Den rika världen har förlorat det viktigaste; community

Hur dum människan är, som bygger stora hus och höghus, sliter ut sig för att bygga grandiosa byggverk, när man skulle kunna bo i små tipibyar, som kräver minimalt arbete för att sättas upp! Och i och med de stora byggnaderna blir det opersonligt och kallt mellan grannarna, de förlorar det viktigaste; community. Det hade vi när vi ännu bodde i kåt-, hydd- och tipibyar för flera tusen år sedan. Community-andan trivs inte i det stora och grandiosa, den måste ha det småskaliga för att trivas. Den trivs i ödmjukheten och enheten med naturens karghet och småskalighet.
 
Jag tror att community, liksom kärlek, hör till de viktigaste i livet, och bör prioriteras därefter. Allt behöver planeras så att community skall kunna uppstå. Men i den rika delen av världen har vi sålt vår community, offrat den på marknadens och kapitalismens altare. Vår belöning har blivit att man inte ens känner sina grannar, för det mesta. Snacka om andlig död.
 
Ekobyarna är en motreaktion mot detta. Där finner man ansatser till restaurering av den gamla community-andan. Där sås fröna till den nya mänskligheten. Men ekobyarna är förtvivlat få. Alla gårdar och jordbruk borde vara ekobyar. Och människorna i staden borde flytta ut till dem, och vara med om att odla jorden enligt permakulturens småskaliga principer. Och åkrarna borde göras om till skogsträdgårdar, med ekobyar i sig (i stil med tipi-byar). Så att man bor på det ställe där man får sin mat ifrån, så att man inte behöver bilar och civilisation.
 
Staden har ingen community. Staden är en ekokatastrof och den andliga dödens centrum, där jakten efter makt, status och grandiositet har omöjliggjort sant samarbete och community. Staden är tävlingens centrum. Man tävlar i allt, även i sånt som poesi (tänk poetry slam), även i sånt som är heligt. Man förgiftar allt med sin tävling. Det sanna livet hittar man inte i tävling, utan i samarbete och community. Det är samarbete som gör oss evolutionärt levnadskraftiga, inte tävling. Det att den ska tävla i allt har gjort civilisationen dödsdömd, ty man blir blind och döv för livets helighet när man tävlar, och det gör att man förstör naturen och allt som är sant och äkta. Bara fasaden blir kvar, och staden är som ett uppstoppat lik, ett hav av fasader, med ruttet innehåll.

Kommentarer
Postat av: Titti

Tack för denna varma fina text...den behövs i vårt kalla samhälle ...där makt, girighet och kontroll är dagens föda ...och där man får leta länge om man vill finna äkthet,närhet och människor som man kan vara sig själv med ...och kanske kan leva tillsammans med...i imtima små ekobyar eller tipibyar.

2016-04-03 @ 15:34:34
Postat av: Leon

Hej Lars, jag hittade din blogg efter att jag vaknade någon gång runt påsk och undrade hur det hade gått för dig. Kul att du bloggar igen! :-)

Jag håller inte med utan anser att Community, Gemenskap (Gemeinschaft), Samhället, Storfamiljen, Kollektivet, och alltså Sekten är diametralt motsatt till ett liv i frihet, eller anarki för de som vill kalla det så.

"I Gemeinschaftstypen finns därför en gemensam moral, tydliga normer för socialt beteende och stark känsla av ansvar. Tönnies beskriver Gemeinschaft som en slags "enad viljestyrka", där just familjekonstellationen är ursprungsmodellen för hur kollektivet ska fungera."
"Behovet av extern social kontroll är marginellt, eftersom gemenskaps- och lojalitetskänslan för kollektivets bästa i hög grad STYR individernas handlingar."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gemeinschaft_och_Gesellschaft

"Strength through unity, unity through faith."
George Orwell

"The symbolism of the fasces suggested strength through unity (see Unity makes strength); a single rod is easily broken, while the bundle is very difficult to break. This symbolism occurs in Aesop's fable The Old Man and his Sons. A similar story is told about the Bulgar Khan Kubrat, giving rise to the Bulgarian National motto "Union gives strength" (Съединението прави силата)."
https://en.wikipedia.org/wiki/Fasces

"Den gemenskap som Sverigedemokraterna förespråkar och som Jimmie Åkesson talade sig varm om under sitt fyrtio minuter långa tal i Almedalsparken är en villkorad gemenskap."
http://expo.se/2012/vi-ar-manga-som-inte-far-plats-i-sds-gemenskap_5176.html

https://westviewpress.com/books/the-culture-cult/

http://terriblecommunity.jottit.com/

Jag är så nöjd med att jag för tre år sedan bråkade med Vildväxande Kollektivet ända tills de ville bannlysa mig från deras så kallade "Gemenskap". Det kändes skönt att få en garranti på att aldrig mer vara välkommen bland dem igen. Eftersom de falskt utgav sig för att vara vad jag letade efter när jag var yngre så blev jag med tiden väldigt arg och besviken därför att de var så oseriösa och självdestruktiva. Ursäkta att jag raljerar... Det var också lustigt att få oavsiktliga komplimanger såsom att bli kallad för "troll", en sådan som bor i skogen och grottor.

Jag håller med om permakultur eller skogsträdgårdar, men ekobyar är liktförbannat civiliserade därför människor är som människor oftast är. Dt vore jättebra om det växte mat överallt som var fritt för vem som helst att plocka när man vandrar runt.

Svar: Hej Leon! Trevligt att du hittade hit! Jag förstår väl din avsmak för "community". Jag tycker också att det väldigt lätt blir sekteriskt. Det jag förespråkar, ytterst sett, är att mänskligheten går tillbaka till apornas livsstil i djungeln, och lever i små kringvandrande stammar eller grupper, utan bostäder och utan jaktredskap, nakna och fria. Jag håller med att ekobyarna kan vara som sekter. Allt börjar ruttna när det står still, och blir stort och flott. Jag ser på ekobyarna mer som bryggor över till det vilda urtillståndet. Det är ju dom som sitter på våra skogsträdgårdar för det mesta, och dom som skulle kunna sprida skogsträdgårdarna mer, så att åkrarna mer och mer förvandlades till skogsträdgårdar!
Lars William Larsen

2016-04-03 @ 18:58:06
Postat av: Lars Larsen

Leon! Skulle du vilja ge mig din epost-adress? Mig når du på naturensbarn(at)hotmail.com

2016-04-08 @ 16:03:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0