkligheten toge av hans ok
outsägligt mild och klok.
Kommentarer
Postat av: Titti
Den var rolig ...
Trackback
