Kärleken är tillvarons grund

Jag har studerat många andevärldsupplevelser, och det de flesta har som sin kärna är insikten om att kärleken är tillvarons grund. Det håller för förnuftets prövning, och verkar vara naturens viktigaste budskap till oss, alla religioners kärna, all humanistisk kulturs kärna, något man kan studera i varje hunds väsen. Av detta kan man dra vissa slutsatser om vårt öde i dödsögonblicket, då vi lägges som ett frö i mullen, med naturens ande ruvande över oss som en duva. 
 
 
På dödsbädden
 
Aldrig var Ditt
minne av mig så skimrande
som här vid månens stilla
rislande vattenfall.
 
Stum jag döljer
ansiktet mitt i händerna
inför Ditt minnes sakta
stammande måneljus.
 
Se, nu är jag här:
detta frö som lägger sig
ner i Ditt minnes mjuka
porlande lövskogsjord.
 
Sakta rinner fröet:
där borta framför mig
faller det ner i en
tillbedjande svanesång.
 
Långt där nere
når mig ej längre rösterna
av dessa aftonsånger
som bara dör och dör.
 
Här är havet.
Här lyser månen harpolikt,
med duvsång ruvande
lågt över vattenfall.
 
av Lars Larsen
en syndare frälst av nåd
17.11. 07 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0