för naturens skull

Allt som det blir för mycket av, tappar i värde. Så lyder en naturlag. När det gäller pengar, kallas det inflation. Ekonomisk inflation uppstår när det finns för mycket pengar i systemet som inte backas upp av något som har reellt värde, såsom t.ex. energi. 

 

Jag vill nu påstå att det samma gäller vårt språk, orden.  Det kan gå inflation i orden. Det händer när det finns för mycket ord i systemet som inte backas upp av reella handlingar, alltså när det finns för mycket tomma ord. Jag menar att detta har skett i världen idag, särskilt med internets ankomst. Vi pratar så mycket om att rädda miljön och klimatet, men så lite görs. Ord betyder föga idag, böcker likaså. Man kan köpa en pocketbok på Second Hand för tio kronor. Då har det verkligen gått inflation i böckerna. Vi har för mycket böcker helt enkelt. Förlagen spyr ut böcker som om det finns för få böcker i cirkulation, fast biblioteken är överfulla och Second Hand-butikernas bokhyllor är så fulla att dessa butiker inte kan ta emot så mycket bokgåvor mer. Och människor läser alltmindre böcker och alltmer på internet. Detta verkar inte bokproduktionen ha lagt märke till, det har aldrig getts ut så mycket böcker som i början av 2000-talet, särskilt på grund av att det finns en massa människor som ger ut sina böcker själv, utanför förlagen. Och det uppstår hela tiden nya förlag, som svampar i skogen.

 

Bokinflationen är en del av ordinflationen i samhället. Och det har heller aldrig tryckts så mycket skräplitteratur som idag, så mycket skräpdeckare, skräptidningar och skräpveckotidningar. Detta har markant minskat ordens status i vårt samhälle, och bränt marken för ytterligare språkliga revolutioner. Ord missbrukas systematiskt och urholkas på mening och djup systematiskt, särskilt genom reklamen och televisionen. Poeterna kämpar frenetiskt för att motverka ordinflationen och återge orden dess tyngd och djup. Men de har misslyckats grundligt. Språkmaterialismen är ett exempel på detta misslyckande.

 

Ord har blivit alltmer kommersialiserade, som varumärken, logon. Dom har också blivit alltmer historielösa, ytliga och "hippa". Reklamens ord kan ses som arketypen för vår tids ord.

 

Kontrastera detta med ursprungsbefolkningars språk, där orden ännu har kvar något av sin arkaiska makt och magi, en magi som man i västvärlden kan skönja även så sent som på 1800-talet och i början av 1900-talet, innan högmodernismen, senmodernismen och postmodernismen kom och saboterade språket (på samma sätt som de har saboterat konst och musik). På 1800-talet var poeterna ännu en samhällskraft att räkna med, som var med och avgjorde nationernas öde, idag är de ytterligt marginaliserade och kraftlösa, navelskådande och inkrökta i sig själva med sina verklighetsfrämmande och kraftlösa språkexperiment, som har fjärmat sig från folket och läses enbart av likasinnade och kritikerna. De etablerade poeterna idag (särskilt den unga generationen) duger inte längre för dödsannonspoesi. I dessa vänder man sig till äldre tiders poeter, vanligtvis.