Omdefiniering av djurismen och av min syn på självmord

Djurismen kanske inte behöver förkastas (så som jag gjorde i förra blogginlägget) om den bara begränsar sig till att förespråka en mild och försiktig återgång till de vilda ursprungsbefolkningarnas livsstil (användande oss av våra hus och icke-miljöskadlig teknologi så länge det går). Att detta är att leva i harmoni med sin djurnatur, såsom en av de viktigaste definitionerna av djurismen lyder. Att vi kan bli apor igen, håller djurismen för en evolutionär (om än mycket osannolik) möjlighet, inte något som man absolut bör sträva efter. Blir det så, är det okay. Djuren står inte lägre än människan, det är ingen regression att bli apa igen. 
 
Vi kan däremot lära mycket av djuren och aporna om hur man lever i harmoni med sin djurnatur, men vi behöver inte bli apor för det. De vilda ursprungsbefolkningarnas livsstil är helt tillräckligt hållbar för att garantera planetens och mänsklighetens överlevnad. 
 
När det gäller självmord för att rädda planeten och mänskligheten, uppmuntrar jag inte längre till det, mycket p.g.a. att det mycket troligt aldrig kommer att hända att stora (eller mindre) delar av mänskligheten offrar sig för planetens och kommande generationers bästa. Mänskligheten hare nämligen inte fri vilja i det stora hela, utan kommer att blint kasta sig utför stupet, och förgöra sig själv genom att förstöra klimatet (vilket vi redan är långt på väg att göra). Några människors självoffer kommer inte att ha nån betydelse här, förutom att fördröja undergången med några timmar eller dagar. Bättre är i såfall att förbereda sig på det oundvikliga, och som levande kämpa för att minimera skadorna på planeten och andra arter, så att deras överlevnadschanser stärks. Jag säger som Guy McPherson säger om sin syn på självmord: "I´m not advocating for or against suicide, I´m nonjudgmental abour the issue." Men jag tror ändå att varje människa har rätt att begå självmord, rätt att bestämma över sin död, det borde vara en lagstadgad rätt. 
 
Och angående det där som jag skrivit tidigare att jag skulle ta självmord genom självsvält när inte maten räcker till alla efter kollapsen, så tycker jag det är vackrare att dela maten lika mellan alla helt tills slutet kommer. Då behöver ingen "offra sig". Och jag tror klimatförändringarna kommer att ta kål på oss till sist, maten kommer ändå att ta slut till sist, så då är det lika bra att dela lika "till the bitter end". 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Nya kompassen

Med fel kompass, och djurisk blick
Jag mörka tankar endast fick.

Men sol gick upp, en röst så klar
Mig ut ur dimman drar.

Att bliva god, det rätta är,
Min Jesus har jag kär.

Om våran värld, helt under går
I evighet Guds Ord består.

En vilsen själ, jag engång var
Men nu jag frid i hjärtat har.

Jag fruktar ej, för undergång
Mitt hjärta fylls med jubelsång.

2017-02-10 @ 18:15:19
Postat av: Titti

Hej ANONYM... det är lätt, att vara kaxigt och kritisera andra om man gömmer sig bakom masker ...är du så bergsäker att din Gud verkligen finns ...? har du träffat honom personligen...?och varför är djurisk blick fel kompass ...?och vad vet du om det...? Ha det gott!

2017-02-15 @ 17:47:20
Postat av: Titti

Hej Lars , tack för din text ...härligt att du har valt att revidera din syn på djurismen och självmord...tycker att denna syn lutar åt "medelvägen" och kanske kan öppna vägen för ett mindre extrem sätt att leva...?vilket jag tror, även är bra för din hälsa...?och att dela med sig mat ,istället för att svälta ihjäl är också bra ...Jag tror att när världen kommer i krislägen kommer vi behöva dela med oss och detta kommer att bringa fram broderskap och medkänsla och alla våra bästa sidor...vi måste helt enkel samarbeta , om vi ska överleva...tror jag

2017-02-15 @ 17:55:55
Postat av: Titti

Rosental trädgård
vi sitter i solen vid ett bord, och byter vårt matsäck
mot sparvarnas jubelsånger...*2017*

2017-02-15 @ 18:03:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0