Ett luffarbrev: Vi är i Växjö
Hej på er
Så roligt att höra om er resa och att det går fint. Fint väder har ni också. Här har vi det också varmt och skönt. Lycka till med fortsättningen på er vandring.
Intressant!
Tack, Beata!
Vad romantiskt med Luffarbrev!...ja, det känns lite som man hade vridit klockan tillbaka ...när vi vandrar in i landsbygden...allt har saktats ner och människor har en värme och avslappning som är svår att hitta i storstaden... (och har gett mig nytt hopp för mänskligheten...)där allt är planerad och stressigt... och där man hinner knappast umgås med varandra om det inte är schemalagt ...tror också att de ständiga kontakten med jorden som människor upplever när de bor på landet ...gör dem mer mjuka, öppna,autentiska och vänliga...så det finns mycket att vinna om människor skulle flytta tillbaka till Landsbygden eller nära/i skogen...och börja odla sin egen mat,m.m som vi gjorde förr i tiden...storstäder gör människor mer som robotar ...alienerade från sina kroppar och ursprung och mycket i sina skallar...vilket leder ofta att man kan bli psyksikt sjuka eller utbränd...den frid som man upplever när man vandrar nära skogen är underbart läkande och all den rena luft man inandas är full av ljuva ko,häst,gris, hö,blommor,m.m lukter och dofter...som får en att känna sig frisk ,trygg och full av liv och får mig att förstå varför de gamla luffare ville ständigt vandra iväg ...fria att uppleva de sagolika , kostnadsfria gåvor som Naturen skänker alla som vill leva nära henne...Jo , vi har träffat många döda djur under vägen, men jag tror att liv och död flätas samman mer naturligt i naturen och är en vanligt inslag i dess ständiga kretslopp och är inget att frukta eller oroa i för... döden göms inte utan är ständigt närvarade...som en del av livet...
